Då var det dags att avlägga ett preliminärt omdöme rörande Viking Villrein Pro High GTX, den dyraste och mest avancerade skogs-känga som jag någonsin ägt. Är jag imponerad? Är det som att gå på moln? Min historia skiljer sig nog gentemot vad många förväntar sig att höra efter någon investerat 5000 kr i ett par kängor.
Låt mig förklara.
Höga förväntningar
Först av allt vill jag påpeka att jag såg framför mig en form av vandringskänga som är otroligt bekväm. Men tänk istället ”Nokia-stövlar i snyggare design” så hamnar man närmare sanningen. Min första upplevelse var faktiskt att det kändes som att gå omkring i ordentliga stövlar mer än kängor, vilket gjorde mig förvånad, samtidigt som jag blev lite besviken.
Istället för svampiga och mjuka kängor med hög snörning och följsamt material så fick jag uppleva något helt annorlunda. Även om det inte var en tråkig upplevelse, så var det inte riktigt vad jag förväntade mig när jag sett dom på bild, samt läst fakta om dom innan beslutet att köpa dom togs.
Anpassad upplevelse
Till stor del berodde min första upplevelse på att den höga delen av skon har sitt eget BOA system och går att justera allt från lös till stel. Om man gör övre delen stel så blir det som slalompjäxor att gå omkring med, vilket var det jag gjorde. Ankeln och smalbenet blir ”låst” och hela kängan blir hård och oresonlig.
Inte speciellt roligt på transportsträckor eller om man ska vandra på hårt underlag, men perfekt för svår terräng. Om man istället väljer att släppa på övre delen så känns det som att gå med en osnörad vandringskänga på foten. Man offrar stabiliteten men ökar bekvämligheten avsevärt. Skillnaden från att gå med öppen känga och med Villrein är förstås att nästa BOA system, som har hand om nedre delen av foten, gör att man inte tappar kängan när man går.
Den nedre delen av BOA systemet, som också är en nyckel-komponent i det hela, anpassar såväl greppet om foten som bredden på främre delen av kängan. Det går alltså att ge mer utrymme om man kan sitta still på älgpass, samtidigt som man kan dra ihop allt om man ska gå i sluttande terräng och inte vill att foten ska glida runt i sidled när man går.
Det blev alltså rätt så uppenbart för mig att på Villrein så styr man sin egen upplevelse med BOA systemen. Det är samtidigt inte är så enkelt som att vrida igen och vandra iväg. Det krävs lite finkänsla för att få till dom precis som man vill ha dom. Jag tyckte till en början att allt var komplicerat och omständigt, vilket i sin tur gjorde att jag fick rätt så mixade känslor när det gäller att använda kängorna ”till vardags”.
Efter några dagar så började jag förstå hur allt hänger ihop och nu kan jag relativt fort anpassa dom exakt efter hur jag vill att dom ska kännas. Dom känns också otroligt bra på fötterna, även vid längre vandringar i alla möjliga terränger och underlag.
Lite av ”grejen” med Villrein
Saken är den att man just KAN justera upplevelsen efter vad man gör. Detta kan liknas som att man kan justera höjden på en bil, för att bättre passa vad man tänkt göra och underlaget man ska färdas på. Om man bär tungt drar man åt övre delen och får bättre stabilitet.
Om man tänkt gå på hårt underlag, släpp lite på nedre delen så att foten får mer plats att expandera lite… Allt är ett vågspel och jag har i ärlighetens namn inte riktigt mästrat detta ännu, även om jag blivit betydligt duktigare på att fixa till dom.
Jag har dock förstått att BOA systemen på kängorna gör mer än att bara snöra fast dom vid fötterna, som annars är fallet på mina övriga Viking skor.
”Testkörning”
Precis som när jag testar knivar så brukar jag vara rätt så noggrann med att testa min övriga utrustning, så att jag vet vad den går för i förväg. Jag utförde därför tre separata test under två separata tillfällen, min ”testkörning” kan man säga. Den första testen var att gå 8 Km i varierande terräng. Asfalt 6 Km, grus 6 Km och slutligen 4 Km i skogen.
På asfalt och hårt underlag så är Villrein lite för stötiga för min smak. Även om dom är dämpade och har hög sula så blir det ”darr” när man sätter ned foten mot det hårda underlaget. Lite som känslan man får att åka billig elscooter på dålig asfalt, om du förstår vad jag menar. Varje tungt steg blir stötigt, men det kan förstås ändra på sig om man bär en ryggsäck som tynger ned ytterligare. Jag låter dock detta vara osagt.
Jag eliminerade detta problem genom att använda en tjockare ullstrumpa under mitt andra test, som genast förändrade känslan och gjorde dom betydligt trevligare att gå med. Riktigt sköna faktiskt. Om man tänker på det så är det förstås logiskt att man bär lite tjockare ullsockor i kängorna, då dom faktiskt är anpassade för höst/vinter mer än sommarens värme.
Jag tyckte dock inte att dom blev för varma, även med tjockare ullstrumpor, vilket är ett bra betyg enligt min ringa mening. Det visar att dom andas bra, precis som utlovat.
På grus så kändes dom lite bättre. Den hårda mellansulan på kängan blir inte lika uppenbar här och markens naturliga flex när man går gör att det blir mindre stötigt. Dock är det inte någon ”natt och dag” skillnad på situationen.
Dom är fortfarande aningen hårda mot underlaget, men ändå inte på något sätt obekväma eller otympliga att gå med. Ullstrumpan tar udden av stöten som uppstår mot underlaget och gör dom betydligt trevligare än när man bär tunna strumpor.
Villrein är betydligt lättare än dom ser ut, kan jag påpeka. Varje känga väger 760 gram, vilket faktiskt är mindre än många andra kängor gjorda i skinn.
I skog och terräng är Villrein dock helt perfekta. Här upptäckte jag ingenting negativt rörande den hårda mellansulan, tvärt om hjälper den till att hålla foten stabil mot underlaget. Skogens naturliga dämpning gör att dom känns som skräddarsydda för denna miljö, vilket dom förstås är. Jag gick min ”vanliga rutt” genom skogen där jag brukar hålla till när vi är ute på äventyr, mest för att jag vet hur det brukar kännas med mina andra skor.
Här var också den enda sträckan som jag testade både med och utan ryggsäck, för att se om Villreins stabilitets-system skulle ge några fördelar. Jag märkte inget negativt och tror faktiskt att upplevelsen med och utan ryggsäck var ungefär likadana. För att förklara detta vidare så brukar det alltid vara skillnad beroende på hur mycket vikt jag bär i skogen.
Mina normala Viking skor, Anaconda 4×4 GTX, är otroligt bekväma utan extra vikt, men med en tung ryggsäck så kan jag känna att dom ”bottnar” lite i terrängen. Känslan är att sulan inte längre dämpar lika bra och att man känner stenar och annat man kliver på betydligt mer. Villrein verkar fungera lika bra med extra tyngd eller utan, det spelar ingen större roll. Stora eller små stenar känns inte alls när man kliver på dom, vilket avslöjar att mellansulan i kängorna är ordentligt stabil, samt att själva sulan sväljer dom flera ojämnheter utan problem.
”Vatten tortyr”
För att testa vattentätheten i skor så brukar jag ta en liten tur längs en sandstrand drygt en kilometer från där jag bor. Fördelen med detta ställe är att det är lång-grunt vatten och det är lätt att bestämma hur högt vattnet ska gå längs skon. Med låga skor kan man gå längs det grunda, medan med högre skor kan man gå ut en bit för att få lite mer djup på vattnet.
Sträckan jag brukar testa skor på ligger på ungefär 15-20 meter vatten. Detta test upprepas tre gånger för att fastställa att skon är vattentät. När det gäller Villrein så gick jag med vattennivån upp 3/4 av skon och totalt 60 meter, som bilden illustrerar. Det enda som hände var att jag kände kylan av vattnet genom kängan, som gjorde att mina fötter blev lite svalare, vilket var önskvärt en varm sommardag. 😄
Väl hemma igen så märkte jag av ytterst lite fuktighet om ovansidan av fötterna, men om det beror på att dom släppt igenom vatten eller kondens på grund av temperaturskiftningen, eller något annat, det vet jag inte. Det kan hända att vatten råkat ta sig in över skon, då det blåste lite och vågorna slog mot kängorna när jag gick i vattnet.
Min misstanke är att lädret på skon behöver en omgång vax och att dom kanske torkat lite där dom legat i lagret hos Viking i Norge. Produkter med denna prislapp har kanske en tendens att ligga ett tag på hyllan.
Jag var dock inte blöt om fötterna, bara ytterst fuktig, vilket gjorde att jag kunde sitta i 5 minuter utan kängorna på för att torka upp helt igen. Jag ska dock upprepa detta test en gång till efter att jag vaxat dom ordentligt, för att försöka fastställa vad som egentligen hände.
Jag återkommer och uppdaterar detta inlägg om/när jag hittar problemet. 😄
Halktest
På sommaren är det inte is och snö som sätter käppar i hjulet för den som vandrar i skogen med tung ryggsäck. Denna årstid är det blöta rötter som sticker fram och kan ge en oförsiktig vandrare en flygtur. Även blöta och ”slemmiga” stenar nära vattendrag kan överraska och göra vandringen till en kortvarig sådan, eller göra att fisketuren blir en simtur istället.
För att testa Villreins sula, som är Vibram Premium Ultragrip, under så verkliga omständigheter som möjligt så testade jag att vandra runt på ett område i skogen där jag vet att det finns ytliga rötter och stenar längs stigarna. Jag har också ett fiskeställe i närheten av detta område som jag testade att kliva runt på stenar i. Det hade dessutom regnat ordentligt i drygt 12 timmar och det var egentligen bara duggregn precis när jag var där och gjorde mitt halktest. Det duggade dock lite hela tiden, vilket höll allt blött och halkigt, vilket gav mig ett utsökt förhållande att utföra detta test på.
Även om ”Ultragrip” låter som att man ska kunna vandra runt utan att tappa greppet någonstans, så finns det faktiskt en gräns för hur mycket friktion som sulan kan generera mot underlaget. Slemmiga stenar vid vattendrag var ordentligt halkiga, oavsett sulan. Dom greppade bra, tills dom inte gjorde det längre och friktionen gick från bra till noll på en hundradels sekund. Något som potentiellt kan invagga en falsk trygghet och något man bör tänka på.
Dom blöta rötterna fungerade lite bättre och jag tyckte mig kunna känna en klar förbättring gentemot mina testskor, Viking Anaconda 4×4 GTX. Det kändes lite konstigt att gå omkring med två olika skor på fötterna ett tag, men detta var det säkraste sättet jag kände att testet kunde utföras på. Som tur var så träffade jag inte på någon annan i skogen. Jag garanterar att det såg konstigt ut. 😅
När det gäller att gå längs blöta stigar med stenar och annat som sticker upp och ger en mixad upplevelse och ständigt växlande fäste så är Villrein dock riktigt bra. Jag kände att dom verkade betydligt mer ”vridsäkra” än mina Anaconda 4×4, som faktiskt är tillverkade för terräng också. Med vridsäker så menar jag när man ställer sig på en sten och försöker vrida på foten medan man tynger ned. Låg friktion gör att man utan vidare kan vrida foten, medan hög friktion gör att foten känns som att den är fastgjuten vid stenen.
Bägge presterade bra, men Villrein har ett tydligt övertag med sin grövre och mer mönstrade sula.
Tillverkad för ett syfte
Det är svårt att inte inse att Villrein Pro High GTX är tillverkade med ett specifikt syfte i åtanke. Det är inte ”använd hela tiden” kängor, vilket var lite av det jag var ute efter. Det är istället speciellt anpassade kängor för jägare och utemänniskor som behöver ta sig genom terrängen utan att kompromissa med säkerhet och bekvämlighet. Dom är även anpassade för tillfällen där man bär tungt, precis som det är för jägare i allmänhet.
Att sitta still på ett jakt-pass är möjligt då dom är väl isolerade och att man kan justera bekvämligheten i skon genom dom integrerade BOA systemen. Samtidigt som dom är stabila och vattentåliga när man behöver gå igenom höstens blöta terräng för att utföra eftersök eller liknande.
Slutligen
För mig som inte är jägare, men spenderar mycket tid ute i skogen, så är Villrein lite av en mixad känsla. Jag vill helst ha ett par kängor som ”gör allt” och inte är så specialiserade. Samtidigt så fungerar BOA systemet bra för att anpassa upplevelsen efter vad man tänkt göra för stunden.
Jag ser fram emot att lära mig att justera dessa kängor bättre, vilket då kommer att göra min upplevelse av dom betydligt bättre. Jag kommer därför att återkomma lite senare och göra ett mer utförligt ”lång-tids-test” av Villrein Pro High GTX, så att alla får veta vad som hände sen.
Just nu kan jag säga att dom är lite för hårda för mitt tycke, om man har tunna bomulls-strumpor på sig, men med ett par ullstrumpor så blir dom helt perfekta. Man bör också ha längre strumpor som sträcker sig ovanför kängorna, annars kommer lädret högst upp att nöta bort huden från benen efter 2 Km vandring.
Saker som man bör tänka på, men knappast är ett problem med Villrein, snarare en anpassning som man behöver göra själv för att allt ska bli perfekt.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.