Det spelar egentligen ingen roll om jag ska vara borta i ett par timmar, större delen av dagen eller sova över ute i skogen. Det finns några saker som jag nästan alltid gör innan jag stänger bildörren och tar dom första stegen ut i skogen.
Det handlar inte om några avancerade överlevnadsknep, snarare om små vanor som har vuxit fram genom åren.
Den första vanan är att jag alltid tittar en extra gång i ryggsäcken. Inte för att kontrollera att jag har med mig allt, utan för att se att det viktigaste verkligen finns där. Kniven, verktyg för eld, vattenflaskan, något att äta och första förband. Resten brukar faktiskt lösa sig även om jag varit tankspridd.
Det har hänt att jag kommit fram till lägret och upptäckt att jag inte ens har med ett eldstål. Sånt kan förstöra ens planer, men samtidigt erbjuda en spännande twist. Jag försöker dock undvika denna situation för det mesta.
Den andra saken är att jag stannar upp en stund innan jag går in bland träden och tar ett djupt andetag. Det låter kanske lite märkligt, men det är lite som att lämna vardagen bakom sig. Telefonsamtal, mejl och allt annat får vänta. När jag kliver in i naturen vill jag vara där, inte tänka på jobbet eller vad som väntar hemma. Detta är också anledningen att jag är så otroligt dålig på att fotografera och filma när jag är ute i skogen. Jag försöker bättra mig, men dom som följer bloggen vet att det inte går så bra. 😊
Den tredje vanan är något jag blivit betydligt bättre på, nämligen att titta upp. Inte ner på stigen. Upp. Det är där sakerna händer och intrycken finns. Hur blåser vinden? Hur ser molnen ut? Har det regnat nyligen? Är träden torra eller droppar det fortfarande från grenarna? Det säger ofta mer om dagen än väderappar. Att ta ett “skogsbad” där jag strosar runt i 50% gånghastighet och bara tar in allt runt omkring, det har blivit större än någonsin tidigare.
Den fjärde saken är att fundera på var jag skulle göra upp en eld om jag behövde. Inte för att jag alltid tänker elda, utan för att det är ett bra sätt att läsa terrängen. Var finns torr ved? Finns det naturligt vindskydd? Är marken lämplig?
Det blir nästan som en liten övning varje gång jag är ute.
Den sista vanan är nog den viktigaste. Nämligen att jag inte försöker ha för bråttom. Det är lätt hänt att man sätter upp mål. “Jag ska gå dit, hinna testa den där kniven, laga mat och vara hemma före en viss tid”.
Men de bästa stunderna uppstår nästan alltid när planeringen får ta ett steg tillbaka. När man sätter sig på en sten bara för att lyssna. När man hittar en plats som ser trevlig ut och stannar lite längre än man hade tänkt. Eller när kaffet får ta tio minuter istället för två. Det blir helt enkelt bättre om man inte planerar allt i minsta detalj.
Det är också sådana stunder som gör att jag längtar tillbaka ut igen och inte känner att min tid i naturen är ett jobb eller stressar upp mig.
Har jag alltid gjort så här? Nej. Tvärtom.
Förr handlade det mycket mer om att komma fram till ett mål, testa den där kniven och hinna dokumentera allt. Idag uppskattar jag nästan själva vägen dit mer än destinationen. Det är nog en av de största förändringarna som friluftslivet har gett mig.
Man lär sig att det inte är tempot och planering som avgör hur bra en dag blir. Ibland räcker det med att sakta ner lite. Resten brukar naturen ordna helt automatiskt.
Har ni några egna små vanor innan ni ger er ut? Det hade varit roligt att höra om det är något ni alltid gör innan dagens äventyr börjar. Maila eller kommentera.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar