För ett tag sedan så började ett litet mysterium att göra sig påmint igen. Det rör sig om min Spyderco Manix 2 i Maxamet, som jag skrivit om tidigare. Märk väl att detta inte är något jag kommit på nu, utan ett mysterium som pågått under en längre tid, under kontrollerade former och med liknande resultat hela tiden. Låt mig förklara…
Det börjar alltid likadant…
Jag letar igenom mina knivar efter en EDC för dagen och jag fastnar oftast på min Manix 2 i Maxamet, då den är både lätt och tuff nog för alla förekommande och tänkbara scenarios. Efter att ha känt på eggen på kniven så konstaterar jag att den inte är slö, men den är heller inte så där vass som jag vill ha den. Dags att slipa lite…
Vass nog att skära hår med…
Efter mycket slipning, då Maxamet är ett väldigt, väldigt hårt stål, så är kniven tillräckligt vass för att hacka av ett hårstrå som hålls i luften. Detta betyder att man kan raka sig med kniven och även öppna den mest envisa kartongen utan problem. Nöjd och glad över resultatet så fäller man ihop kniven och sätter den i fickan för att påbörja arbetsdagen.
Mysteriet tätnar…
Ungefär vid lunchtid så ropar någon och frågar om man kan hjälpa att öppna en kartong eller liknande uppgifter, detta får vilken kontorsriddare som helst att känna lite EDC glädje. Dock känns inte kniven så vass längre. Tejp är inga problem, men det är inte som att skära i luft heller, vilket är känslan från i princip alla andra knivar jag äger.
Förbryllad över resultatet så börjar man undersöka eggen på kniven och upptäcker då att den inte är speciellt vass alls. Till och med papper rivs snarare än skärs…
På kvällen…
När man kommer hem från jobbet så är det dags att undersöka kniven bättre. Eggen är spegelblank och kniven ser väldigt vass ut, men det är den inte. Vid detta laget så går det knappt att raka sig med kniven längre, den skär papper som en kniv för 129 kr på Clas Ohlsson…
Historien upprepar sig…
Förvirrad och samtidigt irriterad över vilket skit detta är så slipar man kniven igen, tills den är så vass att det finns risk att man råkar skapa en reva mellan dimensioner, men det slutar alltid med att kniven är slö igen några timmar senare…
Spyderco vill inte kommentera
Givetvis har jag varit i kontakt med Spyderco rörande detta fenomen, som jag känner är mer intressant än irriterande. Jag har gång på gång försäkrat Spyderco att jag inte är ute efter att bråka om kniven, eller kräva ersättning på något sätt. Jag är bara intresserad att få en lösning på detta mysterium som faktiskt gör mig förbryllad.
Maxamet är ett speciellt och unikt stål på många sätt. Kanske finns det en anledning att det blir slött, kanske är det dess sammansättning som reagerar på fukt eller oljor? Jag tror aldrig jag kommer att få veta sanningen och det är lite frustrerande.
En teori är denna
Jag har inte suttit med armarna i kors och väntat på att Spyderco ska lösa mitt mysterium, utan har aktivt försökt hitta en anledning till hur en kniv kan bli slö utan att man använder den. Detta har gjort att jag arbetat fram en teori som kan stämma, men hur det är möjligt vet jag inte ännu. Låt mig förklara…
När jag köpte min Manix 2 i Maxamet så upptäckte jag att stålet var väldigt känsligt för yttre påverkan. Fukt och oljor gjorde bladet missfärgat och det såg helt enkelt skitigt ut, trots att den var putsad och polerad. Jag fick flera gånger använda fint sandpapper för att få bort mörka fläckar som bildats på bladet. Dock kan man säga att Maxamet är ungefär lika känsligt som höghaltigt karbonstål, så den är inte överdrivet känslig, bara känslig.
För att motverka detta så gjorde jag exakt som jag tidigare gjort med knivar i kolstål, jag kokade vitvinsvinäger och gjorde en så kallad ”forced patina”. Detta medför att man tvingar bladet att korrodera och undviker på detta sätt ”fläckar” då hela bladet blir en fläck, så att säga.
Dock betedde sig inte Maxamet exakt som andra kolstål utan blev ordentligt svart och släppte en hel del material. Logotyper och annat försvann i processen, samt bildades en ojämn patina över bladet. Jag är dock inte skrämd över sånt och efter några timmars mixtrande så hade jag återfått det mesta av knivens ”charm”. Denna gång så blev det heller inga missfärgningar eller fläckar, då materialet verkade ha stabiliserats och ”tätats” i porerna.
Min teori är alltså att vinägern fortfarande bryter ned stålet, trots all denna tid, ifrån insidan. Detta låter helt knäppt, jag vet, men någon annan rimlig förklaring finns inte. Jag har försökt ”neutralisera” kniven genom att använda en basisk blandning, men det har inte haft några som helst effekter på kniven. Den beter sig fortfarande likadant. Men jag har inte gett upp. Jag misstänker också att Spyderco känner till problemet men inte vill medge att det finns ett problem, då Maxamet inte direkt var ett smart material att göra knivar i till att börja med.
Har du en teori? Tveka inte att höra av dig till mig på mail@urbanfjellstrom.se eller skicka helt enkelt in en kommentar.
Ha en trevlig dag så hörs vi snart igen.