Nu börjar det närma sig två månader med Fällkniven BT, Bird and Trout. Smekmånaden är över och det börjar bli dags att blicka tillbaka på hur den här tiden faktiskt har varit. När jag testade BT första gången var jag väldigt positiv till den, men som jag brukar säga så är det en sak att använda en kniv intensivt under ett test och något helt annat att faktiskt leva med den under en längre tid. Så frågan är egentligen ganska enkel, tycker jag fortfarande att BT är lika bra nu som jag gjorde när jag först testade den?
Svaret är faktiskt ja.
Kanske inte med samma entusiasm som när jag precis hade fått hem den och upptäckte alla saker den klarade av, men fortfarande ett ganska tydligt ja. Det som jag tycker är mest intressant är egentligen inte att BT presterade bra under testet, utan att jag fortsatt att använda den efteråt. Den har gått från att vara en testkniv till att bli en kniv jag plockar fram utan att egentligen fundera på det. Och det är nog ett av de bästa betygen jag kan ge en kniv.
När jag gjorde det första testet gick allt på högvarv. Jag provade olika moment, skrev ner resultat och funderade hela tiden på vad jag skulle testa härnäst. Jag skrev redan då att mitt omdöme kunde förändras med tiden, eftersom en kniv ofta visar sitt riktiga värde först när man slutar tänka på den som ett testobjekt och bara börjar använda den.
Nu har BT fått följa med ut betydligt längre och det är precis det som har hänt.
Den lilla kniven som fortsätter att överraska
BT är fortfarande en ganska märklig kniv. Den är liten. Väldigt liten faktiskt. Helst om man jämför med många av de knivar som brukar diskuteras när man pratar om bushcraft, överlevnad och arbete ute i skogen. Bladet är bara 69 millimeter långt och hela kniven väger inte särskilt mycket.
På papperet borde den därför vara ganska begränsad.
Men det är också här som BT börjar bli riktigt intressant. Den beter sig helt enkelt inte som en så liten kniv. Den känns mer som en större kniv som Fällkniven har lyckats krympa ner till fickformat.
Det betyder förstås inte att den kan ersätta en Fällkniven A1x när det är dags att börja arbeta med grövre ved. Det vore bara dumt att påstå. Men jag har blivit förvånad över hur mycket jobb man faktiskt kan ge BT utan att den känns fel för uppgiften.
Jag har fortsatt använda den till olika små och medelstora arbeten ute i skogen och det som fortfarande sticker ut mest är hur otroligt lätt den är att kontrollera. Den försvinner nästan i handen och när man väl har vant sig vid det så börjar man upptäcka att den lilla storleken faktiskt har ganska många fördelar.
Man får väldigt bra kontroll över eggen och det går att arbeta ganska exakt utan att kniven känns klumpig eller överdimensionerad.
Matprepp blev viktigare än jag trodde
En sak som blivit tydligare under de här två månaderna är hur mycket jag faktiskt uppskattar BT till matprepp. Jag har använt den ute i fält, bland annat för att göra i ordning nyfångad abborre innan den hamnade över glödbädden.
Det är kanske inte världens mest avancerade knivmoment, men det är just sådana situationer som säger ganska mycket om en kniv. När man står ute i skogen och använder den på riktigt börjar man ganska snabbt märka vilka egenskaper som faktiskt spelar någon roll.
Och BT fungerar väldigt bra till mycket.
Det finns naturligtvis knivar som är betydligt bättre på att filéa abborre och det finns trevligare alternativ om man ska stå och skära upp en större bit kött. Jag skulle inte välja BT om jag visste att jag skulle rensa fisk hela dagen eller stå och förbereda en massa mat.
Men det intressanta är att jag kan använda samma lilla kniv till att göra i ordning maten, skära av en bit rep och sedan gå ut och bearbeta lite ved utan att behöva fundera särskilt mycket på om kniven klarar det.
Det är en egenskap jag uppskattar mer nu än jag gjorde när jag testade den första gången.
Min Fällkniven F1x i Elmax är egentligen lite som en större BT i det här sammanhanget. Om jag bara fick välja en enda kniv skulle jag nog fortfarande välja F1x. Men om jag exempelvis bär min A1x så tycker jag att BT är en riktigt bra kompanjon. Jag väljer inte BT istället för A1x, utan jag tar med BT för att få något mindre och smidigare vid sidan av den större kniven. Något som kompletterar.
Jag har också börjat uppskatta Elmaxstålet mer under den här perioden. När jag använder BT till mat behöver jag inte fundera lika mycket på vad som händer med stålet. Salt, blod, fruktsyror och annat som kan få mig att vara lite mer försiktig med vissa andra knivar känns helt enkelt mindre dramatiskt.
Jag är inte rädd att kladda ned knivslidan när kniven är hopplöst täckt att diverse saker, utan vet att det bara är att diska allt när jag kommer hem.
En annan sak som jag upptäckt med min Lionsteel M7 i Sleipner, är att den kan ge en lätt metallisk smak vid matprepp och samma sak, fast ännu mer påtagligt, gäller Peltonen M95 Ranger Puukko som just nu ligger på testbänken. Att äta ett äpple uppskuret med M95:an känns i det närmaste som att slicka på en bit järn.
Det problemet slipper jag med BT.
Det kanske låter som en liten detalj, men det är ofta just de där små detaljerna som börjar spela större roll när man använder en kniv under en längre tid.
När den lilla kniven får jobba på riktigt
Det är egentligen när jag lämnar matpreppen och börjar ge BT lite tyngre uppgifter som jag tycker att den blir riktigt intressant.
Att göra tändved till en brasa är ett bra exempel. Det är knappast något jag skulle vilja göra med en liten filékniv, men BT klarar det utan några större problem. Den klyver, täljer och skär betydligt bättre än vad storleken antyder.
Det är fortfarande det som imponerar mest på mig med den här kniven. Inte att den skulle vara bättre än en stor bushcraftkniv på vedarbete, för det är den naturligtvis inte, utan att den överhuvudtaget klarar uppgiften så pass bra trots att den är så liten.
Men mycket handlar förstås om teknik.
Man måste jobba med kniven istället för att försöka tvinga den att göra saker som den egentligen inte är byggd för. Jag skrev ungefär samma sak i det första testet när jag jämförde BT med en Victorinox. Man får helt enkelt kompensera för den mindre storleken genom att välja rätt material, rätt vinkel och rätt metod.
Efter två månader tycker jag att det är en ganska bra sammanfattning av hela BT. Den försöker inte lösa problemen genom att vara störst, tyngst eller längst. Den försöker istället vara så effektiv som möjligt inom sina begränsningar.
Men fortfarande inte den perfekta bushcraftkniven
Här måste jag fortfarande vara konsekvent med mitt ursprungliga omdöme. BT är inte den ultimata bushcraftkniven.
Det korta bladet sätter helt enkelt sina begränsningar. Ska jag arbeta med grövre ved under en längre tid väljer jag en större kniv utan att tveka. Att stå och försöka hugga med en kniv som knappt väger någonting och har ett blad på under sju centimeter är varken särskilt effektivt eller särskilt smart. Men jag tror samtidigt att det är här som många kanske missförstår BT.
Den behöver inte vara bäst på allt. Den behöver bara vara tillräckligt bra på väldigt mycket.
Om jag vet att hela dagen kommer att handla om vedarbete tar jag en större kniv. Ska jag rensa en massa fisk tar jag hellre en filékniv och om jakt är huvudsyftet hade jag nog hellre valt en större jaktkniv.
Men om jag ska ut i skogen och inte riktigt vet vad dagen kommer att bjuda på, då börjar BT kännas väldigt vettig. Framför allt om jag har en större kniv med mig och vill ha något mindre som kompletterar den, eller varför inte ploppa ned kniven i fickan när man går på promenad i skogen med hunden? På detta sätt har man alltid med sig en kompetent kniv, utan att behöva släpa på något i onödan.
Den kontroversiella jaktkniven
Sedan har vi förstås namnet, Bird and Trout. Redan när jag påbörjade det första testet fick jag kommentarer från personer som tyckte att BT inte alls var någon särskilt bra jaktkniv, trots att Fällkniven marknadsför den som just det.
Efter två månader har jag egentligen inget nytt att säga om den saken. Jag är inte jägare och jag tänker inte sitta här och låtsas kunna avgöra exakt hur bra BT är när det gäller att ta hand om fågel eller större jaktbyte.
Det vore helt enkelt inte seriöst.
Vad jag däremot kan säga är vad jag själv tycker att den är riktigt bra på. För mig har BT definitivt hamnat i kategorin “liten överlevnadskniv”. En väldigt liten, lätt och robust kniv som kan följa med nästan överallt och som klarar betydligt mer än vad storleken får en att tro.
Och för mig är det egentligen där den passar bäst.
Och så var det priset
Sedan kommer vi förstås till elefanten i rummet, priset.
Jag tyckte BT var dyr när jag köpte den och jag tycker fortfarande att den är dyr. Det är trots allt en väldigt liten kniv och runt 2 300 kronor är ganska mycket pengar när man tittar på den för första gången. För samma pengar kan man hitta betydligt större knivar.
Men efter två månader känns priset faktiskt inte lika konstigt längre.
När man först ser BT ser man en liten kniv och det är ganska naturligt att tänka att den borde vara billigare. Efter att ha använt den ett tag börjar man istället se allt det andra. Elmaxstålet, den konvexa eggen, konstruktionen, Thermorunhandtaget, den geniala knivslidan och framför allt hur mycket funktion som faktiskt ryms i ett så litet format.
Den har fortfarande inte blivit billig, missförstå mig rätt. Men jag förstår bättre varför den kostar som den gör, vilket kanske är det som är mest intressant.
Efter det första testet hade jag en känsla av att BT var värd pengarna trots det höga priset. Nu har jag haft ytterligare två månader på mig att försöka hitta situationer där jag tycker att den är fel och jag har faktiskt haft ganska svårt att göra det.
Jag tycker ännu att den är värd pengarna, trots allt.
Smekmånaden är över
Det här är nog den viktigaste delen för mig, eftersom nu är smekmånaden över.
BT är inte längre den nya och spännande kniven som jag precis fått hem och går runt och imponeras av. Den har blivit ett verktyg. Något jag bara använder när jag behöver en liten kniv.
Detta gör också att efter nästan två månader så kan jag säga att jag fortfarande är väldigt nöjd med BT. Den har inte börjat kännas sämre, jag har inte upptäckt någon stor begränsning som jag missade under testet och jag har inte gått runt och tänkt att jag egentligen borde ha köpt någon annan liten kniv istället. Tvärtom.
Jag tycker att jag har börjat förstå vad BT faktiskt är. Den är inte en liten bushcraftkniv som försöker vara en stor. Den är inte en traditionell jaktkniv som råkar vara extra robust och den är definitivt inte en ersättare för en större överlevnadskniv.
Den är något annat. En liten problemlösare. Kanske.
Den klarar fina detaljarbeten, matprepp, rep, täljning och mindre mängder vedarbete. Samtidigt är den tillräckligt robust för att jag inte behöver behandla den som ett känsligt precisionsverktyg. Det är kombinationer jag gillar.
Ärligt talat tror jag att det är först nu, efter nästan två månader, som jag verkligen har förstått varför jag fastnade för den från början. Den är svår att placera i ett enda fack vilket kanske är det just det som gör den så användbar.
Mitt omdöme om Fällkniven BT står alltså kvar. Det är fortfarande en väldigt kompetent liten kniv och jag är fortfarande nöjd med köpet trots den ganska höga prislappen.
Faktum är att jag nog är ännu mer nöjd nu än efter själva testet. Testet visade vad BT kunde göra. De här två månaderna har visat att jag faktiskt vill använda den.
Och det är, åtminstone för mig, ett betydligt bättre betyg än bara fakta på ett papper.
Ha en riktigt bra dag, så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar