En rejäl yllefilt, igen

För ett tag sedan köpte jag en ullfilt som tagits fram för den schweiziska armén. Det är en rejäl filt som egentligen är bra på alla sätt och vis, med ett ganska betydande undantag, nämligen lukten.

När jag fick hem den luktade den ordentligt av källare och gammalt militärt överskott. Jag fick berättat för mig att det bara var att tvätta filten så skulle problemet lösa sig. Sagt och gjort, även om jag kanske borde ha funderat lite mer på vad jag egentligen gav mig in på.

Det här är nämligen en stor och rejäl filt, och ull har ju den lilla egenheten att den behåller stora mängder vatten när den blir blöt. Att tvätta den blev därför en ganska ordentlig fysisk utmaning. Men skam den som ger sig. Efter fyra separata tvättar borde väl ändå lukten ha gett upp?

Nej då.

Filten luktar fortfarande väldigt distinkt av militärt överskott. Jag köpte till och med ett speciellt rengöringsmedel för nästan 500 kronor, framtaget för att rengöra ull utan att förstöra dess naturliga egenskaper. Det hjälpte föga. Det räcker knappt med att röra vid filten innan man själv börjar lukta som om man tillbringat några veckor i ett gammalt militärt förråd.

Det är egentligen ingen katastrof. Min ursprungliga tanke var att ha filten i vår äventyrsbil och inte direkt använda den hemma i sängen. Men det hade förstås varit trevligt om man kunde hantera den utan att allt annat i närheten också börjar lukta som en gammal bunker.

Jag har därför investerat i ytterligare en filt. Den här gången kommer den från Nya Zeeland och är tillverkad av deras välkända lammull. Filten är något mindre än den schweiziska varianten, men mäter ändå 210 cm på längden. Det är faktiskt en ganska viktig detalj för mig. När jag använder den vill jag kunna hålla både axlar och fötter varma samtidigt, utan att behöva välja vilken kroppsdel som ska få frysa.

Förhoppningen är förstås att den här filten inte ska lukta gammalt överskott. Om den gör det blir det nog retur direkt. Jag känner att jag redan har gjort min beskärda del av välgörenhet för gamla militära textilier.

Om jag hade vetat hur brutal lukten från den schweiziska filten skulle vara hade jag aldrig köpt den. Men nu får jag helt enkelt stå mitt kast och ge den ett annat uppdrag. Den får bli min dedikerade skogsfilt, och framför allt ska den se till att Ludde slipper frysa när vi är ute och grillar under vinterhalvåret. Det blir säkert bra det också.

Hur som helst tänkte jag återkomma med en ordentlig recension av den nya filten, lite detaljer kring materialet och hur den faktiskt fungerar i praktiken. Jag vill dock inte avslöja alltför mycket redan nu. Det kan ju mycket väl visa sig vara ännu ett misslyckat köp, och jag vill ogärna att någon annan springer iväg och köper samma filt bara för att jag har skrivit några positiva rader om den innan jag ens hunnit testa den ordentligt.

Vi får helt enkelt se hur det går den här gången.

Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.


Kommentarer

Lämna en kommentar