Det är något visst med den tidiga morgonen här uppe ovanför Polcirkeln. Luften är så där krispig och hög att det känns i varje andetag, och skogen står tyst och väntar på att vakna. Vi packade bilen full med hinkar, bärplockare, fika och en rejäl dos förväntan. Årets hjortronjakt hade egentligen redan smygstartat. Vi hade redan i förväg varit ute i markerna och scoutat, kollat av myrkanterna och de där hemliga ställena som man ogärna delar med sig av till vem som helst.
Prognosen såg fantastisk ut. Efter några säsonger av ganska magert resultat verkar det äntligen bli ett riktigt bra hjortronår. Myrarna lyser på sina håll redan i den där karakteristiska rödgula nyansen, och det norrländska guldet verkar finnas i mängder som vi inte sett på länge. Men naturen har en förmåga att överraska, och ibland hittar man något helt annat än det man letade efter. Något som i alla fall i vår familj smäller betydligt högre än vilket hjortron som helst.
När vi klev av de blöta myrmarkerna och tog oss in i den lite fastare tall- och granskogen, snubblade vi rakt in i ett hav av blått. Massor av blåbär. Tjocka, mogna, saftiga och fantastiskt fina.
Mer än bara ett bär
För många är det hjortronen som är den stora trofén, men enligt min ringa mening är blåbäret den verkliga kungen i skogen. Det går ju att ha till precis allt. Hos oss går blåbären åt i en rasande fart året om. De åker ner i morgonfilen som en perfekt garnering, de förvandlas till fantastiska bakverk, rårörda till matlagningen eller bara som en lyxig topping på helgfikat. Det är ett bär som aldrig blir stående i frysen, till skillnad från de mer exklusiva men kanske lite svåranvända hjortronen.
Blåbäret är mer värdefullt för oss än vad hjortronen någonsin kommer att bli, så beslutet krävde ingen lång betänketid, planerna styrdes snabbt om. Hjortronen får vänta lite, idag var det blåbärens dag.
Det var därför vi stod där, innan dom flesta ens börjat tänka på att kliva upp ur sängens varma omfamning, huttrande men förväntansfulla, i den tidiga morgontimmen. Att ta sig ut innan skogen riktigt vaknat har en egen magi. Det finns en ro i att vara först på plats, att höra de första fåglarna stämma upp och se hur morgonsolen bryter igenom grenverket och får daggen i mossan att glittra.
Med hinkarna i högsta hugg spred vi ut oss. Det dröjde inte länge innan det välbekanta, dova ljudet av de första bären som träffar botten av plasthinkarna ekade mellan trädstammarna. Dunk, dunk, dunk. Snart övergick det i det mer dämpade rasslet när lagret växte. Barnen, som till en början kanske var en aning svårstartade så här dags på dygnet, glömde snabbt bort allt vad trötthet hette. Det finns nämligen en fantastisk bieffekt med att ta med hela familjen ut på en sådan här heldag i det vilda, skärmarna är som bortblåsta. Inte en telefon, inte en platta i ansiktet så långt ögat kan nå.
Nu när vi alla äntligen har semester är det precis den här typen av digital detox vi behöver. Att byta ut scrollande mot att faktiskt titta ner i mossan, använda händerna och samarbeta för att fylla hinkarna innan skogens alla insekter börjat vakna till liv igen.
Fika, skogsliv och knivtester
Efter några timmars intensivt plockande, när fingrarna börjat färgas obotligt blålila och ryggarna påminde oss om att vi faktiskt jobbade för födan, var det dags för det näst bästa med skogsutflykter av denna typ. Nämligen elden och maten.
Att äta gott ute i det vilda smakar alltid tio gånger bättre än vid köksbordet hemma. Vi letade upp en fin plats vid en sjökant, samlade lite torra kvistar och drog igång en eld. Inte allt för lång tid senare så spred sig en välbekant doft. Doften av kaffe som kokar över öppen låga blandat med röken från elden är själva definitionen av svensk sommar för mig.
Själslig terapi.
Medan resten av familjen passade på att pusta ut och njuta av lugnet, passade jag på att smita ifrån en kort stund för att göra lite nytta. Semester innebär ju också tid för de där projekten man verkligen brinner för. Med i packningen idag fanns förstås min Fällkniven A1x, den senaste kniven att hamna på testbänken. Jag hade redan i förväg planerat in några fler fasta testmoment för den. Det är en rejäl pjäs till kniv, gjord för att tåla det mesta, och skogen här uppe är den ultimata testmiljön.
Det är något visst med att arbeta med verktyg som man kan lita på till hundra procent i alla lägen. Att tälja till några grillpinnar, klyva upp lite mindre bitar tände och verkligen känna hur stålet biter, det ger en djup tillfredsställelse. A1x levererar precis den där robusta, pålitliga känslan som krävs när man rör sig i vildmarken. Den känns nästan outslitlig, och efter dagens moment är jag mer än nöjd med hur den presterar i skarpt läge.
Jag kommer förstås att presentera hela testresultatet inom kort. Men just nu så får den naturligt och organiskt testas i mina olika moment i den takt som jag har tid. Till skillnad från Fällkniven BT (Bird and Trout) så kommer jag inte att stress-testa fram något med Fällkniven A1x. Men nog om det.
Väl tillbaka vid elden blev det en lång, utdragen lunch. Vi satt kvar länge, pratade om allt och ingenting, och lät bara tiden gå. Det fanns ingen klocka att passa, inga mail som behövde svaras på. Bara skogen, elden och sällskapet. Det är de här dagarna man lever på när höststormarna drar in senare i år.
Naturens eget skafferi
När vi slutligen packade ihop framåt eftermiddagen var hinkarna tunga. Det är en speciell känsla att bära med sig resultatet av en hel dags arbete ut ur skogen. Det känns på något sätt lite primitivt, i ordets absolut bästa bemärkelse. Det påminner oss om var vi kommer ifrån och hur enkelt livet kan vara om man bara skalar bort bruset. Att med lite hederligt kroppsarbete kunna gå rakt ut i naturens eget skafferi och hämta hem kilovis med ekologiska, näringsrika och helt fantastiska bär, det är en lyx som inte kan mätas i pengar.
Väl hemma var vi alla trötta på det där sköna sättet som man bara blir efter en hel dag i friska luften. Men arbetet är inte riktigt slut bara för att man lämnat skogen. Nu står hinkarna i köket och väntar. Ikväll får de stå till sig, men i morgon blir det den stora omhändertagandedagen. Då ska allt rensas lite noggrannare, rensas från de sista bladen och barren som lyckades smyga sig med i bärhinkarna. Sedan ska de förpackas i lämpliga, smidiga frysförpackningar och staplas i frysen.
Det blir en annan typ av jobb, men också ganska meditativt. Vetskapen om att vi under hela den kommande vintern kan gå till frysen och plocka fram smaken av den här norrländska sommardagen till morgonfikat eller söndagsbaket, det gör varje sekund av rensning väl värd besväret.
Nu lägger sig lugnet över huset efter en fantastisk dag. Semester när den är som allra bäst.
Hur ser det ut i era skogar i år? Har ni hittat till blåbärsrisen än, eller är det hjortronen som hägrar? Lämna gärna en kommentar här nedanför!
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar