Jag har fått hem mina nya Victorinox kockknivar och testandet har nu börjat på riktigt. Det blev ett set med fem olika knivar, vilket känns som en ganska bra grund för att se vad Victorinox faktiskt kan erbjuda när det kommer till köksknivar.
Som ni kanske kommer ihåg så var det AI som fick välja produkter denna gång, eftersom jag var ute efter bra köksknivar till bra pris. Efter mycket diskussioner med olika AI LLMs så var alla överens om att Victorinox klassiska serie gav mest “bang for the buck” och nu är vi alltså här.
I setet jag rekommenderades finns bland annat en skalkniv, en brödkniv, en santokukniv och en tomatkniv, tillsammans med en lite större kniv med 15 cm blad. Det är alltså en ganska blandad uppsättning som borde täcka det mesta av det vanliga arbetet i köket.
Dom är inte lyxiga eller speciella på något annat sätt. Förutom det första som slog mig när jag packade upp dem. Nämligen hur otroligt lätta de är.
Jag är van vid att knivar kan ha ganska mycket vikt i sig, särskilt om man kommer från lite kraftigare bushcraftknivar eller andra verktyg där vikt och material ofta ger en känsla av robusthet. Men även om man ser till köksknivar från IKEA eller liknande, där oftast handtag och blad är i metall. Här är det helt tvärtom. Victorinox har valt sina välkända lätta plasthandtag (Fibrox), och hela kniven känns löjligt lätt i handen.
Det blev faktiskt dagens första diskussion hemma.
Min yngsta son tyckte att knivarna kändes lite för lätta. Han saknade helt enkelt den där tyngden som gör att en kniv känns rejäl och stabil. Jag förstår precis vad han menar. Det finns något psykologiskt i att hålla i ett verktyg som har lite massa. Det känns kraftfullt och gediget.
Själv fick jag däremot nästan motsatt reaktion.
Jag tyckte att de kändes väldigt välavvägda. Den låga vikten gör att knivarna blir smidiga och enkla att hantera. När man hackar, skivar eller finfördelar saker under en längre stund kan jag tänka mig att det faktiskt kan vara en ganska stor fördel att slippa onödig vikt, helst om kniven är otroligt vass och massan inte behövs.
Dom var dessutom otroligt tunna och, enligt min åsikt, är det vad som gör en riktigt bra kockkniv ännu bättre. Tunn geometri ger en riktigt vass egg.
Min fru hade också en åsikt, även om hon ännu inte har hunnit prova dem. Hon tyckte helt enkelt att de såg fina ut.
Så där har vi alltså tre personer och tre olika första intryck. Jag tycker att de känns perfekta, sonen tycker att de är för lätta och frun gillar utseendet. Det ska bli intressant att se om våra åsikter förändras när knivarna faktiskt har fått arbeta lite.
För det är egentligen först nu som det riktiga testet börjar.
Vi tänker använda dem under de kommande veckorna i det vanliga köksarbetet. Inget konstlat och inga märkliga tester, utan helt enkelt laga mat och se hur knivarna fungerar när de används dag efter dag. Hur är ergonomin efter längre användning? Hur håller eggen? Hur fungerar de olika knivtyperna i praktiken? Och framför allt, kommer jag fortfarande att uppskatta den låga vikten efter några veckor?
Hade AI rätt när den föreslog Victorinox Fibrox Classic serien, eller var det pengar i sjön och fantasier från en förvirrad dator?
Det återstår att se.
Jag återkommer förstås med ett mer omfattande inlägg när vi hunnit använda knivarna ordentligt. Förhoppningsvis har jag då också hunnit bilda mig en tydligare uppfattning om vilka av de fem knivarna som faktiskt förtjänar en permanent plats i köket, eller om alla hamnar i “dom-refuserades-knivlåda” efteråt.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar