Det var inte länge sedan jag åkte ned till Boden och hämtade min nya Bird and Trout (BT) från Fällkniven. Som vanligt är ett besök där en otroligt trevlig upplevelse. Trevlig personal, genuint bemötande och framförallt en enorm kunskap om de egna produkterna. Nu visste jag förstås redan exakt vad jag skulle ha den här gången, och Björn var redo med lasern för att bränna dit min logga på bladet innan jag ens hunnit packa upp den ordentligt.
Det är en ganska standard process när jag köper knivar nuförtiden, den där personliga touchen måste till. Men vad som inte är standard är hur snabbt den här kniven har lyckats nästla sig in i min vardag. Det är sällan mina fastbladare får vara med överallt. Det privilegiet brukar vara reserverat för verktyg med en röd sköld och ett vitt kors på skollorna (ja, Victorinox, jag tittar på er).
Men saken är den att Fällkniven BT verkligen har varit en trogen sidekick i precis allt sedan jag hämtade den. Det har blivit en sån där kniv som bara hamnar i handen utan att jag ens tänker på det. Jag kommer på mig själv med att stå och tälja på en pinne på gården medan Ludde lyfter på benet och gör bort sina behov. Jag använder den för att skoningslöst bryta ned berg av kartonger och sega plastförpackningar inför återvinningen. När jag häromdagen snickrade till en hylla ute på altanen var det också BT:n som fick göra finliret och markeringarna.
Eftersom bladet är så otroligt smidigt för matprepp och mer finkänsliga sysslor, har den givetvis fått bekänna färg i köket också. Den har varit med och skurit tärningar till en äkta potatispalt med extra mycket rökt bacon, och den har trimmat kött till en långkok-gryta. Den har fått varit med och skörda kryddor och örter i vår trädgård, samt varit med och hackat upp otaligt mycket rabarber…
Nu kanske du tänker: “Ja, men det är väl inte så underligt, kniven är ju ny och har nyhetens behag.” Men det är något mer än så med den här modellen. Det är något som klickar på ett djupare plan.
På grund av dess minimala storlek brukar den ligga djupt nere i fickan, så pass diskret att jag helt glömmer bort att den är där. Men så fort jag står där och svär över en tjurig förpackning eller behöver fixa något smått, så stöter handen emot kniven i fickan. Och vips, så är problemet löst. Fantastiskt enkelt.
Den påminner på många sätt om en fastblads-EDC, men ändå inte. Den saknar den där bräckliga känslan som många mindre knivar dras med. När jag sluter näven om skaftet känns den otroligt robust och tuff, nästan som en liten överlevnadskniv i miniatyr, fast i ett ultratillgängligt format. Det är den där berömda Fällkniven-känslan, fast krympt till mikrostorlek.
Mitt lilla skogskit, det där minimalistiska paketet med prylar som jag faktiskt alltid packar med mig så fort jag ska ut på äventyr i skog och mark, har därmed fått ett givet tillskott. Fällkniven BT är så liten att den ryms nästan överallt, och så lätt att den inte ens märks av. Den bara finns där, redo att leverera när det väl gäller, utan att kräva något utrymme i anspråk. Det är precis så en bra brukskniv ska fungera.
Dom knivar som faktiskt har överraskat mig mest under dom senaste åren har otroligt nog varit de jag tvekat mest att införskaffa. Om vi ska vara helt ärliga så var jag skeptisk. När jag först sneglade på specifikationerna för Bird and Trout kändes den nästan för specialiserad, som en kniv som mest hör hemma i händerna på en flugfiskare eller någon som uteslutande rensar ripa.
För en kille som gillar knivar som tål att tas i med hårdhandskarna, kändes det där tunna, smidiga bladet nästan lite främmande. Jag menar, efter att ha kört ett långt och hårt test av Fällkniven F1x i Elmax-stål, så var jag ju van vid en stridsvagn. F1x är ett monster som man kan klyva ved med utan att blinka. Hur skulle den här lilla saken ens kunna spela i samma liga?
Men det är just där den stora överraskningen ligger. Där F1x är det tunga artilleriet, är BT:n kirurgens skalpell, fast med en ryggrad av rent pulverstål.
Det som fascinerar mig mest nu, efter att ha burit den ett tag, är hur mycket användning Fällkniven BT har lyckats få under så kort tid. Den har fått mig att helt omvärdera vad jag faktiskt behöver till vardags och under de mindre skogsrundorna. Man behöver inte alltid ett fem millimeter tjockt blad för att åka en snabb sväng ut i skogen. Helst inte när det tyngsta jobbet är att skära till en korvpinne, öppna en förpackning med varma koppen eller fixa till fästet på en altanhylla i hemmet.
Ibland är det precisionen och den totala viktlösheten som vinner i längden.
Så, till er som röstade fram den här kniven i omröstningen: tack. Ni hade helt rätt, och jag hade ganska fel. BT är inte bara en nischad jaktkniv för småvilt, det är en fulländad, löjligt kapabel miniatyr-EDC-överlevnadskniv som har bevisat att storleken faktiskt inte alltid har betydelse, inte ens i knivvärlden.
Nu återstår bara att se hur den klarar sig när nyhetsens behag har lagt sig helt, men som det ser ut just nu? Den kommer inte att lämna min ficka i första taget.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar