Julkalendrar har en särskild plats i mångas hjärtan, och årets upplaga, Snödrömmar, är inget undantag. Efter att ha följt serien dag för dag känner jag att det här är en berättelse som förtjänar att hyllas och kanske också diskuteras.
Snödrömmar har förtrollat tittare över hela Sverige med sin unika kombination av magi, kultur och aktuella samhällsfrågor. I centrum för berättelsen står en samisk familj som driver en skidanläggning på det fiktiva fjället Gavmofjäll, med inspelningsplats på Kåbdalis skidanläggning här i Jokkmokk.

När den efterlängtade snön uteblir, kastas familjen in i en kamp för att rädda deras levebröd. Systrarna Ristin och Aila är hjärtat i berättelsen. Deras starka band och äventyrliga anda driver handlingen framåt på ett sätt som engagerar både unga och äldre tittare. Både de och de övriga karaktärerna, som ofta har en genomtänkt och specifik roll i historierna, porträtteras med värme och djup.

Ett av de mest slående inslagen i ”Snödrömmar” är den rika representationen av samisk kultur. Genom sånger, traditionella kläder och sedvänjor får tittarna en inblick i en kultur som sällan visas på ett så framträdande sätt i svensk television. Detta är inte bara underhållande utan också bildande, särskilt för barn som får lära sig om en viktig del av Sveriges mångfald.
Jag har pratat med några barn mellan 7 och 10 år för att höra vad dom tycker om årets julkalender och alla tycker den är spännande, men även lite skrämmande med alla mystiska karaktärer. Jag kan förstå deras tankar, då det många gånger uppstår situationer som kan verka skrämmande. På många sätt gör årets julkalender att barnen kanske behöver en vuxen i närheten och inte lämnas att titta på den helt själv.

För vuxna tittare så väver Snödrömmar skickligt samman teman som familj, miljö och gemenskap. Frågan om klimatförändringar och dess påverkan på vintrarna och människors liv är central, och det hanteras på ett sätt som är både känslomässigt gripande och tankeväckande. Samtidigt betonar berättelsen vikten av samarbete och att våga drömma stort, även när oddsen verkar vara emot en.

Visuellt sett är Snödrömmar ”som hemma”, eftersom jag känner igen naturen och många gånger har spenderat tid i områden där avsnitten spelas in. Det gör att naturälskaren i mig får en fröjd för ögat. De vintriga landskapen, trots bristen på verklig snö, är vackert skapade med hjälp av modern CGI och praktiska effekter. Produktionsvärdet är högt, vilket märks i allt från kostymer och scenografi till ljudbilden som förhöjer hela upplevelsen.
För oss Jokkmokksbor så är det roligt att flera fått chansen att vara med i julkalendern som statister i bakgrunden, en sak som får oss att pausa och titta närmare på vissa scener för att se om det är någon vi känner igen.
Snödrömmar är förstås en julkalender som verkligen har något för alla, även om man inte är Jokkmokksbo. Den kombinerar spänning, magi och viktiga samhällsfrågor på ett sätt som engagerar tittare i alla åldrar.
Om du inte har följt med från början, rekommenderar jag starkt att du tar igen de avsnitt du missat, det är väl värt det. Tyck gärna till via en kommentar eller ett mail, så att jag får veta vad du tänker.
God jul och njut av varje ögonblick av denna förtrollande berättelse, så hörs vi snart igen!
Kommentarer
2 svar till ”SVT:s Julkalender 2024 – ”Snödrömmar””
Det stör mig lite att en annars så perfekt recension förstörs av att ”7-10-årsåldern” är särskrivet.
Fixat.