Det finns en sak med teknik som jag tycker är ganska intressant. Ju bättre den blir, desto mindre tänker vi på den. Vi förväntar oss att telefonen ska fungera, att datorn ska starta, att nätverket ska leverera internet och att alla våra smarta prylar ska göra precis det vi ber dem om. Helst ska allt dessutom ske omedelbart, utan fördröjningar, uppdateringar eller märkliga felmeddelanden.
Det är först när någonting slutar fungera som vi inser hur beroende vi faktiskt har blivit av tekniken. Plötsligt står man där och felsöker en pryl som fungerade alldeles utmärkt igår, och undrar varför man egentligen gjorde livet så komplicerat från början.
Just nu har jag ganska stora problem med mitt smarta hem, vilket känns som ett passande ämne att skriva om en regnig fredag som denna. Jag hade gärna ägnat tiden åt något roligare, men när lamporna börjar leva sitt eget liv och automatiseringen slutar fungera blir man förr eller senare tvungen att försöka förstå vad som händer.
Jag märker det framför allt på kvällarna och nätterna. Lampor som ska släckas automatiskt fortsätter att lysa, och andra saker som ska ske vid bestämda tidpunkter händer helt enkelt inte. Just nu sitter jag faktiskt och tittar på lampor som har olika färgtoner, trots att de borde visa samma färg. I mina golvlampor, som har fyra ljuskällor vardera, är det dessutom bara hälften av lamporna som lyser. Det är kanske inte världens största problem, men det är knappast vad man förväntar sig av ett system som ska göra vardagen enklare.
I natt gick det så långt att jag fick bryta strömmen till de smarta lamporna som löper längs taket mellan sovrummet och köket. De vägrade helt enkelt att släcka sig. När man ligger i sängen och försöker sova är det inte direkt optimalt att ha ett helt pärlband av lampor som lyser upp huset, särskilt inte när de enligt schemat borde ha varit släckta för länge sedan.
Det är ungefär här som tanken på ett smart hem börjar kännas lite mindre smart.
Problemet med att felsöka ett smart hem
Jag har haft hemautomation under ganska lång tid och är medveten om att den här typen av problem inte är särskilt ovanliga. Ibland går det inte att kommunicera med en strömbrytare eller någon annan enhet. Det kan hända även i ett väl fungerande system, men oftast löser problemet sig inom någon minut. Enheten får kontakt igen, kommunikationen återupptas och allt fortsätter fungera som om ingenting hade hänt.
Det är faktiskt en ganska viktig skillnad mellan ett system som har tillfälliga problem och ett system där enheterna fastnar i ett läge som de inte själva kan ta sig ur.
Det är framför allt det senare jag upplever just nu, och nästan uteslutande med mina nya IKEA-enheter som använder Matter. Jag vill vara tydlig med att jag inte påstår att alla IKEA-produkter eller alla Matter-enheter fungerar dåligt, men det var när IKEA introducerades som problemen började på allvar.
Det är mina egna erfarenheter av den installation jag har hemma som ligger till grund för det här resonemanget. Men när samma typ av problem återkommer med samma grupp av enheter börjar man förstås fundera på var felet egentligen ligger.
Det besvärliga med ett smart hem är att det inte alltid finns någon tydlig felkälla. En lampa kan vara ansluten till strömmen men ändå inte reagera som den ska. En automatisering kan vara korrekt inställd men ändå inte utföras. En annan enhet kan fungera perfekt, trots att den använder samma system. Och när man försöker felsöka är man i praktiken ganska utlämnad till enheternas egen förmåga att kommunicera med resten av installationen.
Det är inte som att felsöka en vanlig lampa där man kan kontrollera glödlampan, strömbrytaren och strömförsörjningen. I ett smart hem tillkommer kommunikation, protokoll, bryggor, styrenheter och automatiseringar. När någonting går fel kan problemet finnas på flera olika ställen, och det är inte alltid självklart hur man ska gå vidare.
Ibland hjälper det att starta om en enhet. Ibland måste man bryta strömmen och vänta en stund. I värsta fall behöver man återställa enheten och lägga till den i systemet på nytt. Det sistnämnda är precis den typ av underhåll som ett smart hem egentligen borde hjälpa oss att slippa.
Matter skulle ju göra allt enklare, eller?
En av de stora fördelarna med Matter är tanken att smarta hem-produkter från olika tillverkare ska kunna fungera tillsammans genom en gemensam standard. Det är en bra idé, och jag tycker fortfarande att ambitionen är helt rätt. Vi borde inte behöva välja ett enda fabrikat för att kunna bygga ett fungerande smart hem, och vi borde inte behöva fundera särskilt mycket över vilket system en viss lampa eller sensor tillhör.
Men en gemensam standard är inte samma sak som att alla produkter automatiskt fungerar felfritt tillsammans. Det finns fortfarande skillnader mellan enheterna, deras programvara och hur de kommunicerar med resten av systemet. Även om produkterna använder samma standard kan den praktiska upplevelsen skilja sig åt.
Det är också det som gör felsökningen så frustrerande. Jag kan inte med säkerhet säga om mina problem beror på IKEA-enheterna, programvaran i dem, kommunikationen via Thread, integrationen med resten av mitt smarta hem eller någon kombination av dessa faktorer. Jag kan bara konstatera att det framför allt är dessa nya enheter som ställer till problem just nu.
Det spelar egentligen mindre roll för den som bara vill att lamporna ska släckas när det är dags att sova. Då är det inte särskilt intressant att diskutera vilket lager i den tekniska kedjan som har slutat fungera. Resultatet är fortfarande detsamma, lamporna lyser när de inte ska lysa.
När bekvämligheten blir ett heltidsjobb
Det finns förstås en viss charm i att bygga och utveckla sitt eget smarta hem. Jag tycker om teknik och gillar möjligheten att automatisera saker som annars skulle kräva manuella knapptryckningar varje dag. När allt fungerar som det ska är det fantastiskt smidigt. Belysningen anpassar sig efter tiden på dygnet, saker sker automatiskt och man behöver inte tänka på varje enskild detalj.
Men det finns en gräns för hur mycket tid och energi jag är beredd att lägga på att få en lampa att släckas och tändas.
Jag vill inte behöva kontrollera huset varje kväll för att försäkra mig om att alla lampor verkligen har slocknat. Jag vill inte behöva bryta strömmen till belysningen mitt i natten, och jag vill definitivt inte behöva återställa enheter regelbundet bara för att få tillbaka en funktion som borde ha fungerat från början.
Ett smart hem ska förenkla vardagen. Om det i stället kräver ständig tillsyn börjar hela poängen försvinna. Då är det nästan så att en vanlig strömbrytare känns som den mest avancerade tekniska lösningen i huset, just för att den gör exakt det man förväntar sig. Kanske ska man helt enkelt ha en påminnelse på telefonen som varje dag säger “Tänd i köket”, eller “Släck i hallen”. Då är man själv en del av den automation man försökte slippa, men det kanske fungerar bättre.
Min felsökning fortsätter och jag hoppas förstås att jag ska hitta en lösning som gör att allt fungerar stabilt igen. Men jag har också börjat fundera på om jag till slut måste gå ifrån IKEAs nya Matter-lösningar och välja något annat. Det känns tråkigt, särskilt eftersom jag gärna vill att den här typen av produkter ska fungera, dessutom gör ju en gemensam standard att det borde bara enklare att bygga ett system som håller över tid.
Samtidigt finns det inte mycket som motiverar mig att hålla fast vid en lösning som stör nattsömnen. Hur smart tekniken än är på pappret måste den fungera i praktiken.
Slutligen
Jag kommer att fortsätta undersöka vad som händer och försöka hitta orsaken till problemen. Jag vill helst inte dra några förhastade slutsatser om vare sig IKEA eller Matter innan jag vet mer. Men just nu är jag faktiskt ganska less på att behöva agera tekniker i mitt eget hem för att få belysningen att fungera som den ska.
Kanske är det just detta som är teknikens stora paradox. Vi skaffar fler smarta prylar för att få mer kontroll och mindre arbete, men ju fler delar vi bygger in i systemet, desto fler saker kan gå fel. När allting fungerar märker vi knappt hur mycket teknik som arbetar i bakgrunden. När det slutar fungera blir vi däremot smärtsamt medvetna om varenda liten komponent.
Jag tycker fortfarande att smarta hem är en fantastisk idé. Jag vill bara att de ska vara smarta nog att förstå att lampor ska släckas på natten, även när ingen längre är vaken för att felsöka dem.
För tillfället fortsätter jag alltså att felsöka, återställa och förhoppningsvis lära mig något på vägen. Men om någon har erfarenhet av liknande problem med IKEA Matter-enheter får ni gärna berätta hur det har fungerat för er. Har ni hittat en lösning som håller över tid, eller har ni också hamnat i den där situationen där enheterna fungerar fint ena dagen och vägrar samarbeta nästa?
Jag tar tacksamt emot tips. Det vore trots allt trevligt att kunna gå och lägga sig en kväll utan att först behöva försäkra sig om att huset faktiskt tänker släcka lamporna.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen!
Lämna ett svar