För några dagar sedan skrev jag om min senaste investering i ull, en schweizisk arméfilt som jag hade gått och sneglat på ett tag. Jag var ganska förväntansfull när paketet kom och såg framför mig hur jag skulle använda den under hösten, framför elden eller kanske bara ha den liggande över benen under en kall kväll.
Det var bara ett litet problem.
När jag öppnade paketet möttes jag inte direkt av doften av nytvättad ull. Det luktade källare. Eller kanske ännu mer korrekt, det luktade militärt överskott.
Det var en ganska kraftig doft av gammal ull, lagring och något som jag helst inte ville försöka identifiera närmare. Det var inte en lukt som fick mig att tänka “vad mysigt”, utan snarare “den här kommer inte in i huset innan vi har löst det här”.
Jag hade egentligen kunnat skicka tillbaka filten, men det kändes samtidigt lite fel. Jag hade ju köpt en gammal schweizisk militärfilt. Att den luktade lite gammalt militärförråd var kanske inte helt oväntat och något jag borde ha haft i åtanke. Så jag tog saken i egna händer, bokstavligen, och löste problemet.
Detta blev början på ett projekt som skulle ta fyra hela dagar.
Första steget var att ta rätt på hur jag på minst destruktivt sätt kunde rengöra denna filt i 100% ull. Jag ville inte kasta in filten i någon maskin och riskera att förstöra den eller skada dess egenskaper.
Det fick bli den gamla vägen. Såpa, vatten och en hel del tålamod. Det är först när man står med en genomblöt ullfilt framför sig som man inser hur mycket vatten en sådan faktiskt kan hålla. Vikten på en filt som är 2×1.8 meter är ungefär 2 Kg när den är torr och fin. Men när den är mättad på vatten… Det kan knappt beskrivas med ord.
Filten gick från att vara en ganska rejäl men ändå hanterbar sak till att kännas som ett mindre styrkelyftsprojekt. Jag tvättade den många gånger, sköljde ur den lika många gånger och försökte sedan få den att torka, vilket gick sådär.
Ull har ju fantastiska egenskaper, men att torka är uppenbarligen inte en av dem. Den fick ligga och torka platt på vår altan, med ett gallernät under som såg till att vattnet hade någonstans att ta vägen. Den fick ligga i timmar på detta sätt och på något magiskt sätt så fanns det alltid mer vatten som behövde dräneras hela tiden.
Jag fick vänta i två dagar på att den skulle droppa av så pass mycket att jag kunde ta in filten och torka den inomhus istället, vilket skulle ta två ytterligare dagar.
Det kändes nästan som att jag hade köpt en filt som hade bestämt sig för att bli ett fyradagarsprojekt bara för att testa mitt tålamod. Men någonstans där började också den första känslan av att det faktiskt var värt besväret infinna sig.
För när filten väl hade torkat började jag förstå varför jag över huvud taget hade velat ha den. Det här är ingen modern friluftsfilt med avancerade material, specialmembran eller någon designer-touch.
Det är i princip bara en rejäl vävd ullfilt, och det är precis det som är charmen.
Den är tung. Den är rejäl. Den tar plats. Den har sina små ojämnheter, sned logga (som hände efter tvätten), och tecken på att den har ett liv bakom sig. Men den är varm. Väldigt varm.
Det finns något speciellt med att lägga en riktig ullfilt över sig när temperaturen börjar sjunka. Det är inte samma känsla som med ett syntettäcke eller en tunnare modern filt. Den känns nästan fysisk på ett annat sätt. Man känner att man har något över sig.
Den rejäla konstruktionen gör att man kan vika den och lägga sig direkt på backen om man skulle vilja det. Den tål att användas och det känns inte fel att använda den heller.
Jag tror att det är en av anledningarna till att jag har börjat uppskatta den så mycket. Den schweiziska arméfilten har ganska snabbt gått från att vara “den där gamla filten jag köpte för att jag var nyfiken” till att faktiskt bli en av mina favoriter.
Jag använder den mer än jag hade förväntat mig. Jag och Ludde (vår hund) har legat och snarkat under denna filt många nätter och det blev precis lika snabbt hans favorit som min. Vilket samtidigt är lite lustigt, för när jag fick hem den var jag faktiskt inte helt säker på om jag hade gjort ett bra köp.
Det är något jag har börjat tänka på allt mer när jag köper prylar.
Det är väldigt lätt att bli entusiastisk över något innan man har fått använda det. Man läser om produkten, tittar på bilder, funderar på användningsområden och bygger upp en bild i huvudet av hur fantastisk den kommer att vara.
Sedan kommer paketet.
Ibland blir man positivt överraskad, ibland blir man besviken, och ibland får man en schweizisk militärfilt som luktar som en gammal källare och behöver fyra dagars omvårdnad innan den är redo att användas. 😂
Det är något tilltalande med prylar som inte försöker vara något annat än vad de är. Den här filten försöker inte vara lättast på marknaden. Den går inte att packa ner till storleken av en apelsin och den har definitivt ingen app som behöver installeras.
Den är bara en stor bit ull, och ibland är det faktiskt precis vad man behöver. Eller hur?
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar