En sak som jag ofta funderar över, kanske för att jag jobbar inom IT och har säkerhetstänket ständigt surrande i bakhuvudet, är om vi verkligen kan lita på våra tekniska hjälpmedel. Det korta svaret är förstås: “Nej, det kan vi inte”.
Nu menar jag inte att vi ska förfalla till klinisk paranoia. Om man djupdyker tillräckligt långt ner i teknikvärlden inser man snabbt att om man vill vara hundra procent säker, då ska man troligen inte lita på någonting alls. Men om vi håller oss till apparaterna som påverkar våra liv allra mest, de vi har i fickan och på skrivbordet… Litar du på dem? När du behöver leta upp känsliga eller rent av sekretessbelagda saker, litar du på att ditt tekniska hjälpmedel inte berättar det för någon annan?
Under mina år i branschen har jag lärt mig att det finns bra och dåliga aktörer. Det finns företag man kan lita på till viss del, och andra som man inte bör lita på över huvudtaget. Men att som vanlig konsument gräva ner sig i detaljerna kring kryptering, datadelning och vad som faktiskt gör en teknisk lösning pålitlig? Det är en nästintill omöjlig match. Vissa teknikentusiaster gör egna, avancerade anpassningar för att hindra personuppgifter från att falla i fel händer, men de allra flesta har inget annat val än att blint lita på loggan på baksidan av apparaten de just köpt.
Duopolets två ansikten
För mig personligen har Apple länge varit det företag jag lutat mig mot när det gäller privata uppgifter och personlig säkerhet online. Redan tidigt lyckades de bygga ett starkt förtroende hos mig, mycket för att de gång på gång demonstrerat hur svårt det är att hacka deras ekosystem. På grund av de strikta begränsningarna i hur hårdvaran kommunicerar med olika komponenter kan du i princip inte ens dissekera en fysisk iPhone för att extrahera data. Det är ett inhägnat, men tryggt, kloster, som kommer med en rejäl prislapp.
Priset man betalar för en iPhone (eller annan Apple produkt) gör att Apple inte behöver sälja din privata information för att tjäna pengar. Om dom sedan gör det ändå för att tjäna ännu mer pengar, tja, det kan jag tyvärr inte svara på.
Å andra sidan har vi Android. Som faktiskt är det enda reella alternativet på mobilsidan.
Det i sig är en skrämmande tanke. Inte för att Android nödvändigtvis är dåligt, utan för att vår tids absolut viktigaste kommunikationsverktyg vilar på ett rent duopol. Det är en otroligt svag länk i det moderna samhället. På Android-sidan möts vi historiskt av en uppsjö av rapporter om skadeprogram, hackade telefoner och säkerhetshål. Det beror till stor del på att Android förlitar sig på att varje enskild hårdvarutillverkare ska sköta sina egna uppdateringar av operativsystemet. Resultatet? En snårig djungel av föråldrad mjukvara och säkerhetsbuggar som lämnats öppna alldeles för länge. Säkerhetshål som är kända av hackare och illvilliga typer, vilket gör att ditt enda försvar är att dom inte är intresserade av vad du har på din telefon till att börja med.
Exakt samma dynamik ser vi i PC-världen. Apple med sina Mac-datorer har länge varit den där lojala, hårt nischade spelaren. Genom att äga både hårdvaran och mjukvaran har de en oerhörd kontroll över hur allt samspelar, vilket minskar riskerna drastiskt. Man brukar säga att det inte finns virus till Mac, men det gör det. Det är bara otroligt försvinnande lite av den varan. Samtidigt som dessa måste nyttja svagheter i ouppdaterade system för att ens ha en chans att göra skada. Apple är notoriskt duktiga på att hålla sin hårdvara uppdaterad, så till 99% är det aldrig ett problem till att börja med.
Sedan har vi Microsoft. Världens gigant på skrivbordsdatorer. Här har historien varit kantad av virusutbrott, stabilitetsproblem och ständiga säkerhetsnotiser. Microsoft har under lång tid försökt få bättre kontroll över hårdvaran i PC-världen, men eftersom tusentals olika tillverkare kastar in Windows “per default” i allt från billiga budgetlaptops till avancerade speldatorer, är det en nästan övermäktig uppgift att hålla ihop säcken och se till att alla får det dom behöver i form av prestanda, säkerhet och prisvärdhet.
Samtidigt som jag förstår vilket otroligt arbete Microsoft har att försöka hålla ihop sållet som dom kallar Windows, så är det lite deras eget fel att det blivit som det blivit… Men nog om det…
Kontentan är att på ena sidan har vi stängda, skräddarsydda system som känns säkra men som kräver total underkastelse till en techjätte som kontrollerar varje aspekt av din hårdvara. På andra sidan har vi en fragmenterad värld där mjukvara och hårdvara inte alltid talar samma språk, och där användaren ofta får betala priset i form av sårbarheter, problem och instabilitet.
Det känns ju inte helt roligt när man tar ett steg tillbaka och ser på vilka möjligheter som finns.
Den osynliga jätten
Men mitt i denna dragkamp mellan Apple, Microsoft och Google finns det ett operativsystem till. Ett som de flesta knappt ägnar en tanke åt, men som faktiskt är världens absolut största operativsystem.
Jag pratar förstås om Linux.
Även om du tror att du aldrig har rört vid det, så använder du det dagligen. Du möter det i kaffemaskinen på fikarummet, i bilens infotainmentsystem och i smart-TV:n i vardagsrummet. Du kommunicerar med det så fort du öppnar en webbläsare eftersom världens servrar är Linux. Ironiskt nog är det faktiskt Linux som snurrar i botten på varenda Android-telefon också, långt där nere under det hus som Google har byggt ovanpå grunden.
Utan Linux hade vår digitala vardag stannat helt och världen hade sett otroligt annorlunda ut.
Blev du förvånad? Du är garanterat inte ensam. Många har inte ens hört talas om Linux, och sedan är det väldens mest använda operativsystem? 🤯
Vad som plötsligt händer är att vi lever i en fascinerande paradox. Samtidigt som vi oroar oss för om vi kan lita på techjättarnas villkor och uppdateringar, bär vi med oss en osynlig, öppen ryggrad i fickan. När du drar ditt betalkort i matbutiken? Linux. När du streamar din favoritserie? Linux-baserade servrar i andra änden. Till och med trafikljusen i morgonrusningen drivs av Linux.
Digital grannsamverkan på global skala
Men varför har en “gammal” hobbyplattform blivit världens största digitala fundament? Och hur påverkar det vår säkerhet? Kan man verkligen lita på Linux?
Svaret ligger i transparensen. Till skillnad från Apple och Microsoft, där källkoden är en affärshemlighet bakom låsta dörrar, bygger Linux på open source (öppen källkod). Det betyder att vem som helst kan granska koden, rad för rad. För den säkerhetsmedvetne kan det spontant låta som en mardröm.
Om skurkarna kan se koden, kan de inte hitta hålen lättare då? Det är faktiskt en vettig tanke, men verkligheten har bevisat motsatsen.
Eftersom miljontals utvecklare, oberoende säkerhetsexperter och globala techjättar, som i vanliga fall är bittra konkurrenter, använder och granskar samma grundkod, så hittas och täpps säkerhetshål till i en rasande fart. Det är digital grannsamverkan på global skala. Det är just därför Linux har blivit standarden för allt som absolut inte får krascha, från det globala bankväsendet till rymdsonder på väg till Mars.
Det har även gått från att vara något som tekniknördar leker med på sina datorer, till ett av världens mest stabila operativsystem för persondatorer. Långt mycket bättre och säkrare än Windows, långt mycket billigare och mer öppet än MacOS.
Det tar bokstavligen 10 minuter att installera den på datorn och den kostar ingenting alls… Hur tokigt är inte det?
Att knyta ihop säcken
Så för att återvända till den där ursprungliga frågan: Litar du på din teknik?
Som IT-tekniker landar jag ofta i ett tvådelat svar. Jag litar inte blint på de kommersiella jättarna. Jag vet att deras främsta drivkraft är vinst, och att våra personuppgifter är hårdvaluta. När vi väljer mellan Apple, Microsoft eller Google väljer vi egentligen bara vilken typ av kompromiss vi är mest bekväma med i vår vardag.
Det finns inget “idiotsäkert” att välja.
I min värld så känner jag att Apple är den som “stjäl minst”, men det kan jag förstås inte bevisa på något sätt. Det är bara en känsla jag har, som baseras i att dom inte tjänar pengar på att primärt sälja min information till andra, som Microsoft och (framför allt) Google.
Men mitt i den cynismen tycker jag att det finns något djupt lugnande med Linux existens. Den teknik som faktiskt håller igång vårt moderna samhälle bakom kulisserna, den som styr infrastrukturen, ekonomin och välfärden, ägs inte av någon enskild miljardär eller ett ansiktslöst företag i Silicon Valley. Den ägs av oss alla. Det är helt öppet för alla att bidra och bygga vidare på det system som faktiskt driver världen.
Vi kanske inte ens ser Linux i det dagliga livet, men det är den öppna källkodens transparens som är vårt bästa försvar mot en digital kollaps. Så nästa gång du uppdaterar din telefon eller muttrar över ett felmeddelande i Windows, skänk en tacksam tanke till den osynliga ryggraden som ser till att resten av världen faktiskt fungerar. Var tacksam att världen inte drivs av Microsoft servrar…
Jag vill förstås avsluta med att tipsa om just Linux. Kanske snegla lite mer mot att använda Linux i din egen dator, istället för Windows eller MacOS? Det är lätt och lärorikt på samma gång. Distributioner som Fedora är i princip “idiotsäkra” och fungerar ypperligt för alla olika sorters behov.
Det är gratis, öppet och säkert… Vad mer kan man begära? Det går till och med att köra Linux på en dator via en USB sticka, så att du inte ens behöver göra någon ändring på din Windows dator, innan du bestämt dig.
Tänk på det.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.


Lämna ett svar