Det är en speciell känsla att klicka hem en ny kniv. Eller ännu bättre, att stå i en fysisk butik och känna tyngden av ett stycke orört stål i handen. Även om det är mer sällsynt nuförtiden att man faktiskt klämmer på kniven i förväg, så är det fortfarande mitt absoluta favoritsätt att handla på. Du betalar, packar upp, doftar på lädret och/eller beundrar den maskinella precisionen.
Allt är frid och fröjd, och precis som det ska vara…
Men vad händer efter transaktionen? När smekmånaden är över, garantibroschyren ligger i papperskorgen och vardagen drar igång?
Är du fortfarande en uppskattad kund då, eller förvandlas du till ett irritationsmoment i samma sekund som pengarna lämnat ditt konto? Låt oss dyka ner i eftermarknad, support och garantier. Det är nämligen där, när det skiter sig, som ett företags sanna ansikte visar sig.
Saken är den, en kniv är ett verktyg. Verktyg ska användas, och då slits de. De tappas, misshandlas och ibland, oavsett prislapp, blir det helt enkelt fel redan i fabriken. Efter mina år vid testbänken har jag samlat på mig en hel del personliga erfarenheter av hur olika tillverkare hanterar oss konsumenter när smekmånaden är över.
Resultatet? Det är en minst sagt blandad kompott.
Om vi börjar på hemplan så finns det tillverkare som verkligen fattat galoppen. Att en nöjd kund är den bästa reklamen.
- Fällkniven: Jag lyckades med konststycket att tappa min trotjänare, en Fällkniven A1, på en stenpir under en fisketur. Den studsade säkert tio gånger mot stenblocken och såg ut som en sågtandad brödkniv när den slutligen stannade. Jag åkte förbi Fällkniven i Boden. De slipade om, fixade till och återställde den till nyskick. Priset? 60 kronor. Det är ingenting annat än utsökt service.
- Karesuandokniven: När man köper dyrare, handgjorda knivar förväntar man sig perfektion. Så när jag fick hem en kniv där scandi-slipningen var osymmetrisk, drog jag iväg ett mejl. Svaret? De skickade omedelbart en helt ny kniv och lät mig behålla den defekta som en perfekt “slit-och-släng-kniv”. När jag dessutom nämnde att jag var vänsterhänt byggde de en vänsterhängd knivslida med eldstål och bryne till mig för en struntsumma. Det, mina vänner, det är kundvård.
- Morakniv: Även jätten i Mora kan leverera måndagsexemplar. Jag fick en Kansbol där gjutningen i handtaget inte höll måttet. Inga diskussioner där heller, en ny kniv skickades ut direkt och den gamla fick jag behålla som souvenir.
Allt är dock inte guld och gröna skogar i Sverige. Min senaste upplevelse med Casström lämnade en hel del övrigt att önska. Min Lars Fält Folder hade en spricka i handtaget. Jag skickade tillbaka den och fick en “ny” där bladet istället glappade i mekanismen. Tillbaka igen. Nästa ersättare hade ett osymmetriskt slipat blad och sprickor vid nitarna.
Idag ligger den kniven kvar i mitt skåp. Inte för att den används, utan som en handfast påminnelse om att ett känt namn inte alltid garanterar slutfinish.
Men om vi lyfter blicken mot väster och tittar över Atlanten möts vi ofta av stora ord om “Lifetime Warranty” och patriotisk marknadsföring. Men lever de upp till det? Min erfarenhet säger nej.
Företag som Benchmade har fått mig att helt sluta lita på amerikanska stortillverkare. Efter att ha ägt tre olika Bugout fick jag kasta in handduken. Kvalitetskontrollen är stundtals skrämmande dålig för pengarna. Samma sak med Leatherman. Flera verktyg har helt enkelt inte hållit måttet överhuvudtaget.
Största besvikelsen är ändå Spyderco. När jag fick problem med min Manix 2 i Maxamet-stål valde de att helt titta åt andra hållet. Total radioskugga på mina mejl. Att köpa en dyr kniv och mötas av en stängd dörr när materialet sviker är ett effektivt sätt att förlora en kund för alltid. De har tur att just Manix 2 är en så brutalt väldesignad kniv att jag inte kan förmå mig att kasta bort den. Men samtidigt vet jag ju nu att Spyderco inte har min rygg om något går fel.
Men vad är meningen med detta inlägg egentligen. Du kanske tror att det är för att peka finger mot tillverkare som gjort mig upprörd. Men så är det faktiskt inte.
Tanken är att lyfta fram att när du köper en kniv, oavsett om det är en brukskniv för några hundralappar eller en premium-pjäs som Fällkniven A1x, så köper du inte bara stål och handtagsmaterial. Du köper en relation med tillverkaren.
Lite som med Apple i teknikvärlden. Du köper in dig i en filosofi och en trygghet som ska räcka betydligt längre än till butiksdörren. Att få support, reparationer och ett värdigt bemötande är extremt viktigt för att skydda din investering över tid.
Så nästa gång du dreglar över en ny modell, ställ dig själv den här frågan:
“Kommer det här företaget att tycka om mig även efter att jag har betalat?”
Om du tvekar på svaret ska du kanske överväga att lägga pengarna på ett annat märke. Satsa på en tillverkare som faktiskt vill att du kommer tillbaka. Inte för att du måste, utan för att de behandlar dig väl.
Nu vill jag höra från dig!
Vad är dina egna erfarenheter av knivtillverkarnas support? Vem har räddat dig i nöden, och vem har gett dig kalla handen? Lämna gärna en kommentar nedan och berätta!
En snabb notis: Det jag pratar om här är tillverkarens support och produkternas kvalitet. Om ditt paket har kommit bort i posten, eller om Lamnias hemsida strulade, så är det inte tillverkaren du ska skälla på. Håll isär återförsäljare/fraktbolag och själva tillverkaren, bara så att det blir en rättvis bild som målas upp.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar