Döm av min förvåning när en läsarfråga rörande spelet “The Isle” dök upp. Det är faktiskt en läsare som heter Anton som har en intressant fundering. Han har precis börjat spela The Isle och undrade om jag hade några tips till någon som vill lära sig spela Herrerasaurus, eller “Herra” som den oftast kallas.
Jag skrev ju tidigare om detta spel i mitt inlägg “Från trädtopparna till träsket..” och nämnde då att jag spelar en Herra, oftast.
Saken är dock att jag är långt ifrån någon expert. Faktum är att jag själv fortfarande lär mig spelet, då det är otroligt komplicerat. Men kanske är det just därför jag känner att jag kan dela med mig av mina erfarenheter. Jag gör fortfarande misstag, jag dör betydligt oftare än jag skulle vilja erkänna och ibland funderar jag på om jag verkligen tänkte innan jag hoppade ner från ett träd.
Men det är också det som gör The Isle så fascinerande.
Om du kommer från andra spel är det lätt att tro att det handlar om att bli störst, starkast och vinna varje strid. Herrerasaurus fungerar inte alls så. Den är liten, snabb och ganska skör. Försöker du slåss på samma sätt som en Carnotaurus eller annan rov-dino, tja, då kommer du förmodligen inte leva särskilt länge.
Det första tipset jag skulle vilja ge är därför att tänka som ett rovdjur istället för en krigare. Detta har gjort att jag börjat uppskatta Herra mer än någonsin och tycker att den är ännu roligare att spela.
Tänk på att du inte behöver vinna varje strid. Faktum är att den bästa striden ofta är den som aldrig blir av. Ser du att oddsen inte är på din sida, spring därifrån (eller sitt kvar i trädet). Herra är snabb och dessutom en skicklig klättrare. Använd det till din fördel. Tänk på att du även kan klättra upp för bergssidor, så att ta en lämplig genväg är ytterst möjligt med en Herra.
Och det leder mig till nästa tips.
Träd och klippor är inte bara en del av miljön. De är ditt hem.
Lär dig hoppa mellan grenar, hitta bra utkiksplatser och använd höjden för att observera världen omkring dig. Många spelare tittar bara framför sig när de rör sig genom skogen. De glömmer att titta upp. Detta är väldigt bra, så jag klagar inte över detta.
Det annat viktigt råd jag kan ge är att ha tålamod. Det är nog det viktigaste rådet av alla.
Jag har märkt att de bästa ögonblicken inte kommer när jag springer runt och letar efter någon att jaga. De kommer när jag sitter stilla i ett träd och bara väntar. Plötsligt dyker en flock växtätare upp, en Carnotaurus jagar något längre bort eller någon stannar till för att dricka. Då gäller det att läsa situationen och slå till när tillfället är rätt.
Det påminner faktiskt en hel del om bushcraft.
När jag är ute i skogen handlar det sällan om att stressa fram. Tvärtom. Man stannar upp, lyssnar, tittar och försöker förstå vad som händer runt omkring en. Samma tänk fungerar förvånansvärt bra i The Isle.
En annan sak jag har fått lära mig den hårda vägen är att inte bli för girig.
Du lyckas fälla ett byte, pulsen går upp och du kastar dig över maten. Men innan du vet ordet av står en betydligt större dinosaurie bakom dig och innan du vet ordet av så är det du själv som står på menyn. En Herra som står och äter är en betydligt enklare måltid än en som sitter i ett träd.
Ät lite, flytta på dig och kom tillbaka senare om det känns säkert. Lyssna, spana och planera.
Och slutligen, kanske det mest kontroversiella… Acceptera att du kommer dö.
Det låter kanske märkligt som ett tips, men det är nog det som gjort spelet roligast för mig. I början blev jag frustrerad varje gång jag förlorade en dinosaurie som jag lagt lång tid på att växa upp. Numera försöker jag istället se varje liv som en möjlighet att lära mig något nytt. En gång övar jag på att röra mig mellan träden, nästa gång försöker jag hitta bättre jaktmarker och en tredje gång testar jag bara hur länge jag kan överleva utan att hamna i en enda strid.
Det gör att varje liv känns meningsfullt, även om det slutar med att jag själv blir någons middag. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag kastat mig från träd till träd som en ekorre och plötsligt missat, fallit och brutit ett ben eller helt enkelt dött… Det svider när ens dinosaurie är 90%+ vuxen. Men det är bara att ta det som en lärdom inför nästa gång.
Så Anton, om du läser det här, mitt bästa råd är egentligen ganska enkelt.
Ha tålamod. Använd terrängen. Lär dig träden. Spring när du behöver och slå bara till när du verkligen tror att du har övertaget. Försök inte slåss mot dina odds eftersom det nästan alltid slutar i tragedi för din Herra.
Men framför allt, försök att ha roligt på vägen. För även om Herra kanske inte är den största eller starkaste dinosaurien i The Isle, så är den utan tvekan en av de mest spännande att spela. Den kan klättra, simma, dyka och överraska även den mest vana spelaren.
Om det är någon läsare som också sitter och spelar The Isle, och har egna tips till Anton, eller kanske till mig? Lämna gärna en kommentar. Jag tar tacksamt emot alla råd, för jag har en känsla av att jag fortfarande bara skrapat på ytan av vad The Isle har att erbjuda.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar