Nu är det äntligen dags för min recension av Fällkniven F1x Elmax. Som vanligt kan du hitta betygen (siffrorna) i min Jämförelselista, men jag förespråkar förstås att man först läser min recension och får en förståelse för varför betyget ser ut som det gör.
Denna recension är baserad på mina egna erfarenheter och upplevelser runt kniven. Det är inte säkert att dina upplevelser blir detsamma. Men det förstår du säkert redan.
Nu kör vi.
Det bästa först
Den absolut bästa egenskapen hos riktigt genomtänkta bruksknivar har med materialet att göra. Många vill ha knivar som har handtag i fina material och ser snygga ut på bild, men för mig så är det nästan tvärt om. Jag uppskattar förstås en snygg kniv, det är inte det jag menar. Men det finns knivar man måste gulla med, och så finns det knivar som bara ber om att få arbeta.
Fällkniven F1x i Elmax-stål hör definitivt till den senare kategorin. Under en längre tids testande har den här kniven blivit utsatt för saker som många andra knivar skulle ha knäat av. Regn, smuts, blod (även mitt eget förstås) och mängder av kåda och fruktsafter. Det låter som saker man helst vill undvika med dom flesta knivar i den här prisklassen, men det är här som Fällknivens knivar är väldigt speciella.
Jag brukar sällan förespråka konceptet med att bara bära med sig “en enda kniv” ut i skogen, men under flera skogsturer på sistone har F1x faktiskt varit den enda följeslagaren på bältet.
Vet ni vad? Det har fungerat riktigt bra.
Det finns en enorm befrielse i att ha ett verktyg som tål nästan allt, där man helt slipper oroa sig för rost eller känsliga material. Men vägen dit är inte helt utan skavanker och jag har faktiskt inte bara positiva saker att dela med mig av, tyvärr.
Ved och eld
När det kommer till att faktiskt processa ved för elden visar F1x snabbt sina rötter. Precis som Fällknivens övriga modeller med konvex slipning är den här kniven verkligt bra på vedklyvning. Den må vara lite kortare än sina större bröder i X-serien, men för sin storlek är den extremt kompetent.
Det solida Elmax-stålet ger en betryggande tyngd, även om just den tyngden blir lite av en kompromiss i nästa moment. Om du ska hugga dig fram genom grenar är det nämligen inte den bästa kniven. Visst, den presterar bättre än en Morakniv Garberg tack vare att den väger mer, men eftersom viktfördelningen ligger tungt bakåt mot handtaget saknas det där rätta “swinget” i hugget. Detta är förstås en fysisk begränsning mer än en “designmiss” från Fällkniven. En liten kniv är en liten kniv och kan inte prestera som en stor kniv, oftast.
Jag tycker dock att F1x är otroligt väl balanserad för det mesta momenten som jag använder kniv till ute i skogen. Det som överraskade mest var dock när jag började tälja. Skillnaden mellan storebror S1x och F1x är faktiskt jättestor i praktiken, trots att det kanske inte ser ut så på pappret. F1x blev snabbt min favorit här och jag tror att det beror på en enkel sak, nämligen att den är tunnare bakom eggen. Detta gör att F1x Elmax är betydligt mer hanterbar för de där små, pilliga uppgifterna.
Att snida till perfekta fjäderstickor eller förbereda tändmaterial är en ren fröjd. Jag har faktiskt suttit och täljt hållare för kaffepannan och andra saker ute i skogen, inte för att jag behövt fler, utan för att den är otroligt trevlig att arbeta med på detta sätt.
När elden väl ska tändas fortsätter kniven att leverera. Ryggen på F1x Elmax är visserligen inte riktigt lika rakbladsvass som på en Garberg, men den är mer än tillräcklig för att riva rejäla gnistskurar ur ett eldstål, så länge du använder ett stål av den lite mjukare sorten i alla fall.
Matprepp och Stål
Väl framme vid matpreppandet visar konstruktionen prov på sin riktigt smarta design. Både kniven och knivslidan är extremt enkla att rengöra i fält. Allt på kniven är antingen rostfritt eller tillverkat av material som helt enkelt inte kan rosta, svälla eller påverkas av fetter och oljor, vilket gör hygienen helt bekymmersfri. Det finns dock ett litet undantag i kökstjänsten, vilket jag anser är den vanliga fallgropen för knivar av denna kaliber.
Den konvexa slipningen är inte idealisk för hårda matvaror. När du trycker kniven genom en morot, kålrot eller ett äpple så har F1x en tendens att “bryta lös” bitarna snarare än att skapa snygga, jämna snitt. Ett icke-problem vid en överlevnadssituation, förstås, men ändå något att tänka på om du tänkt använda kniven för matprepp i större omfattning.
Det som verkligen sticker ut på F1x är förstås Elmax-stålet. Skärpan som Fällkniven levererar från fabrik är nästan episk. Kniven kom otroligt vass, och efter alla mina hårda moment och långvariga fältester är den fortfarande (nästan) lika vass. Det är ett makalöst bra betyg på stål och härdning.
Men en sådan extrem skärpevaraktighet kommer förstås med en baksida. Stålet är inte det enklaste att slipa om det väl blir slött. Min starka rekommendation är därför att aldrig låta eggen gå ner sig helt, vilket gör att man hamnar i en situation där man tvingas till timmar av tungt sliparbete. Istället bör man underhålla kniven lite oftare genom att försiktigt stroppa eller slipa eggen med ett fint bryne. Då slipper man bekymmer i långa loppet.
Ergonomi och ekonomi
Men allt är inte guld och gröna skogar, och det är här vi landar i knivens stora kompromiss, nämligen ergonomin. F1x Elmax är tyvärr inte den bekvämaste kniven att hålla i under längre stunder. Handtaget är väldigt grovt mönstrat och man upplever vassa kanter lite överallt. Det känns helt enkelt som att slutfinishen inte har varit prioriterad hos Fällkniven.
Jag pratar då inte primärt om handtagets grova mönster, som faktiskt går att fixa till själv med rätt så enkla medel. Det jag främst stör mig på är de utstickande delarna runt handtaget där den råa, ganska vassa tången möter handen. Det är inte så illa att man skär sig, men om man drar med nageln mot kanten så kan man använda den för att slipa ned nageln med också, vilket inte är idealiskt att ha gnidandes mot handen.
Men det största problemet är parerskyddet framför handtaget, som är vasst och snabbt skapar en öm “hotspot” mot pekfingret vid tyngre bushcraft-projekt som täljning. Jag förstår att F1x inte är en “bushcraft kniv”, utan en överlevnadskniv. Men lite mer kärlek på finishen hade inte varit fel, och hade faktiskt gjort den till en ännu trevligare kniv för just täljning och finare arbeten.
Det går förstås att fixa till kanterna själv med en Dremel och slipstift, men detta för oss osökt till ekonomin. Som vanligt med Fällkniven ligger prislappen i högsta laget. 3 829 kronor är väldigt mycket pengar för en kniv i den här storleksklassen, speciellt sett till mängden material man får.
Samtidigt måste man ha i åtanke att det här är en extrem kniv. Att bearbeta solitt Elmax-stål och slipa fram den där perfekta konvexa eggen är ett betydligt mer krävande arbete än att jobba med de laminerade stål vi vanligtvis ser i deras överlevnadsknivar.
Du betalar med andra ord för en extrem tillverkningsprocess, inte bara för materialet kniven är tillverkad av.
Tryggheten i varumärket
Jag har egentligen aldrig haft några problem med knivar från Fällkniven i Boden AB, men jag har samtidigt inga som helst tvivel om att dom står bakom sina produkter till 100%. Om du skulle köpa en F1x Elmax och du mot förmodan skulle råka skada den eller upptäcka något problem med den, så skulle du nog inte stöta på problem att få den fixad heller.
Fällkniven byter handtag och säljer reservdelar till alla sina knivar, dessutom har dom en otrolig kvalitetskontroll som i princip eliminerar problem på kniven du precis köpt.
Om du är orolig över konvex slipning, vilket jag hört från flera läsare, så kan du alltid skicka din kniv till Fällkniven för slipning.
Smidigt, enkelt och snabbt.
Slutligen
Sammanfattningsvis känns det som att Fällkniven fokuserat så hårt på sin kompromisslösa konstruktion och tuffa slipning att ergonomin tyvärr fått lida i onödan. Att bara runda av tångens utstickande kanter och slipa till det vassa parerskyddet hade lyft komforten till en helt annan nivå.
Det är förvisso saker man ganska enkelt kan fixa själv hemma vid arbetsbänken med lite sandpapper, men samtidigt är det något man faktiskt kan förvänta sig direkt ur lådan från en kniv för nästan 4 000 kronor.
Men vill du ha en nästintill oförstörbar arbetshäst som håller skärpan i evigheter och som du kan lita på i alla lägen, då är F1x Elmax ändå ett otroligt befriande verktyg att ha på bältet.
Skulle jag rekommendera denna kniv till andra bushcrafters och friluftsmänniskor? Jo, det skulle jag nog göra. Så länge du har ekonomin att investera i denna kniv utan att vara orolig att använda den som den är tänkt att användas, då är det faktiskt en väl värd investering.
Att F1x Elmax har potential att vara enda kniven ute i skogen gör ju att den får mycket användning för priset, vilket man kanske också ska ha i åtanke.
Om du har frågor eller funderingar, tveka inte att höra av dig eller kommentera.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar