Fällkniven F1x Elmax – När läsarna bestämmer och lillebror får superkrafter

Det är officiellt!

Efter en spännande omröstning har ni, mina fantastiska läsare, bestämt vilken kniv som ska sättas på prov härnäst. Valet föll på ingen mindre än Fällkniven F1x Elmax, en kniv med ett nästan legendariskt rykte i friluftskretsar, men nu i sin absolut mest robusta och moderna skepnad.

Jag ska vara helt ärlig med er, det var inte direkt den kniven som jag personligen hade visualiserat mig som nästa testobjekt. Jag hade siktet inställt på den nya Bird and Trout modellen, eller R2 Scout. F1x krockar dessutom lite med min S1xb. Bägge två är fantastiska verktyg, men de spelar i nästan samma liga och kommer troligen att slåss om exakt samma position på mitt bälte framöver.

Men jag böjer mig givetvis efter era röster. Det är ju ni som gör det här äventyret roligt! Så självklart kommer detta att vara kniven som jag fokuserar på under den närmaste framtiden.

Eftersom jag vill ge er de bästa, mest genuina och ärliga intrycken, kände jag att ett standardpaket på posten inte sätter rätt startskott för det här testet. Jag tog saken i egna händer. Jag packade väskan, klev ut till bilen och styrde kosan direkt mot Fällknivens hemmaplan i Boden för att hämta ut testexemplaret direkt från källan.

Det är något speciellt med att rulla in i Boden, känna militärhistoria i luften och veta att det är härifrån några av världens mest betrodda överlevnadsknivar har sitt ursprung. Resan gav mig också tid att fundera på vad jag egentligen förväntade mig.

Som vanligt så bemöts man av trevlig och kunnig personal som verkligen har koll på produkterna, villet är otroligt trevligt. Jag fick min logga på bladet och sedan bar det iväg hemåt.

X-serien: Lillebror får superkrafter

För er som inte är helt insatta i Fällknivens terminologi så är X-serien den mest “X-trema” versionen av deras klassiska och omtyckta F-, A- och S-modeller. Där de traditionella versionerna har ett övergjutet Thermorun-handtag som döljer tången, tar X-serien en helt annan väg.

Här pratar vi om en renodlad fulltångekonstruktion där det massiva stålet löper i full bredd och tjocklek genom hela handtaget, med två rejäla handtagssidor i Thermorun som är säkrade med kraftiga skruvar. Om man tar bort handtagssidorna har man en kniv helt tillverkad i ett enda stycke stål i handen. Detta är inte bara en estetisk detalj, det öppnar upp för möjligheter och en driftsäkerhet utöver det vanliga.

Låt oss leka med tanken på det värsta tänkbara scenariot ute i vildmarken. Om handtaget mot förmodan skulle gå sönder eller skadas under extrema förhållanden, kanske vid hårt arbete i extrem kyla eller efter ett olyckligt slag, så står du inte med en obrukbar kniv. Bladet och tången är intakta. Kniven går fortfarande att använda precis som den är utan problem.

För den som gillar att improvisera går det blixtsnabbt att linda tången med vulktejp, fallskärmslina (paracord) eller något annat lämpligt material man har i packningen för att snabbt få ett ergonomiskt grepp igen. Skulle katastrofen vara framme så säljer Fällkniven nya lösa handtagssidor, så det går förstås att köpa nya och skruva på när man kommit hem till civilisationen igen.

Det är en filosofi om långsiktig hållbarhet som jag verkligen uppskattar.

Balansakten och den dolda vikten

När man granskar konstruktionen närmare lägger man märke till en intressant detalj. Till skillnad från många andra knivtillverkare, som medvetet väljer att holka ur eller borra stora hål i stålet under handtaget för att lätta på vikten eller flytta balanspunkten, har Fällkniven valt att behålla stålet helt intakt. Det finns inga dolda tomrum här. Dom enda tre hålen som finns är för att man ska kunna skruva fast handtagssidorna. Jag antar att det har med ren hållfasthet att göra, en solid bit stål sviktar eller bryts helt enkelt inte.

En annan detalj som verkligen fascinerar mig är hur de har lyckats med balansen och karaktären i dessa knivar. Trots att handtaget är en solid stålbit är balansen och känslan i kniven ändå i det närmaste perfekt.

En kniv som är tänkt att kännas lätt i handen och smidig att hantera ska ha vikten lite mot handtagssidan, vilket F1x Elmax faktiskt har. Medan S1x som är en skogskniv ska ha en neutral viktfördelning. “Huggaren” A1x ska förstås ha vikten mot bladsidan, för att vara effektiv i just detta ändamål.

Hur man än ser på det så är det en imponerande ingenjörskonst att inte bara dimensionera knivarna olika, utan att få olika karaktärer att träda fram i en rätt så liknande design.

F1x är som bekant den minsta av de tre modeller som för närvarande utgör X-serien. För att sätta det i ett sammanhang kan vi titta på familjeträdet:

Modell	Tjocklek	Bladlängd	Totalvikt
F1x	5 mm	10 cm	220 gram
S1x	6 mm	13 cm	290 gram
A1x	7 mm	16 cm	400 gram

Att bladlängden stannar på 10 cm gör förstås att även vikten går ned avsevärt på F1x jämfört med sina storebröder. Men siffror på ett papper är en sak, och verkligheten en helt annan.

En rejäl bit stål: 5 mm och konvex slipning

Mitt absolut första intryck när jag lyfte kniven ur lådan och tog den i handen var faktiskt just vikten, men inte på det sätt jag hade förväntat mig. Den kändes otroligt lätt. Om jag hade fått hålla i den med förbundna ögon, utan att ha läst specifikationerna innan, hade jag faktiskt gissat att den vägde runt 140 gram. Jag är övertygad om att det är balansen i kniven som lurade min hand och min hjärna, vilket i verktygssammanhang alltid är ett mycket gott tecken. Den känns kvick och följsam och betydligt lättare i handen än min S1xb, men samtidigt inte lika balanserad viktmässigt som S1xb.

Det ska förstås bli intressant att testa denna kniv i mina olika moment, för att komma fram till hur den presterar, på riktigt. Inte på papper.

Eftersom X-serien är byggd för att vara extrem, pratar vi inte om något tunt eller slankt filéblad. F1x Elmax stoltserar med en bladstock på hela 5 mm. Det är visserligen 2 mm mindre än det veritabla spettet A1x, och 1 mm mindre än min S1xb, men det är fortfarande mer än tillräckligt för att den ska tåla det absolut mesta man överhuvudtaget kan tänka sig att utsätta en kniv för. Bushcraft, batoning (vedklyvning), bändande eller tungt arbete i fruset trä, den här kniven utstrålar en enorm tillförlitlighet. En egenskap som jag hoppas att den även kommer att leverera inom.

Bladet är slipat med Fällknivens legendariska konvexa slipning. En konvex egg ger den ultimata balansen mellan extrem skärpa och mekanisk styrka, eftersom det finns mer stål precis bakom själva eggen som stöttar upp den under hårt tryck.

“Men om den konvexa eggen nu är så fantastisk, varför använder inte varenda knivtillverkare den?” kanske du undrar. Svaret är enkelt, det är förbannat svårt och dyrt att massproducera.

Att slipa en perfekt konvex egg kräver mänsklig handkänsla. Det går inte att bara köra bladet genom en standardiserad slipmaskin. Varje Fällkniven kniv har en slutfinish tillverkad av skickliga hantverkare mot frihängande slipband, där rätt tryck och vinkel måste sitta i ryggmärgen. Att göra detta på stål som Elmax, som är känt för att vara extremt nötningsbeständigt, kräver dessutom specialverktyg och riktigt bra med tålamod.

När du köper en F1x eller en S1x betalar du alltså inte bara för det exklusiva stålet, du betalar för ett genuint hantverk som nästan har dött ut bland världens större knivjättar. Det är den där kompromisslösa envisheten att hålla fast vid det som fungerar bäst i praktiken, snarare än vad som är billigast i fabriken, som gör Fällkniven till vad de är.

