Jag har funderat lite på hur snabbt AI har blivit en naturlig del av vår vardag. Det är egentligen ganska fascinerande när man tänker efter. För bara några år sedan var artificiell intelligens något som de flesta av oss förknippade med framtidsvisioner, science fiction och kanske någon märklig chatbot som kunde svara på ganska enkla frågor. Idag använder vi AI för att skriva texter, sammanställa information, analysera dokument, lösa problem och ibland till och med för att fatta beslut som tidigare krävde ganska mycket eget arbete.
Det har gått väldigt fort. Nästan orimligt fort.
Jag tror att många av oss knappt har hunnit reflektera över hur mycket vårt arbetssätt faktiskt har förändrats. Vi har gått från att göra nästan allting själva, till att använda AI som ett litet hjälpmedel för enklare uppgifter. Sedan började vi låta AI sammanfatta texter, formulera mejl och hjälpa oss att hitta information. Nu har vi kommit till en punkt där vi i allt större utsträckning låter AI skriva, resonera och formulera sig på ett sätt som efterliknar oss själva.
Det är en ganska märklig utveckling när man stannar upp och tänker på den.
Från rolig leksak till en extra kollega
Jag ska erkänna att jag själv använder AI betydligt mer idag än jag hade kunnat föreställa mig för bara ett par år sedan. Jag har alltid varit teknikintresserad, men AI skrämmer mig lite, om jag ska vara helt ärlig. Till en början var det mest en rolig sak att experimentera med. Man ställde frågor, testade gränserna och blev lite imponerad när tekniken lyckades leverera något användbart.
Men ganska snart började jag upptäcka att det fanns betydligt mer praktisk nytta än så.
I mitt arbete som IT-projektledare kan det ibland vara ganska många bollar att hålla uppe i luften samtidigt. Det handlar inte bara om att planera projekt och se till att olika entreprenörer gör det de ska. Det finns lagar och paragrafer som behöver kontrolleras, avtal som ska formuleras, marktillstånd som ska förhandlas och mängder av information som behöver samlas in innan man kan fatta ett vettigt och mestadels korrekt beslut.
Ibland känns det nästan som att man behöver vara jurist, ekonom, tekniker, förhandlare och projektledare på samma gång. Trots att man är ensam i sin roll. Det är här AI har blivit något helt annat än en rolig liten funktion.
Jag kan exempelvis behöva undersöka en viss bestämmelse, förstå hur den påverkar ett projekt och sedan sammanställa informationen så att den går att använda i en diskussion med en markägare, myndighet eller entreprenör. Tidigare kunde det innebära ganska många timmar av letande, läsande och sammanställande. Jag behövde ofta ta kontakt med flera olika myndigheter och tiden rann ofta iväg rätt så fort på grund av detta. Idag kan jag använda AI för att snabbt få en överblick, hitta relevanta frågeställningar och identifiera sådant som jag behöver undersöka närmare.
Det betyder förstås inte att jag blint litar på vad AI säger. Tvärtom. När det handlar om lagar, avtal och juridiska bedömningar måste informationen kontrolleras mot riktiga källor. Ett självsäkert formulerat svar är inte automatiskt ett korrekt svar. Det har man ju fått lära sig den hårda vägen. Men skillnaden i arbetssätt är ändå enormt.
AI har blivit lite som min extra kollega som alltid är tillgänglig, aldrig behöver kaffe och inte har något emot att man ställer samma fråga fem gånger från olika vinklar. Den kan hjälpa mig att sortera tankarna, hitta alternativa lösningar och komma vidare när jag annars hade behövt lägga betydligt mer tid på att leta efter rätt information själv.
Det är svårt att inte uppskatta det.
Vi har vant oss vid att det ska gå fort
Det finns en annan sida av utvecklingen som jag tycker är minst lika intressant, nämligen att när en ny teknik blir tillräckligt användbar börjar vi ganska snabbt betrakta den som självklar. Det som först känns fantastiskt blir snart en förväntad del av vardagen.
Vi har redan sett det med internet, mobiltelefoner och molntjänster. Först var det imponerande att kunna komma åt information nästan var som helst. Jag kommer själv ihåg när man satt i bilen och kunde surfa till något företags hemsida för att kolla öppettider, med telefonen. Otroligt futuristiskt. Sedan blev det självklart. Idag blir vi nästan irriterade om en webbsida tar några sekunder extra att ladda.
Saken är att jag tror att AI håller på att gå igenom exakt samma utveckling, fast i betydligt högre hastighet.
Vi har vant oss vid att kunna ställa en fråga och få ett sammanställt svar. Vi har vant oss vid att kunna lämna över en text och få den förbättrad. Vi har vant oss vid att kunna be AI att strukturera ett dokument, jämföra alternativ eller hjälpa oss att förstå något som annars hade krävt en hel del efterforskning. Det är just där beroendet börjar.
Inte nödvändigtvis genom att vi inte längre kan utföra uppgifterna själva, utan genom att vi börjar förvänta oss att de ska gå betydligt snabbare. Chefer förväntar sig svar snabbare, beslut ska tas snabbare och allt rullar helt enkelt på betydligt snabbare än tidigare.
Om jag före AI behövde lägga två timmar på att samla in och sammanställa information kanske jag idag blir frustrerad om samma uppgift tar en halvtimme, trots att det fortfarande är en ganska magisk tidsåtgång utan AI.
Vi har helt enkelt börjat anpassa våra förväntningar efter en teknik som knappt hunnit bli vuxen.
Tänk om AI försvann imorgon?
Här kommer den kanske lite märkliga frågan jag vill ställa dig. Vad skulle hända om vi vaknade upp en morgon och AI inte längre fanns? Inte bara att en viss tjänst ligger nere eller att ChatGPT har problem med sina servrar. Jag menar att hela AI-marknaden plötsligt skulle upphöra att fungera. Alla de stora tjänsterna, modellerna och integrationerna skulle försvinna.
Skulle vi klara oss?
Jag tror faktiskt att jag skulle kunna fortsätta med mitt arbete ungefär som vanligt. Jag skulle fortfarande kunna driva projekt, skriva avtal, kontakta myndigheter och hantera de problem som dyker upp. Det är trots allt arbetsuppgifter som människor har utfört långt innan någon ens hade hört talas om ChatGPT. Det skulle ta betydligt längre tid, förstås. Men fullt möjligt.
Jag skulle behöva kontakta fler människor, leta upp fler dokument och själv göra en större del av det arbete som AI idag hjälper mig med. Jag skulle behöva lägga mer tid på att hitta rätt information och sammanställa den. Men det är inte så att jag plötsligt skulle bli oförmögen att utföra mitt arbete. Men jag skulle definitivt märka att något saknades. Jag tror faktiskt att det skulle kännas lite som att förlora en kollega. Någon som man har vant sig vid att kunna bolla idéer med, få hjälp av och använda för att komma vidare när man kört fast.
Det låter kanske lite märkligt att beskriva en AI-tjänst på det sättet, men jag tror att många som använder tekniken regelbundet förstår vad jag menar.
När hela företag satsar på samma framtid
Men om vi flyttar perspektivet från oss, som enskilda användare, till de stora företagen blir frågan betydligt mer komplicerad.
Av en slump så tänker jag ta Microsoft som exempel.
Microsoft har under de senaste åren satsat enormt på AI. Copilot har byggts in i allt från Windows till Microsoft 365 och företagets molntjänster. AI har blivit en central del av hur Microsoft presenterar sina framtida produkter och tjänster.
Det är egentligen ganska logiskt. Om AI kan göra människor mer produktiva, effektivisera arbetsflöden och skapa nya tjänster finns det enorma affärsmöjligheter.
Men tänk om utvecklingen inte blir riktigt som företagen har tänkt sig? Vad händer om AI-bubblan spricker? Om kostnaderna för att driva tjänsterna blir för höga, om kunderna inte är beredda att betala eller om tekniken inte levererar den nytta som marknaden förväntar sig? Vad händer om AI av någon anledning inte längre skulle vara tillgängligt för privatpersoner utan bara för företag?
Microsoft har förstås betydligt fler verksamhetsområden än AI. Windows, Azure, Xbox och en mängd andra produkter skulle inte automatiskt försvinna. Men företaget har investerat mycket pengar och prestige i att AI ska bli en central del av nästa generations datortjänster.
Det gäller inte bara Microsoft. Google, Amazon, Meta och många andra teknikföretag har också placerat stora delar av sina framtidsplaner kring artificiell intelligens. Det är en enorm satsning på en teknik som fortfarande utvecklas i en rasande takt.
Jag tycker inte att det behöver vara fel. Tvärtom kan det vara precis så här stora tekniska förändringar sker. Någon måste våga investera och driva utvecklingen framåt. Men det får mig ändå att fundera över hur sårbara vi kan bli när så många delar av vår vardag och arbetsmarknad börjar bygga på samma tekniska grund.
Tänk om AI bara är början?
Det finns ytterligare en tanke som jag tycker är ganska fascinerande. Tänk om AI inte är slutmålet?
Vi pratar idag om artificiell intelligens som om det vore den stora tekniska revolutionen. Vilket det kanske också är. Men historien har lärt oss att varje stor teknisk förändring ofta följs av något ännu mer omfattande.
Internet förändrade världen. Smartphones förändrade hur vi använder internet. Molntjänster förändrade hur vi arbetar med information. AI kanske bara är nästa steg i en betydligt större utveckling.
Kanske kommer vi om tio eller tjugo år att titta tillbaka på dagens AI-tjänster och tycka att de var ganska primitiva. Kanske kommer helt nya tekniker att göra dagens lösningar irrelevanta. Eller så kommer AI att utvecklas till något som vi idag knappt kan föreställa oss.
Det går förstås inte att veta och jag är ingen teknisk spåman, men om det finns något som teknikhistorien har lärt oss så är det att vi människor är ganska dåliga på att förutse hur stora konsekvenser en ny teknik faktiskt kommer att få. Det som börjar som ett experiment kan ganska snabbt bli en självklar del av samhället.
Har vi blivit beroende, redan?
Jag tror faktiskt att svaret är ja, åtminstone till viss del. Inte på ett sätt där vi inte längre klarar oss utan AI, utan snarare genom att vi redan har börjat bygga in tekniken i våra arbetssätt, rutiner och förväntningar. Vi har börjat använda den för att spara tid, minska arbetsbördan och få hjälp med sådant som tidigare krävde betydligt mer manuellt arbete.
Som med allt som underlättar vår vardag så gäller att när man väl har vant sig vid den möjligheten är det svårt att tänka sig att gå tillbaka.
Jag tänker inte sluta använda AI. Det vore ungefär som att bestämma sig för att sluta använda internet för att man en gång i tiden klarade sig utan det. Så länge tekniken hjälper mig att arbeta smartare och frigör tid till sådant som faktiskt behöver min uppmärksamhet ser jag ingen anledning att låta bli. Men jag tror samtidigt att vi behöver vara lite försiktiga.
Vi får inte glömma bort hur man gör saker utan AI. Vi måste fortfarande kunna kontrollera information, förstå sammanhang och fatta egna beslut. Att en AI kan formulera ett juridiskt resonemang betyder inte att den tar ansvar för konsekvenserna, det gör användaren alltid själv. Det ansvaret ligger fortfarande hos oss och vi kan inte beskylla en överoptimistisk AI för att den hittar på någon lösning som du känner är logisk och blint litar på.
Kanske är det just där den verkliga utmaningen ligger. Att lära sig använda en teknik som blir allt bättre utan att samtidigt göra sig själv helt beroende av att den alltid finns där. För tänk om vi en dag vaknar upp och den inte gör det?
Då vore det ganska trevligt om vi fortfarande kom ihåg hur man gör jobbet själv.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.


Lämna en kommentar