Mellanspelet i städskrubben blev, som väl var, kortvarigt. Efter att vår gamla trotjänare tackade för sig stod vi plötsligt inför den brutala verkligheten att behöva rulla ut det där gamla, bullriga monstret till dammsugare från städskåpet. Snabbt insåg vi att den typen av manuellt slit är en livsstil vi helt enkelt inte vill gå tillbaka till. Konsumtionsbegäret vaknade direkt, och ett akut behov av att återställa den digitala ordningen i hemmet tog över.
Efter en hel del research föll valet på en maskin som på pappret inte bara verkade vara en uppgradering, utan snarare ett mindre rymdskepp. Låt mig presentera vår nya familjemedlem: Dreame X60 Ultra, som vi älskvärt har namngett “Rosie”, efter städroboten från Familjen Jetson.
Där vår förra robotdammsugare var en charmig men lite förvirrad maskin som dunsade in i möblerna med en obekymrad min, är det här en självkörande pryl med AI-hjärna. Den är otroligt mycket mer teknisk, på både gott och ont. För frågan är: Blir livet egentligen enklare ju mer avancerad teknik vi trycker in i städrutinerna?
Låt oss börja från början.
Unboxing och en oväntad strejk
Att packa upp Dreame X60 Ultra var en smula överväldigande. Förr handlade det mest om att trycka på en stor startknapp och hoppas på det bästa. Den här maskinen krävde istället att vi följde en manual, installerade tankar, fyllde på rengöringsmedel och anti-luktmedel, samt plockade bort massor av skyddsplast som fanns i princip överallt. Det krävdes också en app-installation och drygt en timmes klurande för och att få till alla inställningar. Koppling till Wi-Fi, uppdatering av firmware och sedan… ingenting.
Det fanns en knapp i appen där det stod “Påbörja kartläggning av hemmet”, men den gick inte att klicka på. Jag kollade manualer och provade att starta om allt, men knappen var helt stendöd.
Efter att ha letat lösningar i 30 minuter började jag fundera på om roboten kanske ville ladda upp till 100 % innan den påbörjade kartläggningen. Om det var så, tyckte jag det var lite udda att den inte sa till om det. Men jag hade inget egentligt val, den fick snällt ladda i drygt några timmar.
När jag kollade appen nästa gång gick det plötsligt att klicka. Genast smög roboten ut från basstationen och började titta sig runt. Först försiktigt och metodiskt smygande mellan rummen, men efter ett tag ökade Rosie takten och swishade runt i huset.
Det handlade inte om att “hon” bara körde längs väggarna, som vår tidigare robot gjorde. Det här var mer som att titta på turister som besöker ett museum för första gången. Rosie åkte in i köket, stannade mitt på golvet och såg sig om. Efter en stund, där det nästan såg ut som att hon tänkte, vände hon på klacken och åkte ut i vardagsrummet. Där inspekterade hon sofforna, vårt barskåp och min elscooter som stod parkerad.
Det gick nästan att höra hur hon, varje gång hon kom in i ett nytt rum, stannade upp och tänkte “Hmm…” för att sedan swisha vidare. Hela processen tog kanske 10 minuter, och det var först när Rosie kom tillbaka till basstationen som kartan började processas. Rum efter rum dök upp. Även möbler och lösa saker som kablar och hundleksaker som hon sett på sin inspektionsrunda dök upp digitalt på skärmen.
Som en ljudlös panter på golvet
Redan när Rosie rullade ut på sin första riktiga rengöringstur insåg jag hur enormt mycket som har hänt på robotfronten de senaste åren. Där äldre generationers robotar använde “bump and turn”-metoden (det vill säga att köra in i saker tills det tog stopp och sedan byta riktning), glider X60 Ultra fram som en ljudlös panter. Den stannar innan den kör in i något och smyger smidigt vidare. Med inbyggda kameror, 3D-ljus, LED-strålkastare (för att se under soffor) och en artificiell intelligens känner den igen utspridda laddsladdar, kvarglömda strumpor och hundleksaker, och den påpekar det i appen vid flertal tillfällen…
Det kändes nästan som att man ville springa före och städa, bara för att Rosie inte skulle döma oss för hårt. Vilket är ganska paradoxalt.
- Det positiva: Den kör i princip aldrig fast. Den ser leksaken eller sladden på golvet, rundar den elegant och fortsätter sitt arbete utan att klaga eller fastna i en evig felkodscykel. Om hunden ligger och sover åker den runt, för att sedan komma tillbaka i slutet av städcykeln och se om hunden har flyttat på sig.
- Det skrämmande: I appen kan jag se exakta foton och ikoner på vad den har undvikit. “Hinder identifierat: Sko”. Den övervakar hemmet med en precision som ibland gränsar till spionage. Dessutom arbetar den lite som den själv känner för och verkar hitta nya sätt att göra saker på varje dag. Det går knappt att styra vad den ska göra för stunden.
Moppning i en helt ny era
Den största uppgraderingen, och det som verkligen markerar en ny era, är moppningen. Glöm de där gamla varianterna som mest drog en fuktig trasa efter sig och fördelade dammet lite jämnare över golvet. Dreame X60 Ultra har roterande moppdynor som trycks mot golvet med faktisk kraft. Den kan dessutom sträcka ut sina moppar sidledes (en funktion som appen stolt kallar MopExtend) för att nå ända in till golvlisterna och runt stolsben. När den kör upp på en matta hissar den upp mopparna i chassit så att mattan förblir torr, samtidigt som den ökar sugkraften till max.
Om man beordrar den att enbart dammsuga, demonterar den själv mopparna och lämnar dem i basstationen innan den åker ut på uppdrag, vilket gör roboten smidigare.
Basstationen är för övrigt en historia för sig. Det är inte längre en liten diskret plastbit i ett hörn, det är ett helt städtorn. Den tömmer robotens dammbehållare, doserar rengöringsmedel och ett anti-husdjurslukt-medel som effektivt tar bort doften av blöt hund eller spilld mat runt matplatsen.
Den tvättar mopparna med varmt vatten efter användning och torkar dem sedan med varmluft för att undvika bakterier och sur lukt. Dessutom fyller basstationen på nytt vatten i roboten och pumpar över allt smutsvatten till en egen tank, helt automatiskt.
Det är här magin uppstår. Möjligheten att få hemmet dammsuget och ordentligt moppat utan minsta egna ansträngning är helt fantastisk.
Det är precis den där totala vardagslyxen man vill ha.
När mänsklig vilja möter digital logik
Men allt är inte helt smärtfritt i den digitala framtiden. Det finns en tydlig baksida med en så här extremt avancerad maskin, användarvänligheten, eller snarare brist på den. Detta var faktiskt något som jag trodde skulle bli bättre ju mer avancerad roboten blev, men så är inte fallet med X60 Ultra.
Förr var logiken enkel. Om roboten missade ett hörn berodde det på att den var lite “dum i huvudet” eller att möblerna stod i vägen. Med Dreame X60 Ultra handlar allt om mjukvara, algoritmer och inställningar. Det är, på gott och ont, en smula komplicerat och ibland ren överkurs.
Det blir nämligen lätt ett smärre krig mellan min mänskliga vilja och robotens digitala logik. Säg att jag bara vill städa upp lite smulor under köksbordet efter frukosten. Jag går in i appen och försöker markera en zon. Roboten bestämmer sig då för att den först måste tvätta mopparna i tio minuter, sedan göra en fullständig rengöring av hallen (eftersom den tyckte det var lite smutsigt där enligt dess senaste analys), för att till slut meddela via en pushnotis att vattentanken i basstationen är tom och att den måste rengöra mopparna igen… Sedan avslutar den allt och börjar ladda, utan att ens ha varit i närheten av köksbordet.
När jag försöker tvinga den att göra det jag faktiskt sa åt den att göra, går den fram till bordet, stannar, tittar sig runt lite och säger: “Området går inte att komma åt, återgår till laddaren…” och vänder på klacken. Det är den digitala motsvarigheten till: “Inte nu, jag är upptagen.”
Jag kan avslöja att jag i princip lyft upp stolar och annat ovanpå bordet, men utan att roboten visat tecken på att vilja rengöra under bordet ändå.
Efter att jag gjort om kartläggningen från början igen så lyckades den dock ta under bordet, så det går att tvinga den att göra som man säger. Men det var inte sista gången…
Slaget om soffan
Detta mjukvarufenomen blev extra tydligt när det kom till våra stora, tunga lädersoffor i vardagsrummet. De var helt enkelt för låga för att vår förra robot skulle ta sig under, och där hamnar det mycket skräp vill jag lova. Hundhår, godis som barnen tappat och mycket annat ser området under sofforna som sin sista viloplats. Detta var något som jag desperat ville ändra på.
Jag tog en förmiddag och tillverkade nya ben till sofforna, vilket höjde upp dem till 11 cm fri höjd. Efter det har jag försökt locka in roboten att rengöra där under (Dreame utlovar att roboten ska klara 8 cm fri höjd). Men Rosie går fram till sofforna, tittar på dem, och bestämmer sig sedan för att åka in i sovrummet och dammsuga mattan där inne istället.
Jag har till och med försökt fjärrstyra henne för att få jobbet gjort, men det går inte att dammsuga och styra samtidigt, det är antingen eller, vilket är riktigt dumt. När jag väl lyckades köra in roboten under soffan manuellt och tryckte på “städa”, blev den så förvirrad att den tappade bort hela kartan.
Det var bara att börja om med att lära den hur vårt hem ser ut från grunden, igen.
Om jag ska vara ärlig så har jag haft en smärre kamp med den här roboten, vilket aldrig var fallet med vår gamla, lojala (men dumma) modell. Att få X60 Ultra att förstå vad jag vill är ibland otroligt svårt. Det är smärtsamt uppenbart att det är AI:n som bestämmer i slutändan. Det är inte man själv som styr längre.
Dessutom blir man lätt frustrerad över alla valmöjligheter. Frågorna haglar i appen:
- Vilken temperatur ska vattnet ha?
- Hur ofta ska mopparna tvättas?
- Vilken sugkraft behövs på just detta golv?
- Var är möblerna och vilket material är golvet gjort av?
- I vilken riktning ska rengöringen utföras?
- Vill du att roboten tar bilder på ditt husdjur?
Man behöver nästan en civilingenjörsexamen för att sköta en spontanstädning. Det som förr var en enkel, fysisk knapp har förvandlats till skärmtid och frustrerande menynavigering. Appen är otroligt ogenomtänkt, eller så är jag helt enkelt inte “kompatibel” med hur utvecklarna tänkt sig att den ska fungera. Att hitta en inställning man vet att man har sett tidigare är i princip omöjligt. Allt tar tid.
Räddningen stavas Apple Home och Matter
Eftersom Dreame X60 Ultra är en modern enhet använder den tack och lov standarden Matter för att kommunicera med det smarta hemmet. Det var en sak jag genast var tvungen att prova.
Att lägga in X60 Ultra i Apple Home tog bokstavligen tio sekunder. Detta öppnar förstås upp för mer avancerade automationer. Jag kan exempelvis få den att börja dammsuga så fort alla har åkt hemifrån, baserat på dörrlås och sensorer. Det går att styra många aspekter och nyttja Apples Genvägar-app för att hitta på komplexa flöden.
Men det bästa med denna integrering? Den rensade bort alla tusen frågor och gav mig några enkla, rena alternativ. Det gjorde städningen snabb och smidig, precis som med den gamla roboten. En startknapp, en lista för att välja vad roboten ska göra, och slutligen var den ska städa. Mer komplicerat än så behöver det inte vara. Inga frågor om vattenmängd eller temperatur. Jag låter AI:n sköta det i bakgrunden och fokuserar bara på att jobbet blir gjort.
Domen: Var det värt klivet in i framtiden?
Jag förstår att det låter som att jag helst av allt vill lämna tillbaka roboten och köpa en vanlig dammsugare igen. Men så är det förstås inte.
Trots stunder av frustration, då jag muttrar över appens gränssnitt och önskar att utvecklare kunde bygga saker lite mer “rakt på sak”, så finns det ingen återvändo. När man väl har brottats med inställningarna och lärt sig vilka menyer man ska låta vara i fred, är Dreame X60 Ultra en ren revolution för hushållet.
Den är extremt tyst. Man kan faktiskt titta på TV i samma rum utan att behöva höja volymen till smärtgränsen när den dammsuger. Vår förra robot lät så högt att man i princip fick pausa det man såg på och vänta tills den städat klart. Första gången Rosie dammsög trodde jag att jag hade missat att ta bort något plastskydd, eftersom det var så tyst. Men hon är helt enkelt fruktansvärt diskret. När hon moppar hörs hon i princip inte alls, vilket gör att man kan skura golven mitt i natten när alla sover om man så vill.
Resultatet på golven är dessutom i en helt annan liga än vad man är van vid. Jag tror aldrig jag har sett våra trägolv glänsa som golvet i en balsal förrän nu.
Vi har gått från en epok av enklare mekanisk städhjälp till en era av helt automatiserad, AI-driven hemvård. Det kräver sin beskärda del av tålamod vid skärmen, men att komma hem till nymoppade golv utan att ha lyft ett finger gör att det är värt varenda app-uppdatering och automationsprogrammering.
Nu ska jag bara lista ut hur jag får henne att sluta låta som en katt som jamar när hon försöker skämta med min hund och gömmer sig under soffan. Jag hoppas kunna tämja denna robot till att lyda minsta vink, men just nu känns det som att det är vi som arbetar för roboten. 😅 Förhoppningsvis lugnar hon ner sig efter ett tag.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen!
Lämna ett svar