Innan jag fortsätter texten vill jag bara stanna till här och verkligen understryka skärpan i just denna F1x Elmax direkt ur kartongen… Den är inget annat än legendarisk! Det var faktiskt väldigt länge sedan jag höll i en kniv som var så otroligt rakbladsvass direkt från fabriken. Att lyckas få till en sådan extrem egg på en så pass tjock bladstock som 5 mm i en perfekt konvex slipning… det är inget annat än djupt imponerande.

Den rakar armhår utan minsta motstånd och när jag provade den på en bit papper så var snittet nästan helt ljudlöst och erbjöd minimalt med motstånd. Sånt ger knivnördar som mig rysningar längs ryggraden, kan jag avslöja.

Väldigt imponerande, vilket tar oss vidare till själva superkraften i min F1x…

Elmax – Det svenska superstålet under luppen

Låt oss prata lite om det som ger den här specifika modellen sin superkraft: Elmax.

För knivnördar (och jag räknar mig stolt till den skaran) är valet av stål halva upplevelsen. Elmax, eller mer formellt Uddeholm Elmax SuperClean, är ett pulverstål som har nått närmast mytisk status i knivvärlden över hela jorden. Det är känt för att kunna hålla en vass egg under extremt lång tids användning, samtidigt som det har en mycket hög slagtålighet och god korrosionsbeständighet.

Det bästa med Elmax? Det är ett helsvenskt stål i sitt DNA. Det utvecklas och tillverkas av det anrika svenska företaget Uddeholm, som numera är en del av den österrikisk-svenska koncernen Böhler-Uddeholm (voestalpine). Men själva tillverkningen sker fortfarande där den alltid har gjorts bäst, vid Uddeholms högteknologiska anläggning i Hagfors, djupt inne i de värmländska skogarna.

Processen bakom pulverstål är fascinerande. Istället för att gjuta stålet i traditionella block, atomiseras det smälta stålet till ett extremt fint pulver som sedan komprimeras under enormt tryck och hög temperatur (så kallad het isostatisk pressning). Resultatet blir ett stål med en otroligt homogen och finkornig struktur, helt fritt från inneslutningar eller svaga punkter. Det är precis detta som gör att eggen på F1x kan göras så extremt vass, samtidigt som den inte flisar sig när man stöter på en hård kvist i skogen.

Den stundande duellen: F1x vs S1xb

Så, var lämnar detta mig och mina framtida skogsturer? Som jag nämnde i inledningen har jag en liten intern nöt att knäcka här hemma. Min S1xb har varit en trogen följeslagare. Den har lite mer bladlängd (13 cm) och har fungerat som det perfekta allroundverktyget för både grovsnickeri vid lägerelden och finare uppgifter.

Nu kliver F1x in på arenan med sina 10 cm bladlängd. Den är kompaktare, smidigare att bära på bältet och känns märkligt nog mycket lättare i handen än vad vågen visar, trots att den behåller samma robusta 5 mm tjocklek.

Kommer den kortare bladlängden att göra den till en mer mångsidig täljkniv, eller kommer jag att sakna de extra centimetrarna från S1:an när det ska klyvas ved? Det är den stora frågan.

Bägge knivarna är toppkandidater för att ta förstaplatsen på bältet, och under de kommande veckorna kommer jag inte att spara på krutet. F1x Elmax ska få bekänna färg i praktiken. Det blir fjäderstickor, täljning, klyvning, matförberedelser och långa dagar i skogen för att se om lillebror med superkrafter faktiskt kan peta ner sin lite mer klassiska storebror från tronen.

Jag är faktiskt väldigt nyfiken på att testa vad Fällknivens Elmax stål kan leverera och jag har höga förhoppningar.

Vad tror ni? Gjorde ni rätt val i omröstningen, eller borde jag ha hållit mig till min ursprungliga plan? Det återstår att se. Nu är det dags att sluta skriva, packa ner kniven i slidan och ge oss ut i skogen på riktigt.

Håll utkik efter den fullständiga recensionen framöver, det här kommer att bli riktigt intressant!

Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.