För ett tag sedan köpte jag en Oknife-kniv med utility-blad. I samband med det beställde jag även en hög med keramiska blad. Målsättningen var att testa dessa och se hur mycket bättre de egentligen är jämfört med vanliga blad i stål. För det hade jag ju hört att de skulle vara. “Det nya supermaterialet”.
Men min upplevelse har inte varit någon dans på rosor direkt. Tvärtom faktiskt.
En sak man måste förstå är att keramiska blad är väldigt slitstarka och klarar av att skära igenom mängder av kartonger innan de får en obrukbart slö egg. Samtidigt ska man vara väl medveten om att eggen är otroligt tunn och känslig för vridningar och andra påfrestningar. Faktiskt till den grad att den efter att jag täljt till en enda grillpinne i skogen såg mer ut som en litensåg än en kniv.
Det låter onekligen som att dessa blad är något man bör akta sig för. Men sanningen är förstås inte riktigt så enkel. Om du tänkt använda din utility-kniv till träarbeten och annat där du traditionellt brukar sträcka dig efter en fällkniv, då ska du INTE använda keramiska blad. Om du däremot skär papper, mjukare material eller arbetar under mer kontrollerade former, ja, då fungerar de ypperligt.
I min nya Knafs Yuti sitter det just nu ett karbidblad istället för ett keramiskt. Anledningen är ganska enkel. När jag försökte öppna en tjockare kartong knäppte det plötsligt till och en bit av bladet flög rakt in i min andra hand och orsakade ett sår. Inget djupt, tack och lov, men jag kan bara föreställa mig vad som hade kunnat hända om den där lilla flisan istället hade hamnat i ögat.
Saken är den att keramiska blad inte alls tycker om vridningar eller sidobelastningar. Man ska förstås inte belasta vanliga stålblad i sidled heller, men de har ändå en viss tolerans innan de går av och bitar börjar flyga omkring.
Mitt första keramiska blad, och jag har faktiskt förbrukat några vid det här laget, fungerade jättebra ända tills jag skulle skala en elkabel. Då försvann plötsligt delar av eggen. Bladet var förstås fortfarande vasst nog att användas, men med små delar av eggen borta blev det inte lika smidigt att skära exempelvis papper. Bladet fastnade lite här och där och skapade revor istället för rena snitt.
Frågan man kan ställa sig är därför om keramiska blad överhuvudtaget är något att ha, särskilt om man använder sin utility-kniv som ett EDC-verktyg. Jag skulle faktiskt sträcka mig så långt som att svara nej på den frågan. I min ringa mening är bladen helt enkelt för känsliga för att kunna användas tillförlitligt i vardagen.
Om du har med dig en hög med extra blad tillsammans med kniven kan du förstås byta blad beroende på vad du ska göra för tillfället. Men enligt min erfarenhet är det en lösning som knappast kommer att fungera särskilt bra i längden.
Mitt råd är därför att inte investera i keramiska blad, utan istället satsa på lite bättre vanliga blad. Det blir billigare, du får fler blad för pengarna och de kommer definitivt att vara mer förlåtande när du skär i olika material.
Finns det då tillfällen när keramiska blad faktiskt är bättre? Jo, absolut. Även om det kanske låter som att jag fullständigt hatar dem finns det faktiskt användningsområden där de har tydliga fördelar. Ett sådant område är förstås miljöer där syror och andra ämnen riskerar att påverka eller förstöra stål. Keramiska blad är kemiskt stabila och rostar inte.
Jag har även använt de keramiska bladen för att skära upp äpplen och andra frukter, vilket faktiskt är lite av en upplevelse. Det glatta bladet i kombination med den extremt vassa eggen gör att det glider igenom frukten utan att det knappt känns som något motstånd alls.
En riktigt trevlig upplevelse.
Men med tanke på den känsliga eggen och risken att små flisor lossnar och hamnar i maten kanske man ändå ska vara försiktig med att använda keramiska blad till just frukt. Det är nog inte särskilt nyttigt att råka svälja en liten bit av bladet, även om man försöker vara uppmärksam.
Personligen har min upplevelse av rakbladsknivar, eller utility-knivar som de också kallas, börjat tappa lite av sin glans. I princip alla är tillverkade på ungefär samma sätt och saknar lite av den där “själen” som riktiga EDC-fällknivar har. De är praktiska och användbara, men inte speciellt roliga. Dessutom är de ganska begränsade när man vill skära djupare in i material, exempelvis när man täljer.
De har absolut sitt användningsområde, och jag kommer säkert att fortsätta använda dem. Men de kommer troligen aldrig att ta över helt från mina lite roligare EDC-knivar.
Så är det bara.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna en kommentar