Morakniv Mörkret – Testet!

Jag vet att många har väntat på det här inlägget.

Sedan Morakniv Mörkret landade hos mig har det kommit frågor, kommentarer och mejl om när jag egentligen tänkte presentera det slutliga testresultatet. Jag har egentligen varit ganska tydlig med att jag ville ta det lugnt och metodiskt med den här kniven. En kniv av den här typen behöver användas under längre tid innan man verkligen vet vad man har framför sig. Det räcker inte att gå ut i skogen en eftermiddag, klyva lite ved, tälja en pinne och sedan konstatera att “den här var bra”.

Men jag måste faktiskt erkänna att jag har skyndat på lite. Dels för att efterfrågan varit så pass stor, men också för att jag vet att många redan står i startgroparna och funderar på att köpa Mörkret. Då känns det faktiskt lite orättvist att sitta här och hålla inne med mina erfarenheter bara för att jag från början lovade att ta det lugnt.

Så efter veckor med Mörkret ute i skogen, genom samtliga moment i mitt standardiserade test av bushcraftknivar, börjar det nu bli dags att sammanfatta vad jag faktiskt tycker om den här ganska speciella kniven. Jag vill börja med det som kanske är mest uppenbart.

Mörkret är riktigt trevlig att klyva ved med.

Det långa bladet gör att man får bra räckvidd och stabilitet när man arbetar sig igenom veden, samtidigt som handtaget lyckas absorbera vibrationerna på ett väldigt trevligt sätt. Det är inte någon massiv huggare som bara dundrar genom allt den möter, men som klyvkniv fungerar den faktiskt bättre än vad jag först hade förväntat mig.

Det finns något väldigt tillfredsställande i att använda den på det här sättet. Man får en bra kombination av kontroll och kraft, och den känns aldrig nervös eller instabil i handen. Det märks att Morakniv har tänkt på att Mörkret ska kunna användas till betydligt mer än att bara vara en stor kniv.

När vi sedan går över till huggningen blir bilden lite mer nyanserad.

Mörkret är trots allt en relativt lätt kniv med sina 236 gram (302 totalvikt) kommer den inte ens i närheten av samma känsla som exempelvis en Fällkniven A1x (402 gram) när det handlar om att hugga grövre material. Där är det helt enkelt vikt som gäller och Mörkret har inte den tyngden att falla tillbaka på.

Men det betyder samtidigt inte att den är extremt dålig på att hugga. För mindre arbeten och tunnare material fungerar den faktiskt förhållandevis bra, räddad av sin längd (153 mm blad, 280 mm totallängd). Balansen är tillräckligt bra för att man ska kunna använda kniven effektivt och greppet håller sig stabilt även när man börjar arbeta lite hårdare. Det är kanske inte det moment där Mörkret imponerar allra mest, men den klarar definitivt jobbet.

Om vi fortsätter ned i mina moment så hamnar vi på täljning. Vilket gör att det genast blir lite mer intressant. Mörkret är förstås ingen täljkniv. Det behöver man egentligen bara titta på den för att förstå. Storleken, bladformen och slipningen avslöjar ganska snabbt att det här är en kniv som är byggd med helt andra prioriteringar. Samtidigt biter den riktigt bra i trä.

Problemet jag har med Mörkret i detta moment är snarare hur den gör det. Den korta, “facetterade” slipningen, som påminner om en mini-scandi, gör att styrningen blir väldigt känslig för vinkeln man håller kniven i. Lite för lite vinkel och man kommer ned i materialet, för att sedan plötsligt vända och kliva upp på ytan igen. Lite för mycket vinkel och kniven dyker istället ned i materialet och blir nästan omöjlig att styra upp igen. Nästan exakt som en scandi, men utan stödet som den högre vinkeln i den slipningen erbjuder.

Det närmaste jag kan beskriva känslan är att den har riktigt bra bett, men saknar styrningen.

Jag vill samtidigt understryka att detta naturligtvis är en fråga om teknik. En erfaren användare lär sig ganska snabbt hur en viss kniv vill arbeta. Men det finns en ganska tydlig skillnad mellan knivar som känns naturliga från första taget och knivar där man behöver träna in geometrin.

Mörkret tillhör definitivt den senare kategorin.

Det betyder inte att den är dålig på att tälja. När man väl hittar rätt vinkel kan man få väldigt fina snitt. Men jag skulle inte välja Mörkret om mitt huvudsakliga mål var att sitta och tälja hela dagen. Det finns betydligt mer naturliga verktyg för det.

Ett område där Mörkret visade sina framfötter rejält var när det var dags för matberedningen. Det här var faktiskt ett av de moment där jag gick in med ganska låga förväntningar, men där kniven snabbt ändrade min uppfattning.

Det breda bladet i kombination med den speciella slipningen fungerar nämligen väldigt bra när man ska skära mat ute i fält. Mörkret gör fina snitt och behöver inte flytta undan speciellt mycket material i sidled under själva snittet. Det gör större skillnad än man kanske först tror. Kött fungerade bra. Rotfrukter fungerade bra. Frukt fungerade bra, jag har till och med skalat äpplen med den.

Det låter kanske som en ganska trivial sak, men just sådana små moment brukar avslöja ganska mycket om en knivs geometri. En kniv som känns klumpig när man försöker göra små och kontrollerade snitt är sällan en kniv som jag vill bära som mitt enda verktyg i skogen. Mörkret klarade det här betydligt bättre än jag hade väntat mig.

På den positiva sidan så finns det faktiskt ett moment där Morakniv ständigt verkar lyckas dominera. Mörkret är inget undantag och tar genast min första plats som dedikerad eldkniv. Det känns verkligen som om den är byggd för uppgiften. Det här är utan tvekan Mörkrets paradegenskap.

Vi har redan konstaterat att den är trevlig att klyva ved med, men ryggen på Mörkret är något alldeles extra. Den är otroligt vass. Faktiskt så vass att jag för första gången under alla mina tester har stött på en kniv där jag nästan tycker att ryggen är för vass. Det låter som ett lyxproblem, men det märks när man försöker skrapa fram material för att göra upp eld.

Det roliga är att om man försöker skrapa fram tändmaterial från en träbit med för mycket kraft så kan den vassa ryggen fastna i träet, då den gräver sig för djupt in. Man kan helt enkelt inte röra kniven framåt på samma sätt som man är van vid. Jag var faktiskt vid flera tillfällen tvungen att börja längst ned på materialet och dra uppåt, istället för nedåt, för att inte trycket mot träet skulle bli så högt.

Jag tror faktiskt aldrig att jag har upplevt det med någon annan kniv. Det säger en del om hur aggressivt Morakniv har gjort ryggen.

Jag ska villigt erkänna att jag fortfarande har lite svårt att få till riktigt fina fjäderstickor med Mörkret, men när jag väl lyckas blir de otroligt tunna och de tar en gnista utan några som helst problem. Jag har inte riktigt vant mig vid geometrin, som är rätt så komplex.

Detta leder oss ganska naturligt till en annan sak som blivit väldigt tydlig under testperioden, nämligen skärpan. Efter alla moment i testet och flera veckor ute i fält kan jag konstatera att Mörkret är riktigt imponerande när det gäller att hålla eggen. Jag har behövt göra förvånansvärt lite underhåll.

Den håller dessutom en riktigt bra arbets-egg under lång tid och det märks att Morakniv inte har försökt göra någon halvlösning när det kommer till stålet. Elmax SuperClean är något helt annat än de traditionella stål vi normalt förknippar med Morakniv, och Mörkret visar ganska tydligt att företaget faktiskt kan hantera superstål också. En sak jag var lite orolig över ett tag.

Elmax är inte ett stål känt för att vara segt, utan slitstarkt. Detta har gjort att många anser stålet vara ömtåligt och att eggen lätt tar skada. Men jag har inte märkt något överhuvudtaget som indikerat på att detta skulle vara en svaghet på Mörkret. Trots mina hårda tester så finns det inga eggskador eller annan onaturlig påverkan av bladet, vilket är rätt så imponerande. Kanske en av de saker som imponerat mest på mig under testet.

Men det finns förstås en baksida, som alltid. När eggen väl behöver underhållas är Mörkret inte alls lika lättsam som en klassisk Morakniv i 12C27 eller 14C28N. Det här är en kniv som kräver lite mer respekt när man tar fram sliputrustningen.

Dels har vi inte den klassiska scandi-slipningen att luta brynet mot. Dels är Elmax betydligt hårdare och mer slitstarkt än Moraknivs traditionella stål. Att bara dra fram en gammal slipsten och börja jobba är inte att rekommendera.

När jag ville återställa den ursprungliga fabrikseggen, som var fullständigt rakbladsvass, fick jag vara betydligt mer metodisk. Jag använde diamant för att återställa eggen till 99% och kunde sedan använda ett keramiskt bryne för att få tillbaka den där sista nivån av skärpa, vilket tog tid.

Även om det borde vara uppenbart så rekommenderar jag faktiskt inte att man börjar slipa Mörkret med traditionella stenar. Risken är ganska stor att man gör mer skada än nytta, och det finns betydligt bättre alternativ för den här typen av stål.

Om vi blickar mot Ergonomin däremot, där tycker jag att Morakniv har lyckats riktigt bra. När vi pratar om överlevnadsknivar brukar jag vara lite mer förlåtande mot grövre handtag än när vi pratar om klassiska bushcraftknivar. En överlevnadskniv ska kunna ligga stabilt i handen när man är blöt, kall, smutsig och trött.

Mörkret har ett ganska grovt handtag, men mönstret fungerar mer som ett grovt sandpapper mot handen än som en massa små aggressiva taggar som försöker borra sig in i huden. Det är en viktig skillnad.

Efter längre perioder av riktigt tungt arbete är fortfarande handskar att föredra, men jämfört med exempelvis Fällknivens X-serie tycker jag faktiskt att Mörkret är betydligt mer förlåtande om man står där utan handskar och behöver ta i ordentligt.

Sedan upptäckte jag en liten detalj som jag tycker är riktigt smart. Om man placerar tummen på baksidan av handtaget, precis innan bladet, kan man få ett väldigt trevligt grepp utan att behöva trycka tummen direkt mot den extremt vassa ryggen.

Det låter kanske som en liten sak, men det fungerar förvånansvärt bra. Eftersom eggen går ända fram till handtaget får man samtidigt ett bra tryck över bladet när man arbetar.

Jag har storlek 11 på handskar och för mig fungerade det här ypperligt. Har man större händer än så kanske det inte finns lika mycket plats för tummen.

Om Morakniv faktiskt har designat handtaget med detta i åtanke vet jag inte. Det kan vara avsiktligt. Det kan också vara ett väldigt lyckat misstag. Oavsett vilket så fungerar det.

Sist men inte minst intressant är frågan som jag vet att många egentligen väntat på. Är Mörkret värd pengarna?

Det här är förmodligen den mest kontroversiella delen av hela testet. Mörkret i Elmax SuperClean är sannolikt den dyraste kniven Morakniv har lanserat i modern tid, och det har märkts på reaktionerna. Jag har fått både kommentarer och mejl från personer som tycker att priset är alldeles för högt för en Morakniv. Men här tycker jag att man måste skilja på pris och prisvärdhet.

Pris är vad du betalar. Prisvärdhet handlar om vad du faktiskt får för pengarna. Det är också här som jag tycker att Mörkret är riktigt intressant. Vi pratar om en kniv i Elmax SuperClean, med en konstruktion och storlek som gör att den kan konkurrera med betydligt dyrare knivar på marknaden. Jag har svårt att hitta någon annan kniv som ger samma kombination av material, storlek och användningsområde för mindre pengar.

Det betyder inte att Mörkret är billig. Det är den inte.

Men jag tycker faktiskt att Morakniv har lyckats göra något ganska ovanligt här. De har tagit ett material och en konstruktion som normalt förknippas med betydligt dyrare knivar och gjort det tillgängligt för en betydligt bredare publik, vilket gör Mörkret otroligt intressant för många.

Det här är inte en perfekt kniv. Den är inte för alla. Den är inte särskilt lätt att bemästra när man täljer. Den är inte tillräckligt tung för att konkurrera med de stora huggarna och den kräver lite mer eftertanke när eggen ska slipas.

Men den är väldigt bra på väldigt mycket.

Den klyver ved riktigt bra. Den fungerar förvånansvärt bra till matberedning. Den håller skärpan otroligt länge. Den har en rygg som nästan är löjligt bra på att skapa gnistor och tändmaterial. Den ligger bekvämt i handen och den känns samtidigt tillräckligt rejäl för att man ska våga använda den på riktigt. Men kanske viktigast av allt, den känns som en kniv som faktiskt vill bli använd.

Det finns knivar som är fantastiskt fina att titta på. Det finns knivar som har bättre stål, bättre slipning, bättre ergonomi eller bättre balans för ett specifikt moment. Men ibland kommer det en kniv som känns som ett väldigt bra paket.

Mörkret är en sådan kniv.

Efter att ha levt med den ute i skogen, använt den till ved, eld, mat, täljning och allt det där andra som händer när man faktiskt använder en kniv istället för att bara testa den, har jag svårt att se Mörkret som något annat än ett mycket lyckat första steg från Morakniv in i den här delen av knivvärlden.

Det ska bli väldigt intressant att se vad som händer framöver. För om det här är vad Morakniv kan göra när de släpper loss och börjar leka med Elmax SuperClean, då hoppas jag verkligen att Mörkret inte blir en engångsföreteelse.

För min del har testet gett ett ganska tydligt svar på att Mörkret inte är bäst på allt. Men den är väldigt, väldigt bra på väldigt mycket. Det är precis den typen av kniv jag gärna har med mig ut i skogen.

Om du missat min video på YouTube rörande denna kniv, så rekommenderar jag att du tittar på den här nedanför. Jag har även fler videos på min YouTube kanal för den som är intresserad.

Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.