En klassisk läsarfråga har inkommit. Det är Johan som undrar vilken kniv jag skulle välja om jag bara fick välja en enda kniv att ta med mig ut i skogen. Johan är också noga med att nämna att jag inte får välja ett multiverktyg, vilket gör att Victorinox faller bort från listan.
Saken är den att jag känner mig rätt så säker på att jag svarat på denna fråga mer än en gång under åren som gått, men svaren blir förstås olika varje gång eftersom nya favoriter dyker upp hela tiden.
Till saken hör att det är en ganska svår fråga för någon som har testat så många knivar som jag har gjort. Jag har hunnit använda allt från små och smidiga fickknivar till rejäla bushcraftknivar, överlevnadsknivar och multiverktyg. Jag har mina favoriter, jag har knivar som jag gärna skulle ta med på en längre tur och jag har knivar som jag uppskattar för väldigt specifika uppgifter.
Men om någon faktiskt ställde ultimatumet till mig och sa att jag bara fick välja en enda kniv för att hantera allt ute i skogen, så tror jag faktiskt att svaret skulle överraska en del.
Jag skulle välja min Lionsteel M7.
Det är kanske inte det mest självklara svaret och många blir nog förvånande.
Det finns andra knivar som är lättare, mindre, billigare eller tillverkade i mer exklusiva och rostfria stål. Det finns knivar som är mer renodlade för bushcraft och andra som är mer specialiserade för överlevnad. Ändå skulle jag välja M7.
Ju mer jag tänker på det, desto mer logiskt känns det.
Lionsteel M7 är nämligen en sådan där kniv som jag har väldigt svårt att hitta riktiga svagheter hos. Den är stor nog för att klara grövre arbete, men samtidigt tillräckligt välbalanserad för att fungera till betydligt mer finmotoriska uppgifter. Den känns rejäl när man behöver använda kraft, men aldrig som ett onödigt stort verktyg, trots att den är nästan komiskt stor för att vara en kniv.
Det är framför allt mångsidigheten jag uppskattar hos M7.
En bra bushcraftkniv behöver enligt mig inte vara bäst på en enda sak. Den behöver vara tillräckligt bra på väldigt många saker. Den ska kunna tälja, kapa, hugga, göra upp eld, bearbeta ved och fungera som ett allmänt verktyg när man befinner sig långt från verktygslådan.
Och där tycker jag att M7 verkligen glänser.
Det är en kniv som känns lika naturlig när man sitter och täljer en pinne som när man står och bearbetar en grövre vedbit. Den har den där tryggheten som jag uppskattar hos större knivar, utan att kännas som ett verktyg som bara är byggt för att se imponerande ut.
Det är faktiskt en ganska viktig skillnad.
Vissa knivar imponerar när man håller dem i handen första gången. De ser fantastiska ut, har avancerade material och specifikationer som får en knivintresserad person att börja räkna upp alla anledningar till varför man behöver just den.
M7 gjorde något annat med mig. Jag längtade efter den. Det låter kanske lite fånigt när man pratar om en kniv, men så var det faktiskt. Det var en kniv som jag hade gått och tittat på länge och verkligen såg fram emot att få använda. Och när den väl kom så blev det inte den där känslan av “jaha, var det bara det här?”.
Tvärtom så levde den upp till förväntningarna, och det är inte särskilt vanligt.
Efter att ha testat många knivar har jag blivit betydligt mer kräsen. Det är lätt att bli imponerad av en ny kniv när man precis packat upp den. Den är blank, fräsch och ny. Man känner på handtaget, tittar på eggen och börjar föreställa sig allt man ska göra med den.
Men efter några veckor brukar verkligheten komma ikapp.
Då börjar man märka detaljerna.
Något handtag som känns lite konstigt efter längre användning. En egg som inte håller riktigt så bra som man hoppades. En slida som är bra på vissa saker men irriterande på andra. En kniv som är fantastisk till ved men ganska dålig på finare arbete.
M7 har, åtminstone för mig, väldigt få sådana kompromisser. Den känns genomtänkt. Kanske är det just därför jag tycker så mycket om den.
Den försöker inte vara världens bästa kniv på en enda sak. Den försöker vara en riktigt bra kniv på nästan allting. Det är en egenskap jag har börjat uppskatta mer och mer ju fler knivar jag testar. För när jag faktiskt går ut i skogen vet jag sällan exakt vad jag kommer att göra.
Kanske blir det lite täljning. Kanske behöver jag bearbeta ved. Kanske ska jag bygga något enkelt, göra upp eld eller bara sitta vid en eld och dricka kaffe. Då vill jag inte behöva fundera på om kniven jag tog med är optimerad för just den uppgiften. Jag vill bara kunna använda den.
Där hamnar M7 väldigt högt på min lista.
Det finns egentligen bara en sak som jag skulle vilja förändra. Stålet.
Missförstå mig rätt, det är absolut inget fel på det stål som används i M7. Men om Lionsteel någon gång skulle släppa M7 i CPM MagnaCut, då tror jag att vi skulle komma väldigt nära min bild av den perfekta kniven. För mig hade det varit en nästan löjligt bra kombination.
Samma konstruktion, samma ergonomi, samma mångsidighet och samma känsla, men med ett rostfritt pulverstål som ger den där extra tryggheten när kniven används hårt och sedan får följa med hem igen utan att man behöver vara lika noga med fukt och torkning.
Då hade jag faktiskt haft väldigt svårt att komma på någon nackdel alls, vilket säger en del om hur bra M7:an är.
Jag måste förstås förklara än en gång att jag har testat knivar som jag tycker är bättre på specifika uppgifter. Jag har testat knivar som är smidigare att bära. Jag har testat knivar med bättre stål och knivar som kostar betydligt mindre.
Men om jag bara fick ta med mig en enda kniv ut i skogen imorgon, då hade jag inte behövt fundera särskilt länge. Jag hade tagit M7:an.
Har du testat någon Lionsteel kniv? Har du någon erfarenhet av M7:an eller vilken kniv hade du själv valt om du bara fått välja en enda ute i skogen? Skicka ett mail eller kommentera nedan. Det är alltid intressant att höra hur andra tänker.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar