Jag fick en fråga från Hans som jag faktiskt tycker är värd att svara på här på bloggen. Han undrar om jag har lagt Morakniv på hyllan och gått vidare till dyrare knivar, som Fällkniven och andra mer exklusiva modeller.
Svaret är väldigt enkelt, nej, absolut inte.
Jag förstår däremot varför frågan dyker upp. Den senaste tiden har jag testat en hel del knivar som kostar betydligt mer än många av de modeller jag började använda när jag var ny inom bushcraft. Jag har haft Fällkniven, Lionsteel, Casström, Kizer och en mängd andra modeller på testbänken. Jag har testat olika stål, konstruktioner, slipningar och material, och ibland har jag blivit riktigt imponerad av vad man får när man går upp i pris.
Men det är en sak att testa dyra knivar, och en helt annan sak att faktiskt välja vilken kniv man vill använda ute i skogen.
För mig har Morakniv aldrig handlat om att vara den dyraste eller mest exklusiva kniven. Det har handlat om att vara förbaskat bra på det den är tänkt att göra. En kniv man inte behöver gråta över att man råkade tappa bland stenarna när man fiskade, eller bli arg för att man glömde att torka av den och nu har den fått rostfläckar.
Morakniv är fortfarande en stor del av min syn på den perfekta friluftskniven
Om jag skulle försöka beskriva vad jag tycker att en riktigt bra outdoor-kniv ska vara så hamnar Morakniv väldigt nära mitten av den beskrivningen. Den ska vara prisvärd, praktisk och fungera när man använder den. Den ska tåla att bli använd utan att man behöver stå och vara rädd för att repa eller skada den, och framför allt ska den göra sitt jobb utan att kräva en massa uppmärksamhet.
Det där sista tycker jag är ganska underskattat.
En bra kniv ska helst bara fungera. Jag vill kunna ta med mig den ut i skogen, tälja, göra upp eld, förbereda mat, kapa material och lösa alla de där små sakerna som dyker upp under en dag ute. Sedan vill jag kunna stoppa tillbaka den i slidan och fortsätta med det jag egentligen gick ut för att göra.
Jag ska inte behöva “gulla” med ett verktyg och den ska definitivt tåla att användas.
Morakniv är väldigt bra på just det.
Men det finns ju dyrare knivar som är bättre?
Ja, absolut. Det vore löjligt att påstå något annat.
Det finns knivar som har bättre stål, finare material, mer avancerade konstruktioner, bättre finish och detaljer som gör att de känns betydligt mer exklusiva. Jag uppskattar dessutom sådana knivar, vilket är en stor del av varför jag tycker att det är så roligt att testa dem.
Men “dyrare” och “bättre” är inte alltid samma sak.
Ibland är en dyrare kniv bättre. Ibland är den bara dyrare, och ibland är den faktiskt sämre för just det jag tänker använda den till för att den helt enkelt är för dyr. Det är där Morakniv blir så intressant.
En sak som jag ofta tänker på när jag använder Morakniv är att de inte alltid har det mest imponerande stålet på pappret. Det finns idag nästan en sjuk fascination kring knivstål. Magnacut, CPM 3V, Elmax, Sleipner, S90V och en mängd andra stålsorter som låter fantastiska när man läser om dem.
Jag är själv skyldig till att prata om stål och testa olika stålsorter, så jag är absolut inte immun mot den där nörderin. Men ibland tror jag att vi glömmer bort vad som faktiskt spelar roll. För det är inte stålet som gör kniven bra i slutänden.
Här tycker jag att Morakniv är väldigt duktiga. De kan ta ett relativt enkelt och beprövat stål och få ut en prestanda som är betydligt bättre än vad man kanske förväntar sig när man bara tittar på specifikationerna. Geometrin spelar roll, slipningen spelar roll, bladtjockleken spelar roll och handtaget spelar roll, men framför allt är det helheten som avgör.
Det är där jag tycker att Morakniv nästan kan kännas lite magisk ibland. Du tar en kniv som kostar en bråkdel av vad vissa andra modeller kostar, går ut i skogen och börjar använda den. Efter en stund slutar du tänka på kniven och fokuserar istället på det du faktiskt håller på med.
Det är ett väldigt bra betyg.
Priset är faktiskt en funktion
En annan sak som jag tycker är viktig är priset. Det låter kanske konstigt att prata om prisvärdhet som en egenskap hos en kniv, men jag tycker faktiskt att det är en viktig egenskap. Så viktig att den faktiskt är en av dom moment i mitt standard test som knivar betygssätts i.
Om jag har en kniv för några hundralappar i fickan kan jag använda den utan att vara särskilt rädd om den. Jag kan lägga den på en sten, få kåda på den, repa bladet och använda den hårt. Om något mot förmodan skulle gå sönder är det inte hela världen.
Det betyder förstås inte att jag missbrukar mina knivar. Jag försöker fortfarande ta hand om mina saker, men det finns en mental frihet i att använda ett verktyg som inte kostade en mindre förmögenhet.
Det tycker jag är en underskattad egenskap hos en outdoor-kniv.
Jag har successivt arbetat bort den “spärr” som ofta funnits när jag köpt dyra knivar, som Fällkniven A1x här senast. Genom att tänka “den här kniven är till för att användas” och ha detta som ett mantra när jag är ute i skogen, så har det faktiskt hjälpt mig att sluta bry mig så mycket om priset. Men det är fortfarande en avgörande faktor för väldigt många och något som man definitivt ska ha i åtanke, alltid.
Om jag hade fått knivarna från tillverkarna helt gratis, för att testa dom, så hade nog jag varit rätt så “spärrlös” och kanske varit ännu hårdare mot knivarna. Men jag tror att jag ändå hittat en perfekt balans där jag verkligen låter knivar arbeta hårt, utan att misshandla dom, men samtidigt inte hålla tillbaka bara för att kniven har en hög prislapp.
Ibland är enkelhet faktiskt bättre
Jag tror också att Morakniv har förstått något som många knivtillverkare ibland glömmer. Du behöver inte göra allt komplicerat. En bra egg, ett bra handtag, en vettig balans, en genomtänkt slida och en konstruktion som fungerar. Klart.
När jag är ute i skogen behöver jag inte alltid en kniv med exotiskt stål, avancerade liners, titan, keramiska kullager eller någon annan teknisk lösning som låter fantastisk på en produktsida. Ibland behöver jag bara en kniv som gör jobbet.
Och där har Morakniv en styrka som jag verkligen uppskattar.
Har de då inga nackdelar?
Jo, självklart. Morakniv är inte perfekta. Det finns modeller jag tycker bättre om än andra, handtag jag tycker känns bättre, bladgeometrier jag föredrar och stål som jag tycker passar bättre för vissa uppgifter.
Om vi jämför en enkel Morakniv med en riktigt påkostad premiumkniv kommer det naturligtvis att finnas skillnader. Det ska det göra. Men det är också här som hela poängen med frågan från Hans blir intressant.
Jag har inte börjat använda dyrare knivar för att jag tycker att Morakniv är dåliga. Jag använder dyrare knivar för att jag tycker att knivar är roliga.
Det är en enorm skillnad.
Jag tycker om att testa nya stål, känna skillnaden mellan olika konstruktioner och fundera på ergonomi, slipningar och olika typer av blad. Ibland hittar jag en dyrare kniv som verkligen imponerar på mig, och ibland hittar jag en billigare kniv som gör mig minst lika imponerad.
Men när jag sedan står ute i skogen och bara behöver en kniv som fungerar finns det fortfarande en väldigt god chans att en Morakniv får följa med.
Om något har alla mina tester gjort mig ännu mer övertygad om varför Morakniv är så bra.
Slutligen
När man börjar jämföra knivar i olika prisklasser blir det ganska tydligt att Morakniv lyckas med något som faktiskt är väldigt svårt. De bygger knivar som ger väldigt mycket prestanda för pengarna. Inte det bästa stålet, inte de dyraste materialen och inte den snyggaste finishen, men väldigt ofta en kniv som fungerar förbaskat bra, och för mig är det fortfarande själva kärnan i en bra outdoor-kniv.
Jag kommer fortsätta testa dyra knivar. Jag kommer fortsätta bli imponerad av Fällkniven, Lionsteel, Peltonen och andra tillverkare. Jag kommer fortsätta nörda ner mig i stål, konstruktioner och olika typer av knivar. Men jag kommer definitivt också fortsätta använda Morakniv.
Så Hans, tack för frågan. Du fick mig faktiskt att fundera lite på hur mycket Morakniv fortfarande påverkar vad jag själv tycker är en bra kniv.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen
Lämna ett svar