Det har nu gått mer än tio veckor sedan Rosie flyttade in hos oss. För den som inte vet vem Rosie är så handlar det om vår Dreame X60 Ultra. En ganska avancerad städrobot som vi köpte med förhoppningen att den skulle göra livet lite enklare och framför allt hålla huset rent utan att vi behövde tänka så mycket på det.
Jag skrev ett första inlägg om henne när hon var helt ny, och då var det förstås mycket förväntningar, nya funktioner och en hel del ”undrar om den verkligen kommer att fungera så här bra i längden?”.
Det är ganska lätt att bli imponerad av en städrobot när man precis har packat upp den. Den kan kartlägga huset, undvika hinder, dammsuga, moppa, tvätta mopparna, tömma sig själv och göra ungefär allt annat man kan tänka sig.
Men det är förstås först efter några månader som det blir intressant. För det är en sak att köpa en robot som på pappret kan göra allt möjligt. Det är en helt annan sak att faktiskt komma hem efter jobbet och inse att man inte har tänkt på den en enda gång under dagen, och det är faktiskt ungefär där vi befinner oss nu.
Rosie har blivit en del av vardagen på ett sätt som jag nästan inte hade räknat med. Hon städar varje dag, donar med sitt, åker tillbaka till dockningsstationen när hon behöver det och fortsätter sedan när det är dags igen. Det mest imponerande är egentligen inte hur avancerad hon är, utan hur lite vi behöver bry oss om henne.
När man kommer hem är det helt enkelt rent. När jag inspekterar borstarna, sensorerna och framförallt behållaren på själva dammsugaren, så är dom alltid tomma och rena. Det finns inget hårtrassel eller fullt med hår i dammbehållaren… Ingenting.
Det låter kanske som en väldigt dålig recension av en städrobot. ”Den gör rent, 5 av 5.”
Men det är faktiskt precis det som är grejen. När vi hade vår gamla Ecovacs var det betydligt vanligare att roboten hade fastnat någonstans. Ibland hittade man den på ett ställe där den absolut inte borde vara. Ibland hade den gjort sitt bästa för att utforska huset på egen hand och sedan kommit på att det kanske var dags att åka hem, utan att riktigt lyckas hitta tillbaka.
Det kunde sluta med att man kom hem och tänkte ”var är roboten?”. Sedan började jakten.
Under soffan? Nej.
I sovrummet? Nej.
Någonstans bakom en dörr? Nej.
Till slut hittade man den på något märkligt ställe och fick hjälpa den tillbaka till dockningsstationen, varpå den blir förvirrad över sin resa och tappar bort var den befann sig på kartan. En situation som krävde omprogrammering av kartan och att man började kartläggningen av hemmet på nytt.
Sedan var det dammbehållaren ombord på roboten, där vi i princip behövde manuellt tömma behållaren 9 av 10 gånger, eftersom den inte lyckades med detta själv, trots att det var en av huvudfunktionerna i Ecovacs robotar när vi köpte den för länge sedan.
Det där har inte hänt med X60 Ultra. Inte än i alla fall. Jag säger ”än” eftersom jag har lärt mig att aldrig utmana teknikens gudar genom att påstå att någonting aldrig kommer att gå sönder. Men efter tio veckor är skillnaden ganska fantastisk.
Den behövde lite tid på sig
En sak som jag tycker är viktig att nämna är att Rosie inte var perfekt från dag ett. Det tog faktiskt ett tag innan allt började fungera precis som vi ville.
Det är lätt att tänka att man bara packar upp roboten, trycker på en knapp och sedan är huset kliniskt rent resten av livet. Riktigt så fungerar det inte. Den behöver lära känna huset, våra rutiner och framför allt behöver man själv lära sig hur man ska konfigurera den. Det är egentligen ganska logiskt, även om jag bråkat lite med mjukvarorna ett tag nu.
Vi har olika rum, olika typer av golv, möbler, mattor och allt möjligt annat som roboten behöver förhålla sig till. Sedan ska man dessutom bestämma hur ofta olika saker ska göras och på vilket sätt.
Efter ett tag började allt falla på plats och nu känns det nästan som att Rosie har ett bättre grepp om våra städrutiner än vad vi själva har. Hon vet ungefär vad som ska göras och när det ska göras. Vi behöver inte springa runt och starta henne hela tiden. Det är bara en del av huset som råkar vara robotiserad och automatiserad.
Dammsugningen fungerar riktigt bra
När det gäller själva dammsugningen tycker jag att den gör ett väldigt bra jobb. Jag har sett att det ligger lite hundhår som missats och att skurningen lämnat smala ränder av missade ytor där det blir komplicerat. Men låt oss för enkelheten säga att den i alla fall är 95% exakt.
Vad vi har märkt, både med vår gamla och även med den nya städroboten, är att det framför allt är den regelbundna städningen som gör skillnad. Med en vanlig dammsugare kan man lätt tänka att ”det ser ju ganska rent ut” och sedan går det några dagar innan man tar tag i det. Under tiden hinner damm, grus, hår och allt annat som följer med in i huset virvla omkring och lägga sig på ytor som inte är i golvnivå längre.
En robot som städar varje dag fungerar lite annorlunda. Den behöver inte vänta tills huset ser smutsigt ut. Den kan ta det där lilla hela tiden och det märks inte minst på luftkvalité och avsaknaden av damm på högre ställen också.
De där små dammråttorna som tidigare hade lyckats hitta fantastiska gömställen i huset verkar numera ha fått det betydligt svårare att överleva. Jag är ganska säker på att det finns någon liten grupp dammråttor som just nu sitter bakom ett ben på en av sofforna och försöker komma på hur de ska överleva den nya regimen.
Jag önskar dem lycka till.
Rosie är som en städ-terminator och kommer tillbaka imorgon, och dagen efter, och dagen efter… Hon städar och skurar outtröttligt för att hålla hemmet rent och prydligt.
Det är egentligen en av de stora fördelarna med en städrobot som fungerar bra. Man behöver inte städa lika mycket för att det redan är städat. Det är en ganska banal observation, jag vet, men den blir väldigt tydlig när man upplever skillnaden i vardagen.
Och moppningen då?
Här blev jag faktiskt mer positivt överraskad än jag trodde att jag skulle bli.
Jag har aldrig riktigt varit den som gått runt och längtat efter en robot som moppar golvet. Dammsugning känns ganska självklart att automatisera, men moppning har jag alltid tänkt är lite mer komplicerat.
Det ska vara rätt mängd vatten, rätt tryck, rätt rengöring och helst ska roboten inte gå runt och sprida ut smutsen över hela huset, men framförallt så har man alltid behövt rengöra roboten själv efteråt. Ett jobb som faktiskt tog emot mer än att skura golvet själv.
Men X60 Ultra fungerar riktigt bra på den här punkten.
Moppningen har blivit en sådan där funktion som man nästan slutat tänka på eftersom den bara händer. Robotens moppar rengörs och hanteras i dockningsstationen och hela processen är betydligt mer automatisk än jag hade väntat mig.
Den kan till och med rengöra sin egen dockningsstation genom att putsa och polera den efter konstens alla regler, vilket är en underbar funktion.
Det jag försöker få fram, och det fina med det hela, är att det inte känns som att vi har fått ytterligare en sak att underhålla. Det har alltid varit ganska värdelöst att köpa en självgående städrobot som sedan krävde att man själv stod bredvid och rengjorde roboten varje dag själv.
Visst måste man fortfarande tömma skräpbehållaren och fylla på rengöringsmedel i basstationen. Man måste förstås byta förbrukningsmaterial och göra lite underhåll. Det är ju trots allt fortfarande en maskin och inte någon magisk liten hushållsande.
Men i det stora hela är det väldigt lite arbete och framförallt väldigt lite “griserier”, då allt man behöver utföra är väldigt logiskt och enkelt.
Är den värd pengarna?
Här kommer den lite jobbiga frågan, eftersom X60 Ultra inte är billig, och tillbehören är inte direkt gratis heller. Vi pratar trots allt om en dammsugare för runt 15.000 kr och tillbehör för flera tusen extra för att hålla igång den.
Dammsugarpåsar, moppar och andra förbrukningsdelar kostar pengar, och om man som jag helst vill använda originaldelar blir det förstås ännu dyrare. Jag tycker faktiskt att det är värt att använda originaldelar på en så pass avancerad maskin, men det innebär samtidigt att driftskostnaden inte är noll, och inte att Rosie har blivit en köp och glöm produkt på något sätt.
Detta är någonting man bör ha i åtanke innan man köper en robot. Den kostar att hålla igång. Det är inte bara köpesumman som räknas.
Men efter tio veckor måste jag ändå säga att jag tycker att den är värd pengarna. Inte för att den är den bästa städroboten i världen eller för att vi absolut behöver alla funktioner som finns i den.
Utan för att den faktiskt gör det vi ville att den skulle göra.
Den städar, varje dag och vi behöver nästan inte tänka på det överhuvudtaget. Om Rosie känner att sensorer och annat behöver underhåll, då meddelas man via appen och får även en väldigt pedagogisk instruktionsfilm som visar exakt hur man utför underhållet.
Svårare än så är det inte.
Behöver vi egentligen en X60 Ultra?
Nej. Vilket kanske är det mest intressanta.
Om någon frågar mig om man måste köpa en Dreame X60 Ultra för att få ett rent hus så är svaret förstås nej. Vi hade kunnat köpa en betydligt enklare städrobot och förmodligen varit ganska nöjda med den också. Kanske exakt lika nöjda, faktiskt.
Vi har inte några extremt höga krav på AI, avancerad hinderigenkänning eller alla andra funktioner som tillverkaren gärna berättar om.
Det är inte så att jag sitter hemma och tänker att ”fantastiskt, roboten identifierade just en strumpa som låg på golvet med 99 procents säkerhet”. Jag bryr mig egentligen mest om att strumpan inte blir uppäten och att golvet blir rent.
Men det finns en annan aspekt som är svårare att sätta ett pris på. Bekvämligheten. För det är otroligt bekvämt att aldrig behöva komma hem och fundera på var roboten är eller att man inte behöver rengöra moppar och annat varje dag.
Jag älskar faktumet att jag inte får push notiser till min telefon när jag sitter på jobbet med “Jag har fastnat någonstans, kom och hjälp!” Det bästa med vår nya Dreame X60 Ultra är att man glömmer bort den.
Det här är nog det högsta betyg jag kan ge Rosie. Att jag nästan aldrig tänker på henne längre.
När vi köpte henne var hon ny och spännande. Jag ville testa funktionerna, se hur kartläggningen fungerade, titta på hur hon städade och förstå alla inställningar.
Nu?
Nu är hon bara där. Precis som kylskåpet. Eller diskmaskinen. Eller tvättmaskinen.
Man går inte runt och tänker ”vilken fantastisk diskmaskin jag har” varje dag. Man öppnar den och konstaterar att disken är ren. Det är perfekt och man uppskattar det, men det är inte något man förväntar sig ska vara annorlunda.
På samma sätt kommer vi hem och konstaterar att golven är rena. En robot för femsiffrigt belopp bör kunna hålla golvet skinande rent. En sak vi förstås uppskattar, men samtidigt förväntar oss för priset. När en så pass avancerad teknisk pryl blir så osynlig i vardagen att man slutar tänka på den, då tycker jag att den har lyckats riktigt bra.
Slutligen
Så vad blir då domen efter tio veckor? Jag är betydligt mer positiv nu än jag var när jag skrev det första inlägget. Inte för att X60 Ultra plötsligt har blivit bättre än den var från början, utan för att jag nu har fått se hur den fungerar över tid.
Den har fått lära känna huset och vi har fått lära känna den. Resultatet är ett system som bara fungerar, och när vi kommer hem är det rent.
Varje dag städas huset. Golven dammsugs, det moppas och Rosie åker tillbaka till sin dockningsstation när hon är klar. Vi behöver fortfarande tömma, fylla på och byta förbrukningsmaterial, men det är småsaker i sammanhanget.
Finns det billigare städrobotar som skulle kunna göra ungefär samma grundläggande jobb? Absolut. Har vi egentligen behov av alla funktioner som X60 Ultra erbjuder? Förmodligen inte. Men är den bekväm? Herregud, ja.
Efter tio veckor tycker jag faktiskt att det är den största skillnaden mot vår gamla robot. Det handlar om att den faktiskt fungerar som en automatiserad städare utan att vi behöver bry oss.
Så jag skulle säga att Rosie får fortsätta vara en del av familjen. Hon behöver inte ens betala hyra. 😊
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar