Igår pratade jag om hösten, och hur utrustning börjar betyda lite mer när temperaturerna sjunker och vädret blir allt mer oberäkneligt. När jag skrev inlägget insåg jag att jag faktiskt glömt att nämna min senaste investering. En investering som jag velat göra under väldigt lång tid, men helt enkelt aldrig tagit mig för att göra.
Dom som känner mig vet att jag har en ganska tydlig förkärlek för ull. Helst ull från höghöjdsfår i Himalaya, men även ull från får som lever i andra kalla och bergiga områden. Det är något speciellt med ull från djur som måste klara ett betydligt tuffare klimat än vad vi människor normalt utsätter våra kläder för. Ull har fantastiska egenskaper när det gäller att isolera och hantera fukt, samtidigt som materialet fortsätter att fungera även när det blivit lite blött.
Det är också därför jag alltid återkommer till ull när jag pratar om kläder och utrustning för friluftsliv.
Den här gången är det dock inte Himalaya som står för ullen. Den kommer från Schweiz.
Jo, du läste rätt. Victorinox hemland.
Jag har nämligen äntligen investerat i den klassiska schweiziska militära ullfilten, som jag hört talas om och sett på bilder i väldigt många år. Jag kan väl erkänna direkt att det inte är den mest imponerande prylen jag någonsin köpt. Utseendemässigt är den faktiskt ganska anonym. Det är en stor, grågrön ullfilt. Ingen avancerad design, inga moderna material, inga smarta detaljer och absolut ingen imponerande förpackning som försöker övertyga mig om att jag precis köpt framtidens friluftsutrustning.
Det är snarare raka motsatsen.
Det här är en filt. En väldigt gammaldags filt.
Och det är precis det som gör den intressant.
När gammal utrustning fortfarande fungerar
Jag har alltid haft en svaghet för prylar som är byggda för att användas snarare än för att imponera. Det finns någonting tilltalande med utrustning som egentligen inte behöver förklaras. Man ser den, känner på den och förstår ganska snabbt vad tanken är.
Den schweiziska arméfilten är lite sådan. Den är gjord för att vara robust, tålig och framför allt användbar. Ingen försökte göra den så lätt som möjligt, så liten som möjligt eller så tekniskt avancerad som möjligt. Man tog ull och gjorde en rejäl filt av den.
Klart.
Det låter nästan löjligt enkelt i dagens värld där nästan all friluftsutrustning verkar behöva ha någon form av teknisk innovation bakom sig. Men ibland är det faktiskt det enkla som fungerar bäst.
En bra ullfilt behöver inte särskilt mycket teknologi. Ullens egenskaper står för en stor del av jobbet själv. Den isolerar, hanterar fukt och känns fortfarande varm när den inte är perfekt torr. Det är dessutom ett material som jag tycker blir bättre ju mer man använder det. Det får märken, veck och små förändringar i ytan, men det gör egentligen ingenting.
Det är en brukspryl.
Och jag gillar bruksprylar.
En filt som kan bli mycket mer än en filt
Det som gjorde att jag till slut bestämde mig för att köpa en är egentligen inte bara att den är varm. Det är mångsidigheten.
Det finns få saker jag uppskattar så mycket som en riktigt bra ullfilt när jag är ute i skogen. Den kan användas som sittunderlag när marken är kall och fuktig, läggas över axlarna när man sitter vid elden och temperaturen börjar falla eller användas för att skydda sig mot vind och väder. I nödfall kan den även bli en del av ett improviserat vindskydd.
Viker man den några gånger får man dessutom ett ganska rejält isolerande underlag. Det är särskilt intressant på hösten och vintern. Att lägga sig direkt på kall mark innebär att kroppen förlorar värme snabbt, och en tjock ullfilt mellan dig och marken kan göra stor skillnad. På ojämn terräng kan den dessutom vara betydligt trevligare än ett tunt och hårt liggunderlag.
Och sedan finns förstås den enklaste användningen av alla. Man kan bara svepa in sig i den.
Det är faktiskt något jag tror att vi har blivit lite dåliga på. Vi försöker lösa allting med specialiserade prylar. En jacka för regn, en jacka för vind, ett sittunderlag, ett liggunderlag, en bivy, en nödfilt och så vidare. Här har vi i stället en enda stor bit ull som kan lösa flera av problemen.
Det tilltalar mig.
Men jag ville ha originalet
Det var här det blev lite svårare.
Den schweiziska arméfilten är inte direkt någon ny produkt. Det finns gott om nytillverkade varianter och ännu fler kopior som försöker efterlikna originalet. Men jag ville ha en riktig originalfilt.
Det är lite dumt egentligen. Funktionellt hade en nytillverkad filt förmodligen gjort ungefär samma jobb. Jag hade kunnat köpa en modern ullfilt betydligt enklare och förmodligen också billigare. Men ibland är det inte bara funktionen man är ute efter.
Jag ville åt känslan.
Jag ville ha den där gamla schweiziska militärfilten som faktiskt har varit en del av den utrustning som soldater burit och använt. En filt som är byggd enligt en äldre idé om hur utrustning ska fungera, där hållbarhet och enkelhet varit viktigare än vikt, packvolym och marknadsföring.
Det är också därför den här investeringen tagit så lång tid. Jag är tydligen inte den enda som upptäckt att gamla militära ullfiltar kan vara riktigt bra. Originalen dyker upp då och då, men när de väl gör det är det många som verkar vara intresserade. Och när man dessutom vill hitta ett exemplar i bra skick blir utbudet ännu mindre.
Så jag har letat.
Och letat lite till.
Sedan har jag hittat något som verkar vara rätt.
Nu börjar det riktiga testet
Det roliga är att jag egentligen inte vet exakt hur mycket jag kommer att använda den ännu. Det är lätt att sitta hemma och tänka ut alla fantastiska användningsområden för en pryl. Sedan tar man med den ut i skogen och upptäcker att den är för tung, för stor, för klumpig eller helt enkelt inte fungerar så bra som man föreställt sig.
Det är därför jag egentligen inte vill recensera den ännu.
Först måste jag använda den.
Jag vill ha med den på höstturer, sitta på den vid elden, använda den som förstärkningsplagg när det blir kallt och prova den som liggunderlag. Jag vill se hur den beter sig när den blir fuktig och hur den fungerar tillsammans med resten av min utrustning. Framför allt vill jag se om den faktiskt får en permanent plats i min bushcraftutrustning.
För det är där jag tycker att de bästa prylarna hamnar.
Inte för att de är perfekta på pappret, utan för att man efter ett tag automatiskt börjar packa ner dem.
Det finns prylar jag äger som jag tycker väldigt mycket om men nästan aldrig använder. Sedan finns det andra som på något märkligt sätt alltid hamnar i ryggsäcken. Det är den senare kategorin jag hoppas att den här filten ska tillhöra.
Hösten är egentligen perfekt för det här
När jag tänker efter kunde jag nog inte ha valt en bättre tid på året att börja använda den. Hösten är precis den årstid då en rejäl ullfilt börjar kännas motiverad. Det är kallt nog för att uppskatta värmen, men fortfarande tillräckligt milt för att man ska kunna sitta ute länge. Regnet kommer oftare, marken blir fuktigare och kvällarna blir snabbt kalla.
Det är också då jag börjar uppskatta sådana här enkla lösningar betydligt mer.
En filt vid elden. En varm kopp kaffe. En bra kniv i handen. Kanske lite tändved som ska förberedas innan mörkret kommer.
Det behövs egentligen inte så mycket mer.
Och kanske är det just därför jag fastnade för den här filten. Den är inte spektakulär. Den har ingen elektronik, ingen app, inget batteri och ingen teknisk innovation som behöver förklaras.
Den är bara ull.
Men efter att ha hållit på med friluftsliv och bushcraft under ganska många år börjar jag uppskatta just sådana saker mer och mer. Saker som fungerar. Saker som kan användas på flera sätt. Saker som inte behöver behandlas som om de vore ömtåliga.
Och saker som förhoppningsvis fortfarande kommer att fungera om tjugo år.
Nu återstår bara att se om den schweiziska arméfilten lever upp till allt jag hört om den. Det ska bli väldigt intressant att ta reda på.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar