Som många av er vet har jag den senaste tiden experimenterat med att banta min dagliga utrustning. Efter över 20 år med en Victorinox Cyber Tool L vid min sida, kändes det som att det var dags att utmana invanda mönster. Tanken var enkel till en början. Gå ner i storlek, minska vikten och uppnå den där mytomspunna “fick-friheten”.
Men under resans gång har jag snubblat över en sorts falsk matematik. Frågan jag ställer mig nu är om man egentligen tjänar något på att gå ner i storlek, eller är priset man betalar i form av förlorade möjligheter faktiskt högre än de gram man sparar?
För att förstå dilemmat måste vi titta på de faktiska spelarna på min spelplan, eller verktygen i min ficka rättare sagt. 😄
Min trotjänare Cyber Tool L är ett tekniskt mästerverk i sju lager. Den väger in på cirka 187 gram. Men den höga vikten är inte ett egentligt problem. Den är inte bara en kniv. Den är en bärbar verkstad.
Med sin tång, metallsåg/fil och framför allt den genialiska bit-hållaren, finns det få vardagsproblem den inte kan lösa. Den ger en känsla av tekniskt självförtroende, en visshet om att man aldrig står handfallen inför en lös skruv eller en trilskande elektronikpryl.
Jag kan inte ens börja beskriva hur många gånger som detta verktyg har varit en räddare i nöden. Den har skruvat ihop IKEA möbler, otaliga datorer och varit oumbärlig på otroligt många sätt genom tiderna.
Motståndaren i detta experiment är Huntsman. En fantastisk modell, en klassiker i fyra lager som väger runt 97 gram. Rent fysiskt är den nästan hälften så tung och betydligt tunnare i fickan. Huntsman är troligen den bäst avvägda outdoor-kniven i Victorinox arsenal, för sin storlek. Den har såg, sax och kniv, vilket alla är krav jag har på mina Victorinox knivar för EDC.
Huntsman är en modell som använts mest i skogen av alla mina 91 mm Victorinox och dessutom står den bakom majoriteten av alla mina bushcraft projekt. En fantastisk modell som har sin plats i fickan.
Här kommer vi till kärnan av problemet. Matematiken säger att jag sparar 90 gram om jag använder Huntsman istället för Cyber Tool L. Det är objektivt sant. Men vad matematiken inte räknar med är den ”praktiska vikten” av de verktyg som lämnas kvar på skrivbordet.
När jag byter Cyber Tool mot en Huntsman, offrar jag tre hela lager av funktionalitet:
- Tången: Den där lilla precisionstången som man inte tror att man behöver, före man plötsligt står där och behöver dra ut en flisa ur fingret, klippa en ståltråd eller böja till en fjäder.
- Bit-hållaren: Den mest smärtsamma förlusten. Att gå från att kunna hantera Torx, insex och Phillips-skruvar till att bara ha en enkel spårmejsel känns som att gå från en smartphone tillbaka till en knapptelefon.
- Metallsågen/Filen: Ett lager som sällan används, men som ger en enorm trygghet när det väl behövs. Den har hjälpt till att runda av kanter på skruvar och annat som varit vasst och inte skulle vara det. Jag har även sågat av en låsbygel i ett plåtskåp med metallsågen, vilket fungerade riktigt bra och räddade dagen.
Att bära en Huntsman innebär en ständig mental beredskap på att behöva säga: “Tyvärr, jag har inte rätt verktyg för det där”. För en person som i två decennier har varit den som “fixar allt”, är det en betydande psykologisk uppoffring.
Nytta per gram
Det är här matematiken blir falsk. Om vi mäter framgång i gram per dag, vinner Huntsman. Men om vi mäter framgång i lösta problem per gram, så börjar kalkylen halta.
Cyber Tool L är visserligen tyngre, men varje gram i den kniven arbetar hårt. I en Huntsman är vikten koncentrerad till skärande verktyg och sågar. I en Cyber Tool är vikten distribuerad över ett brett spektrum av mekaniska lösningar.
När jag bär den mindre kniven märker jag att jag letar efter verktyg som inte finns där. Min tumme söker instinktivt efter bit-hållaren, bara för att mötas av Huntsmans släta sidskållor. Det är en form av “fantomsmärta” för EDC-nördar. Det är också svårt att beskriva för en som inte är en ”EDC människa”.
Minimalismens pris och slutsatsen
Att gå ner i storlek handlar inte bara om att spara utrymme i fickan. Det är en övning i att acceptera sina begränsningar.
Är de 90 grammen värda den mentala omställningen? Det beror på dagen. Då länge jag inte behöver dom specifika funktioner som Cyber Tool L erbjuder, då saknar jag inte dom heller. Men jag börjar inse att den där “tunga” Cyber Toolen inte bara tynger ner mina byxor, den ger mig också en tyngd i min förmåga att hantera problem som dyker upp överallt.
Kanske är den ultimata lyxen inte att ha så lite som möjligt i fickan, utan att ha exakt det man behöver när världen bestämmer sig för att gå sönder en smula?
Vad tycker ni? Är ni villiga att offra funktion för komfort, eller bär ni hellre de extra lagren för att vara redo för allt? Kommentera och diskutera om du varit i samma situation eller haft samma funderingar.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar