Först vill jag bara notera att bladet på kniven var rätt så smutsigt när jag tog bilderna till detta test. Mycket saker hade skurits och hackats och jag glömde bort att rengöra bladet före bilderna togs. Du får försöka att låtsas som att det är rent och fint. ?
Det finns få tillverkare som kan få mig lika pirrig som Spyderco. Deras knivar är på något mystiskt sätt otroligt bekväma och tillverkade för att användas. Det känns direkt man plockar upp en Spyderco i handen att mycket eftertanke har gått till design och materialval.
Para 3 är egentligen en vidareutveckling av Paramilitary 2, men då den blev så pass vidareutvecklad att den blev en ny modell så valde Eric och Sal att döpa kniven till Para 3 istället för Paramilitary 3. Dessutom blir namnet enklare att skriva, vilket är en fördel.
När jag såg att Slims.se hade en Para 3 med kamouflage-mönstrat (Digi-cam) handtag i G10 och det nya super-stålet CPM-S45VN så kunde jag helt enkelt inte motstå, trots att Para 3 inte direkt är min absoluta favorit från Spyderco och aldrig egentligen har varit det heller.
Låt oss kolla närmare så ska jag förklara vad jag menar.
Ergonomi
När man plockar upp Spyderco Para 3 för första gången så slås man av hur lätt den känns i handen. Min fru hade exakt samma känsla, vilket betyder att det inte bara är jag som använt tunga knivar för länge. Den ligger även väldigt bra i handen och har ett lite tjockare handtag än som är normalt på dessa mindre knivar. Detta gör att greppet blir riktigt trevligt. Trots att kniven ser kantig ut på bilder så är alla hörn utsökt rundade och gör att inga ”hot-spots” märks av.
Handtagets storlek gör att den troligen passar normalstora händer bättre än stora, men jag hade inga problem att rymma min rätt så stora hand på handtaget trots detta. Personer med större händer än 10 i handskstorlek kommer troligen att känna att det finns tendenser att lillfingret inte får plats. Om man flyttar fram greppet så är det dock inga problem även för den med stora händer.
11 cm ihopfälld, totallängd på 18 och en bladlängd på 7,5 cm är en perfekt storlek för EDC. Faktum är att storleksmässigt så är den precis lika stor som FRN versionen jag hade tidigare. Para 3 har dock ett väldigt tråkigt och stort bältesclip, vilket gör att kniven sticker upp mycket ur fickan och det känns väldigt klumpigt i handen.
Detta går att fixa via tredje-part clips, men man får vara beredd på att punga ut en del för en sådan lösning. Detta känner jag borde lösas av Spyderco direkt, som borde erbjuda det alternativet direkt. Tråkigt på en i övrigt så väl designad kniv.
Skära
Para 3 är riktigt trevlig att skära med. Den har ett kort och tjockt blad, men själva eggen är mycket tunn, vilket bidrar till att man kan skära det mesta utan större problem. Jag har täljt med den och sprättat kartonger utan några som helst problem. Den bastanta designen på handtaget och bladet gör att den skulle fungera bra att använda som andra-kniv vid camping och vandring, eftersom den klarar det mesta och håller en låg vikt.
Bladet är lite kort för större uppgifter, vilket man bör vara medveten om. Dock är det få som använder sin EDC kniv för dom där stora uppgifterna, som att laga mat och klyva ved. Då använder man en annan typ av kniv helt enkelt.
Material
När man först tittar på kniven så ger den kanske inte direkt ett kvalitetsintryck utöver det vanliga. Handtaget är i kamouflagefärgad G10 och det man lägger märke till mest är det stora hålet (aka. spideyhole). Jag har inte mätt diametern på hålet, kanske det är designen som gör det, men på Para 3 verkar hålet vara betydligt större än på andra Spyderco knivar.
Bladet tillverkat är det nya stålet CPM-S45VN, vilket är en uppgradering från CPM-S35VN och det världsberömda CPM-S30V stålet. Jag har testat detta stål ordentligt under den senaste veckan och kan bara konstatera att det fungerar väldigt bra.
Kortfattat kan man säga att Spyderco inte har missat någonstans när det gäller kvalitén och materialvalet. Som brukskniv så kan jag inte hitta några problem överhuvudtaget.
En hand
När vi tittar på en-hands-hantering så finns det nog ingen tillverkare som lagt ned mer tanke och research på att få den aspekten att fungera perfekt. Redan på 80-talet släppte Spyderco sin då unika fällkniv ”Worker” med ett hål för att underlätta att få fram bladet.
Sedan dess har hålet blivit större, bättre och snyggare och är kanske en av dom mest anmärkningsvärda innovationer som knivar sett sedan dess, hur tokigt det än kan låta.
Para 3 har kompressions-låsning på bladet (Compression Lock), vilket närmast beskrivs som en vanlig ”liner-lock” fast på handtagets ovansida. Denna typ av låsning är inte direkt anpassad för hantering med bägge händerna, utan tillverkas specifikt för höger eller vänsterhänta. Trots detta så kan jag, som är vänsterhänt, hantera en högerhänt kompressionslåsning utan större bekymmer, men inte bekymmersfritt. Tricket är att använda sig av bältesclipset för att hålla i kniven.
Om jag håller på med något, exempelvis kopplar el i bilen eller liknande och måste skära av ett buntband, så är risken stor att jag kommer att hålla kniven i den hand som är ledig för närvarande. Att behöva krångla med att stänga kniven när man ligger under huven på en bil är varken roligt eller säkert. Just därför föredrar jag knivar som fungerar att öppna och stänga med antingen vänster eller höger hand, lika bra.
Nu överdriver jag samtidigt lite, eftersom det egentligen har med träning att göra mer än låsningen på bladet. Allt fungerar om man bara vänjer sig att hantera kniven lite annorlunda.
Matberedning
Det lövformade och lilla bladet på Para 3 är inte perfekt att hantera vid matberedning. Detta beror på den relativt korta eggen på 6,5 cm, men även på bladets vinkel som är lite framåt. Detta gör att man får använda bladets främsta del och pressa det igenom materialet istället för att ”dra-skära”, vilket är normalt vid matberedning. Ni förstår säkert vad jag menar.
Bredden på bladet (4 mm på tjockaste delen) gör att morötter och hårdare grönsaker har en tendens att poppa isär istället för att skäras, men i övrigt går såväl grönsaker som kött och frukt relativt lätt att hantera.
Bladets utformning och greppytorna längre fram på knivens blad gör att man även kan pressa kniven genom material med högre densitet utan problem, exempelvis tjocka morötter och rotfrukter.
Göra upp eld
Precis som med bushcrafting knivarna så testar jag att göra fjäderstickor och dra eldstål. Här märks det väldigt väl att Spyderco Para 3 är anpassad att vara en brukskniv. Fjäderstickor är inga problem och att dra eldstål på den skarpa ryggen är heller inga som helst problem.
Stålet känns stabilt och att snida lite detaljer som tältpinnar är ett rent nöje med det korta och stubbiga bladet.
Om jag skulle vilja ha en fällkniv som ”enda kniv” ute i skogen så föredrar jag nog storleken hos Manix 2 XL istället för Para 3. Men med det sagt så är den användbar och trevlig som en ”andra kniv” eller EDC, vilket jag tror den föredragna rollen får förbli.
Skärpa
När vi tittar på skärpan på Spyderco Para 3 så levereras den absolut rakbladsvass och behåller denna skärpa väldigt bra. Jag har inga andra knivar med CPM-S45VN, detta är den första jag provat. Jag kan lova att jag provat den ordentligt också.
Jag har testat hållbarheten i eggen hos bägge stålen under många timmar, genom att bryta ned tjocka IKEA-kartonger och även skurit tjockt läder (för en ansenlig summa) samt täljt i trä, både färskt och torrt. I min ringa mening, som glad amatör, så förefaller CPM-S45VN vara några snäpp bättre än CPM-S30V både i eggens hållbarhet och bladets generella vridstyrka.
Om jag ska sätta en siffra på skillnaden så säger jag 5-10% bättre skärpa i CPM-S45VN. Ta den siffran för vad den är och varifrån den kommer. ?
Slipa
Att slipa en kniv i CPM-S45VN är förhållandevis lätt. Jag bedömer den vara lättare än S30V, men det kanske bara är utformningen på bladet, eftersom jag jämförde med min Manix 2 XL. Trots detta så tror jag ändå att slipa denna kniv inget är för dom absoluta nybörjarna. Den är enkel att slipa så länge du har rätt utrustning för jobbet och erfarenhet av super-pulver-stål.
Min utgångspunkt var inte från en hopplöst slö och/eller skadad egg, utan enbart så pass slö att den inte skar papper ordentligt. Några drag med min keramiska stav och några drag med läderstropp så var den tillbaka till skrämmande vass igen.
Det man bör tänka på, i förhand, är att Para 3 har ett tjockt blad med rätt så akut vinkel mot eggen, detta gör att den inte passar i så många jiggar eller guidade slipsystem. Frihandsslipning är nog att föredra för att få till en fin egg. Som sagt kan detta kan vara något att tänka på för den som råkar ut för en väldigt sliten egg och inte kan eller vill slipa på fri hand. Para 3 kanske inte är din typ av kniv i så fall.
Ekonomi/Prisvärdhet
Med sin prislapp på 1.899 kr så blir det en ekonomisk käftsmäll för många att köpa en Para 3 med detta stål. Frågan är dock, som alltid, är den värd priset?
Jag anser att den inte är överdrivet dyr för vad man får. Den är väldigt specifikt framtagen för att vara just en mellanstor EDC som tål tuffare tag. Kanske även för militär applikation. Det korta bladet gör att den inte kan agera ”allt-i-ett”, vilket är lite synd. Exempelvis är den inte att föredra vid mat-förberedelser och annat som rent generellt kräver ett större blad. Få EDC knivar är dock optimerade för detta.
Den är väldigt vass och kan garanterat skära av dom tjockaste Paracord-linorna utan problem. Handtaget är väl utformat för tyngre uppgifter och kniven är smidig och liten nog att få följa med överallt. Materialvalet gör att den kan arbeta länge utan att förlora sin förmåga att skära. Vad mer kan man begära från en EDC kniv?
Kompressions-låsningen på bladet känns smidigt och trots att jag tidigare haft problem med lock-ups med Spyderco’s Compression Lock (där låsningen fastnar mot bladet och gör att man inte kan fälla ihop kniven), så har jag inte upplevt detta med denna kniv. Själva designen på låset gör att den blir lite ”klickig” när man lossar spärren, helst om man svingar upp bladet snabbt. Dock har den aldrig låst sig och förhindrat att jag kan fälla ihop den, enbart ”klickig”, vilket är helt normalt.
Med allt ovanstående i åtanke så kan jag nog utan vidare hitta massor av knivar som kostar lika mycket, men jag skulle få svårt att hitta lika prisvärda och kvalitetsmässigt likvärdiga som Para 3:an. Även knivar som kostar betydligt mer får nog svårt att matcha vad Spyderco har gjort med denna modell. Detta är heller inte ovanligt när man pratar om Spyderco knivar, rent generellt.
I grund och botten så har Para 3 inte några uppenbara brister i ergonomin och inget överspänt pocket-clip. Brickorna för bladupphängningen är av högkvalitativ fosfor/brons istället för plast/komposit som i många knivar, vilket gagnar för lång-tids hållbarhet och slitagestyrka.
Jag har inget annat val än att ge Spyderco Para 3 ett väldigt högt betyg, eftersom det inte har genats i någon kurva, eller snålats in på någon aspekt av kniven.
Slutord och betyg
Jag har tidigare haft Para 3 i både FRN (Fiber Reinforced Nylon), aka Lightweight. Jag har även även haft G10 versionen i svart. Själva designen är således ingenting nytt för mig. Det jag var intresserad av med just denna kniv var stålet i bladet. CPM-S45VN är ett väldigt nytt stål på marknaden och Spyderco är oftast bland dom snabbaste när det gäller att introducera dessa nya stål på marknaden.
Jag har testat stålet i många timmar nu och kan inte säga annat än att det är en klar uppdatering från den gamla klassiska S30V. Det krävs dock mer tester för att till 100% säga hur stora skillnader det rör sig om. Jag gissade tidigare på mellan 5-10% bättre skärpa, men då har jag jämfört med min Manix 2 XL som är flera år gammal och både slipad och omslipad många gånger sedan den var ny. Jag behöver väl knappast förklara mer varför denna jämförelse är något skev och aningen missvisande. ?
Det logiska hade varit att testa en Para 3 med S30 och denna kniv i S45VN. Då hade det varit betydligt lättare att upptäcka skillnaderna. Men nu var det inte möjligt att göra på detta sätt.
I grund och botten kan jag säga att jag fortfarande har problem med att stänga kniven på ett smidigt och naturligt sätt, då kompressionslåsningen är anpassad för högerhänta. Det går relativt bra ändå och det är ju inte direkt som att jag tappar kniven, men det kommer aldrig bli lika tryggt och enkelt som på exempelvis Manix 2 serien.
Ha en trevlig dag.