Det är inte ofta jag försöker skryta upp en låt som jag suttit och arbetat med. Men denna låten har jag verkligen plöjt ned timmar i, så det är inte mer än rätt att jag är lite stolt över den.
Till skillnad från mina andra låtar så är The innocent Singers kanske inte lämplig för dom allra minsta, även om den egentligen är rätt så oskyldig, egentligen.
Låt mig förklara lite närmare i denna exklusiva resa i vad jag kallar…
Från snuskhinder till språklig briljans: Så tämjde jag AI-motorn och skapade årets absolut fräckaste (och mest oskyldiga) låt!
Det sägs att man inte kan lära gamla hundar sitta, men frågan är om det inte är ännu svårare att lära en modern AI att sjunga riktigt smutsiga ordvitsar utan att den snubblar på sina egna kretsar. Som att det inte var nog så har AI visat sig ha en väldigt låg nivå av humor av denna sort. Ett snuskigt ord har plötsligt gjort att allt fallit och jag fått börja om från början igen.
Du förstår, under de senaste veckorna har jag varit djupt nere i kaninhålet med ett helt fantastiskt kreativt projekt. Visionen? Att skriva en klassisk, uppkäftig kabaré- och ragtimelåt i bästa “Censored Rhyme”-anda. Ni vet, den där genren där varje rad bygger upp till ett absolut katastrofalt snuskigt ord, bara för att i sista millisekunden tvärvända till något helt rumsrent och vardagligt.
Jag har hört några sådana låtar tidigare och tänkte, “det, det ska jag prova att skapa också”. Ett val som jag många gånger funderade på om det var det rätta. För det har varit allt annat än lätt att få till den.
Men det har varit en helt otrolig resa, och jag kan ärligt säga att jag inte har haft så här roligt vid min MacBook Pro på väldigt, väldigt länge! Day by day har jag sett den här visionen växa fram, slipats till och slutligen explodera i musikalisk perfektion… eller, i alla fall så nära som jag kunde ta det utan att bli censurerad gång på gång.
Kampen mot algoritmen: “AI-tämjandet”
Att skriva den här typen av text för en mänsklig sångare är en sak. Men att få en AI (i det här fallet fyra olika AI motorer!) att spika timingen, betoningarna och de där laddade, dramatiska pauserna? Det är en helt egen konstform. Jag funderade ett tag på att utnämna mig till AI-tämjare, för en sån titel borde ju finnas, tycker jag.
Det har krävts ren och skär språkmagi och en hel del fonetiskt fuskbygge bakom kulisserna. För hur får man egentligen en AI att sjunga om kex på ett sätt som låter som en… ja, ni fattar? Eller, ni kommer att fatta senare i alla fall.
Det har varit ett konstant pussel där jag har matchat korta u-vokaler, testat stavelser och skrattat maniskt åt resultatet när bitarna till slut fallit på plats. Från tentamensstress (“suck- / -ceed”) till söta valpar… varje vers har blivit ett litet mikro-mästerverk av språklig timing och helt vansinniga fonetiska byggstenar som egentligen inte borde ha fungerat, men på något sätt ändå gör det.
Slutresultatet: “Mind in the Gutter”
Nu är låten äntligen här! Den har fått titeln “Mind in the Gutter” och levereras som en blixtsnabb, sjövild ragtime-dänga fylld med smattrande pianon, stökigt bleckblås och två sångare som balanserar precis på gränsen till det förbjudna med ett gigantiskt flin.
Budskapet är enkelt (och levereras stolt i refrängen):
“Oh, it’s all in your mind, yes it’s all in your head! Don’t assume what is dirty from what we just said!”
Att se den här idén gå från ett litet textutkast i anteckningsblocket på min Mac till en färdig, svängig produktion har varit en ren fröjd. Det bevisar att med lite envishet, mycket humor och rätt AI-tämjarknep så går det att skapa precis vad som helst.
Lyssna nu!
Nu ligger låten äntligen uppe under ”Min Musik”. Mitt mästerverk är på plats.
Luta dig tillbaka, rensa tankarna (eller inte, jag dömer ingen här!) och häng med på en musikalisk fars som garanterat kommer att sätta sig på hjärnan.
Jag vill understryka att jag inte är 100% nöjd, men jag insåg att jag troligen aldrig skulle bli det, med tanke på utmaningen. Men det är nära nog och även om jag funderar på att fortsätta förfina den så måste man någon gång säga “Nä, nu får det vara bra nog”. När man börjar ha plöjt ned så mycket i en låt att man kunde ha fixat avbetalningen på en Porsche istället, då får det vara bra.
Kommentera gärna och berätta vad du tyckte om låten, efter att du lyssnat på den. Döm den inte bara för hårt. 😇
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar