Apples vikbara telefon. Det är en produkt som det har pratats om i flera år, men nu verkar det faktiskt som att vi är väldigt nära ett officiellt avslöjande. Om ryktena stämmer kommer Apple att visa upp sin första vikbara iPhone nu på onsdag, den 9 september.
Jag har fått frågan flera gånger om jag kommer att köpa den. Mitt svar är faktiskt ganska antiklimaktiskt: nej.
Och det är kanske inte ens av de anledningar som många skulle kunna tro. För jag tycker egentligen att en vikbar iPhone är en ganska spännande idé. Jag har alltid varit fascinerad av teknik som faktiskt försöker lösa ett problem på ett nytt sätt, och att kunna ha en telefon i vanlig storlek i fickan som sedan kan vecklas ut till en betydligt större skärm låter fortfarande väldigt lockande.
Problemet är att jag har sett vad som händer när verkligheten kommer ikapp tekniken.
Vikbara telefoner har nämligen funnits ganska nära mig under flera år. Jag har flera vänner som har köpt vikbara telefoner, framför allt från Samsung. De har varit väldigt nöjda med dem till en början. Större skärm, annorlunda format och en känsla av att faktiskt ha något nytt och spännande i handen.
Men sedan har det hänt något. Telefonen har gått sönder.
Inte alltid, förstås, men tillräckligt ofta för att jag ska ha blivit lite försiktig med hela konceptet. Någon har fått problem med gångjärnet, någon annan med skärmen och i något fall har telefonen helt enkelt gett upp efter en tids användning. Till slut har personen gått tillbaka till en vanlig telefon igen.
Det är egentligen det som gör mig tveksam. Inte att telefonen är vikbar, utan att den är mer komplicerad och framförallt ömtålig jämfört med en vanlig telefon.
En vanlig iPhone har redan en ganska imponerande mängd teknik packad i ett tunt chassi. Batteri, skärm, kameror, högtalare, antenner, processorer och allt annat ska fungera år efter år utan att vi egentligen behöver tänka på det. En vikbar telefon lägger dessutom till ett gångjärn, en flexibel skärm och en konstruktion som måste tåla att telefonen öppnas och stängs hundratals, kanske tusentals gånger, under alla väderförhållanden.
Det är ytterligare en massa saker som kan gå sönder.
Jag tror att Apple kommer att göra ett väldigt bra jobb med konstruktionen. Det är nästan det som är problemet. Jag misstänker att den första vikbara iPhonen kommer att vara otroligt välbyggd. Apple har dessutom haft många år på sig att studera konkurrenterna och se vad som fungerar och vad som inte fungerar.
Samsung har varit med och trampat upp den här stigen under lång tid, och jag skulle inte bli särskilt förvånad om det på något sätt finns Samsung-teknik, komponenter eller erfarenhet bakom delar av Apples lösning. Det betyder naturligtvis inte att Apples telefon kommer att vara en Samsung-telefon med ett Apple-märke på baksidan, utan snarare att Apple kan dra nytta av den utveckling som redan har skett på marknaden.
Apple brukar dessutom vara ganska bra på att ta en teknik som redan finns, göra den mer genomtänkt och sedan presentera den som något som plötsligt känns självklart. Det är mycket möjligt att exakt samma sak händer här.
Men sedan har vi priset. vilket gör det riktigt svårt att motivera ett köp för min egen del.
Ryktena pekar mot ett pris på omkring 2 500 dollar. Om det stämmer kommer det knappast att bli en billig iPhone i Sverige. Med Apples svenska prissättning, moms och övriga kostnader skulle vi kunna hamna någonstans kring 30 000–35 000 kronor, beroende på modell och lagringsalternativ.
Trettiotusen kronor för en telefon.
Jag vet att det finns människor som utan problem kan lägga de pengarna på en telefon och jag har egentligen inga synpunkter på det. Vi prioriterar olika saker. Men för mig börjar det bli väldigt mycket pengar för en produkt som fortfarande är lite av ett experiment. En “publik beta”, rent krasst.
En vanlig iPhone 17 Pro Max kostar redan runt 17 000 kronor i Sverige beroende på lagringsutrymme, och även om amerikanska och svenska priser inte går att jämföra rakt av är skillnaden ändå intressant. Apple har en ganska tydlig vana att våra svenska priser blir betydligt högre än de amerikanska när alla kostnader räknats in.
Så frågan blir egentligen vad jag får för de där extra 13 000–18 000 kronorna?
