Jag behöver egentligen inte fler knivar längre…

Även idag blir det ett lite mer filosofiskt inlägg. För er som inte gillar detta så kommer jag snart med ett annat inlägg som säkert intresserar mer.

Saken är den att det är en mening jag har sagt till mig själv ganska många gånger. Jag har dessutom sagt den med full övertygelse, ofta precis innan jag beställer ännu en kniv.

“Jag behöver egentligen inte fler knivar längre…”

Det största problemet är att jag egentligen har ganska svårt att argumentera emot mig själv. För rent praktiskt har jag redan fler knivar än jag rimligtvis behöver. Jag har knivar för att tälja, knivar för att hugga, knivar för att klyva ved, knivar för matberedning och knivar som egentligen är lite av allt på samma gång. Jag har stora knivar, små knivar, fällknivar och knivar som mest verkar ha uppstått ur frågan “undrar om man kan göra en kniv på det här sättet?”

Ändå dyker det upp en ny modell och plötsligt sitter jag där och läser om stålsort, egg-geometri och handtagsmaterial som om mitt liv hängde på det.

“Den här är faktiskt lite annorlunda.”

Det är ungefär där det brukar börja.

För det är ju inte bara kniven jag är intresserad av. Det är hela processen runt omkring. Hur den är konstruerad, varför tillverkaren har valt en viss slipning, hur stålet beter sig, hur handtaget känns och framför allt vad som händer när man faktiskt använder den. Och det är där jag kan försvara mig själv lite.

Jag köper inte bara knivar för att lägga dem i en låda. Jag använder dem.

Det är åtminstone vad jag säger till mig själv.

En ny kniv innebär ett nytt test. Jag kan ta med den ut i skogen och se hur den fungerar när veden är blöt, hur den beter sig när jag täljer, om den är bekväm efter en timmes användning och om den faktiskt gör det som tillverkaren påstår. Det finns något genuint roligt i det.

Samtidigt vore det löjligt att påstå att alla mina knivköp är rationella. Det är de inte.

Ibland ser jag en kniv och tänker att den verkar intressant. Sedan börjar jag läsa om den. Efter några dagar har jag sett femton recensioner, tittat på bilder ur alla möjliga vinklar och börjat fundera på hur den skulle fungera i mina egna tester.

Sedan kommer den där lilla rösten.

“Du har ju ingen sådan här.”

Nej. Det är sant.

Och på något märkligt sätt räcker det.

Jag tror egentligen att det här gäller ganska många av oss som gillar prylar. Vi börjar med att köpa något för att vi behöver det. Sedan börjar vi intressera oss för produkten. Till slut börjar vi intressera oss för hela kategorin.

Det är ungefär så jag hamnade här.

Jag behövde inte över trettio olika bushcraftknivar. Jag behövde förmodligen inte ens fem. Men när man börjar förstå skillnaderna mellan olika knivar förändras också sättet man ser på dem. En Fällkniven A1x är inte längre bara “en stor kniv”. Plötsligt börjar man fundera på tjocklek, slipning, eggvinkel och hur den beter sig när man klyver ved. En Karesuando Galten blir inte bara en liten kniv, utan något som har en helt annan karaktär när man börjar tälja med den.

Det är kanske där prylnörderiet blir som mest intressant. Man börjar se detaljer som man tidigare inte ens visste fanns. Plötsligt kan två knivar som ser ganska lika ut på en bild kännas fullständigt olika i handen.

När det gäller detta så är det en oerhört svår sak att förmedla till andra, vilket ofta medför missförstånd och rätt så ignoranta kommentarer. Att man tittar på en bild och uttalar orden “det här är den bästa kniven, för den ser snygg ut”, gör att jag blir lite illamående. Det händer dock väldigt ofta nu för tiden.

Men det är också därför jag tycker om att testa knivar på riktigt, i verkligheten. Jag vill inte bara läsa specifikationerna och sedan bestämma vilken som är bäst. Jag vill veta vad som händer när man faktiskt står där ute. Det är stor skillnad mellan en kniv som ser fantastisk ut på ett produktfoto och en kniv som man faktiskt vill använda efter två timmar i skogen.

Ibland blir jag dessutom överraskad.

Morakniv Mörkret är ett ganska bra exempel. När jag först fick den hade jag redan en ganska tydlig bild av vad jag trodde att den skulle vara. Sedan började jag använda den och upptäckte saker som jag inte riktigt hade väntat mig. Vissa egenskaper var bättre än jag trodde, andra krävde betydligt mer av användaren.

Det är sådant som gör att jag fortsätter.

För varje gång jag testar något nytt lär jag mig också lite mer om de knivar jag redan har. Kanske är det där jag hittar den bästa ursäkten för mitt samlande. Jag blir faktiskt bättre på att förstå vad jag själv gillar.

Efter att ha testat många olika knivar har jag börjat märka vissa återkommande saker. Jag vet ungefär vilken typ av handtag jag trivs med, vilka slipningar jag uppskattar och vad jag vill att en bushcraftkniv ska klara. Jag vet också vad jag inte gillar, vilket faktiskt är ganska värdefullt.

För ibland testar man en ny kniv och inser att den inte alls passar en själv. Den kan vara fantastiskt bra och ändå kännas fel. Men en kniv behöver inte vara dålig bara för att jag inte gillar den.

Det är en av anledningarna till att jag blivit lite försiktig med uttrycket “bäst”. Vilken kniv är bäst? Det beror på. Bäst på vad?

Det är en mycket bättre fråga.

Och där börjar det bli riktigt intressant.

För den bästa täljkniven är kanske inte den bästa vedklyvningskniven. Den bästa huggaren är förmodligen inte den kniv jag vill använda till att skala en potatis. Och en liten fällkniv kan vara fullständigt överlägsen en stor bushcraftkniv när uppgiften är något så enkelt som att öppna ett paket eller skära av en bit snöre.

Det är också därför jag har så svårt att göra mig av med vissa knivar. De behöver inte vara bäst på allting. De behöver bara vara riktigt bra på någonting. Vad som helst.

Det är nog här jag kommer tillbaka till den ursprungliga frågan.

“Behöver jag egentligen fler knivar?”

Nej. Absolut inte.

Men behöver jag testa fler knivar?

Det är en helt annan fråga.

För mig handlar det inte bara om att äga saker. Det handlar om att använda dem, förstå dem och ibland försöka lista ut varför en viss konstruktion fungerar bättre än en annan. Det är samma sak med teknik egentligen. Jag behöver inte byta telefon varje år. Jag behöver inte testa varje ny pryl som kommer ut. Men jag tycker att det är fantastiskt roligt att se vad som faktiskt har blivit bättre.

Ibland blir resultatet att den nya prylen faktiskt är bättre. Ibland blir resultatet att den gamla var bättre. Och ibland inser man att man egentligen inte behövde någon av dem.

För efter alla dessa knivar, alla tester och alla timmar ute i skogen har jag fortfarande några gamla favoriter som jag återkommer till gång på gång. Det är nästan lite pinsamt. Efter allt letande efter den perfekta kniven kan det visa sig att man redan hade en i lådan.

Men det är väl så prylnörderiet fungerar. Man letar efter något nytt för att bättre förstå det man redan har. Sedan hittar man förstås en ny kniv på vägen.

Så nej, jag behöver egentligen inte fler knivar. Men den där nya modellen jag tittar på just nu… Den är faktiskt lite annorlunda. 🤔

Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen. 😄