Man måste ju säga att det känns som en kamp att vara tillbaka på jobbet idag. Tanken var att jag skulle fara upp till Kvikkjokk med en av LBCs lastbilar, men kompressorn hade rasat på det så jag blev kvar på kontoret.
Tur är väl det, för samtidigt som det känns bra att jobba så har jag inte fått sova många timmar inatt. När man är trött i huvudet så händer det lätt en olycka. Sitter man dessutom i en lastbil så kan olyckan vara riktigt allvarlig.
Nåja, jag hoppas att Sara får sova lite under dagen. Man törs inte ringa hem och fråga hur det går, eftersom hon kanske precis har fått lite tid över för att sova.
Varför Axel ska vara så tjurig på just natten har jag ingen aning om. På dagtid är han den lugnaste och tystaste babyn man kan ha att göra med. Men på natten, strax efter 22.00 så börjar bråket som håller i sig till tidiga morgonstimmar.
Nu ska jag ta och försöka arbeta lite, vi hörs.