En större skärm? Absolut. Ett häftigt gångjärn? Förmodligen. En telefon som kan vikas ihop? Javisst.
Men kommer den faktiskt göra mitt liv bättre?
Där är jag betydligt mer tveksam.
Sedan kommer vi till något som faktiskt stör mig mer än priset: AI.
Apple har de senaste åren lagt enormt mycket fokus på sina nya processorer och på Apple Intelligence. Varje generation blir snabbare, effektivare och bättre på att hantera AI-funktioner. Det låter fantastiskt.
Men vad ska vi med all den kraften till om vi inte får använda den?
Jag uppgraderade själv till iPhone 17 Pro Max förra året framför allt på grund av den kommande utvecklingen kring Siri och Apple Intelligence. Det var den stora anledningen till att jag tyckte att det var motiverat att byta telefon.
Problemet är att vi i Sverige fortfarande inte får tillgång till hela den upplevelse som Apple visar upp på sina presentationer, vilket gör att jag faktiskt börjar känna att hela den här utvecklingen blir lite märklig.
Apple bygger snabbare processorer. Apple utvecklar bättre AI. Apple bygger nya funktioner som ska göra telefonen smartare. Men vi står bredvid och tittar på.
Det är lite som att köpa en Ferrari och sedan få veta att hastighetsbegränsningen på alla vägar i landet är 30 kilometer i timmen. Visst, bilen är fantastisk, men vad ska jag med all kraft till om jag ändå inte får nyttja den?
Pengar i sjön, säger jag.
Det är också därför jag börjar känna mig betydligt mindre sugen på att uppgradera bara för att få den senaste processorn. För några år sedan kunde jag lätt motivera det. Ny kamera, bättre batteritid, snabbare processor och nya funktioner. Men idag har telefonerna kommit så långt att skillnaderna mellan generationerna ofta är betydligt mindre i vardagen än vad Apples presentationer får det att låta som.
Min iPhone är redan löjligt snabb. Kameran är redan väldigt bra. Batteritiden är bra. Skärmen är fantastisk. Vad mer behöver jag egentligen?
En vikbar skärm hade åtminstone gett mig en tydlig fysisk förändring. Det hade varit något nytt som jag faktiskt kunde se och använda varje dag. Därför förstår jag verkligen varför många är sugna. Jag är också sugen.
Det är det som är det jobbiga.
Jag kommer förmodligen att sitta och titta på presentationen på onsdag och tänka: “Den där vill jag ha.” Sedan kommer jag titta på prislappen och tänka: “Nej.” Någonstans där tror jag faktiskt att Apple har ett problem.
Enligt rykten (som skall tas med en nypa salt) så saknar den vikbara telefonen FaceID och många andra tekniker som vi sett som standard i iPhones under många år. Detta är förstås rykten så jag låter det vara osagt hur mycket som är sant av detta.
Men om den vikbara iPhonen verkligen kostar omkring 30 000 kronor i Sverige behöver den inte bara vara bra. Den behöver vara exceptionell. Den behöver ge mig en anledning att lämna min vanliga iPhone bakom mig och acceptera alla nackdelar som följer med en mer komplicerad och ömtålig konstruktion.
Jag behöver känna att den stora skärmen förändrar hur jag använder telefonen. Jag behöver känna att den är hållbar nog att använda i flera år. Och framför allt behöver jag känna att jag faktiskt får tillgång till Apples nya funktioner här i Sverige.
Annars blir det svårt.
För mig är det faktiskt lite ironiskt att jag sitter och väntar på Apples kanske mest spännande iPhone på många år och redan nu vet att jag förmodligen inte kommer att köpa den.
Men det betyder inte att jag inte är intresserad. Tvärtom.
Jag kommer att följa presentationen med stort intresse. Jag vill se hur Apple har löst gångjärnet, hur skärmen ser ut, hur tjock den är, hur kamerorna fungerar och hur Apple tänker kring mjukvaran när skärmen plötsligt kan bli dubbelt så stor.
Jag vill framför allt se om Apple har lyckats lösa de problem som gjort mig skeptisk till vikbara telefoner från början. För om de faktiskt har gjort det, då kanske jag får äta upp mina ord.
Men just nu?
Nej.
Jag tror att jag behåller min vanliga iPhone ett tag till. Det kanske är det mest antiklimaktiska svaret jag kunde ge. Men ibland är det faktiskt skönt att inte behöva köpa den senaste prylen bara för att den är ny.
Vad säger du? Kommentera gärna eller skicka in ett mail.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar