Jo, jag vet precis vad du tänker just nu… “Ännu en kniv? Du har ju för sjutton inte ens testat färdigt den förra!”
Vet du vad? Du har helt rätt. Jag har inget försvar. Det stämmer fullt ut. Jag är faktiskt inte klar på långa vägar med mitt test av Fällkniven BT (Bird and Trout). Men som bloggare och knivnörd måste man ibland ligga ett steg före. Jag vet ju exakt vilken kniv ni läsare faktiskt vill se härnäst på sidan, så jag valde att göra det enda förnuftiga, att åka förbi och hämta den i förväg.
Saken är den att även om Fällkniven BT stod som segrare och fick flest röster under vår förra omgång av ”Läsarna får välja”, så fanns det en annan modell som flåsade den i nacken under hela omröstningen. Den kniv som kom extremt nära att knipa förstaplatsen och landa på min testbänk var ingen mindre än… 🥁… Fällkniven A1x.
I och med det här inköpet har en ganska trevlig milstolpe uppnåtts här hemma. Min X-samling är nu helt komplett! Framför mig ligger nu trion F1x (i Elmax), S1xb (CoS med svart wolframkarbid) och det senaste tillskottet, A1x i blank och fin laminerad CoS.
Det som gör den här trion extra intressant för framtida utvärderingar är att de representerar tre helt olika filosofier och materialval från Fällkniven. En är i det moderna superstålet Elmax, en har den legendariska, extremt hårda och svarta beläggningen, och den nya A1x är “vanilla”, det vill säga i deras beprövade, laminerade CoS-stål.
Även om jag ”bara” äger en av varje modell, så har jag nu ett perfekt spektrum för att verkligen kunna sätta Fällknivens olika ytbehandlingar och stålsorter på prov i mina standardtester framöver.
Men om vi återgår till det senaste tillskottet, A1x, så måste jag erkänna en sak. Den här kniven är lite av en drömkniv för mig. Det är utan tvekan en av Fällknivens mest robusta och brutala skapelser, om man bortser från den gigantiska Modern Bowie, men den lyckas ändå behålla en otrolig finess och en väldigt tilltalande estetik.
Min resa med Fällknivens större överlevnadsknivar sträcker sig långt bakåt. Min absoluta favorit och trotjänare under många år var den klassiska, ursprungliga A1. När jag senare uppgraderade till A1 Pro var det ingen tvekan om att det var en tekniskt sett ännu mer robust och stryktålig pjäs, men den saknade något. Den kändes nästan för steril och saknade lite av den där svårdefinierade “själen” som min gamla A1:a hade.
Mycket vatten har dock runnit under broarna sedan dess. Nu sitter jag här med en A1x i handen, Fällknivens mest robusta och brutala version av A-serien. Jag måste säga att magkänslan är en helt annan. Den här gången känns det riktigt, riktigt bra. Den framtunga balansen, de skruvade skållorna och det massiva helhetsintrycket ger en helt annan kontakt med verktyget.
Så fort Fällkniven BT har fått bekänna färg i mitt standardtest och det inlägget är publicerat, är det dags för råskinnet A1x att ta plats på testbänken. Håll utkik, det här kommer att bli ett test värt att vänta på. Även om det kliar i fingrarna att få sätta igång, så är det BT som är i fokus.
Men nu vet du i alla fall vilken kniv som kommer härnäst. 😊
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar