Efter bara två veckor med nya Samsung Galaxy S10 så skiljdes våra vägar, med en ekonomisk backlash som ger ett rött och svidande märke på skinkorna. Men denna gång skyller jag inte på Samsung, det är långt ifrån deras fel. Jag borde helt enkelt ha lärt mig vid det här laget. Över 500 telefoner under bältet och samtidigt går jag på samma marknadsföringsjippon som alla andra, vilket egentligen borde vara straffbart, annat än ekonomiskt.
Till mitt förvar så måste jag säga att Galaxy S10 är en fantastisk telefon, på papper. Detta gör också att den enda möjligheten att ta rätt på sanningen är att faktiskt köpa och prova en. Men jag går som vanligt händelserna i förväg, låt mig förklara lite närmare i denna micro-review av Samsungs senaste flaggskepp, Galaxy S10.
Kärlek vid första ögonkastet
Precis som när man bestämt sig i förväg för att man ska gilla något så är det lätt att ”kära ned sig” i en ny och blank mobiltelefon. Jag var rätt så nöjd med kameror, skärmen var fantastisk, hålet i skärmen kändes rebelliskt och fräscht på en allt för stagnerande marknad. Jag, liksom massor av andra, blev helt enkelt betuttade av den senaste generationen från Samsung.
Första tiden
Att ha en ny telefon tycker jag alltid är spännande, men då jag gick från Note 9 till S10 så var skillnaden inte speciellt stor. Mest rörde det sig om storleken som var betydligt smidigare och samtidigt är S10:an betydligt lättare, vilket alltid är önskvärt. Helt enkelt en perfekt telefon för mig.
Visst fanns det buggar och problem, som med alla Samsung telefoner. En ständigt återkommande sak är att jag måste koppla ned och upp WIFI på telefonen för att få full hastighet när jag är hemma. Detta måste jag göra varje gång jag varit utanför räckvidd och kommer tillbaka. Detta har varit ett problem sedan Galaxy S8 och oavsett vilken router jag haft, då jag bytt flera under tiden som gått, men problemet med Samsung telefonerna har bestått.
Hackig och dålig mottagning/sändning på Bluetooth är också något som irriterade, trots att den verkade ha några procent bättre sändning än på Note 9:an.
Batteritiden är något som man kan skämta om, i efterhand. Men när man är en ”power user” och gör i princip allt via sin telefon så är det en stressfaktor att tappa nästan 10% ström i timmen trots att man knappt rör telefonen. En siffra som stiger betydligt om man bestämmer sig för att titta på en film under lunchen eller måste ladda hem någon större fil via mobilnätet.
När man tittar närmare på den mobila mottagningen/sändningen så ligger Samsung hela tiden på gränsen av vad jag tål. Oftast så hade jag 1 av 5 i mottagning oavsett var man befinner sig, helst då man bor norr om Polcirkeln som mig. Om man dessutom gillar att vara ute i skog och natur så kan du inte vara säker på att någon får tag på dig om det skulle behövas.
Detta är dock inget som är unikt för Galaxy S10, utan rör dom flesta av Samsungs telefoner. Note serien brukar generellt prestera bättre på detta område, troligen då dom har större och bredare antenner.
Någon som dock varit unikt för mig rörande Galaxy S10 är att jag tappade Internet med jämna mellanrum. Oftast så började det fungera efter några minuters väntan i webbläsaren, men ibland så var jag tvungen att starta om telefonen. Detta är ett moment som jag inte varit med om sedan 2000-talet när alla telefoner var i ”beta stadium” vid release. Inte direkt något jag förväntade mig av en telefon från 2019.
Innovationens baksida
Att tillverkare hittar på nya saker är alltid intressant, men ofta otrevligt för användarna i slutänden. En sådan sak är den nya ”förbättrade” Ultrasonic fingertrycksläsaren som gömmer sig under skärmen på Galaxy S10. Jag avvaktade länge innan jag bestämde mig för att ”hoppa på tåget”, vilket avgjordes då Whitestone sa att deras skärmskydd passade S10 perfekt, utan några som helst nackdelar.
Sagt och gjort beställde jag en S10:a och Whitestone Dome, vilket är det bästa skyddet men inte direkt det billigaste. Dessutom beställde jag Samsungs tuffa Protecting standing cover, för att vara säker på att min investering skulle vara väl skyddad mot åverkan.
Investeringar som inte fungerar
Första veckan så undvek jag att montera Whitestone Dome skyddet, då S10:an faktiskt levereras med en skyddsfilm redan monterad. En sak som Huawei gjort länge, men tyvärr inte längre.
Fingertrycksläsaren, som krävs för att smidigt använda Samsung Pay och Bank-ID fungerade rätt så bra. Inget som man direkt kan skryta om, men behjälpligt i alla fall. Om man ska sätta en siffra på den så klarade den av att läsa fingeravtryck korrekt 6 av 10 gånger.
Efter första veckan så beslöt jag mig att Whitestone Dome skyddet skulle försäkra mig om att skärmen blev bättre skyddad mot en eventuell olycka, så den blev monterad. Det var då allt vände för mig.
Istället för att läsa fingertryck korrekt 6 av 10 gånger så blev siffran närmare 3 av 30, trots att jag ”lärt om” telefonen då skyddet blev monterat. Jag var också noga med att telefonen visste om att jag hade skärmskydd monterat, då det går att öka känsligheten i skärmen via inställningarna.
Trots detta så fick jag meddelandet ”tryck hårdare” på skärmen hela tiden. Jag var tvungen att trycka så hårt att ljus och reflektioner centrerades runt min tumme, vilket inte är helt okej i min bok. Men trots mängder av ”tips och trick” från Internet så fungerade inte fingertrycksläsaren längre.
Efter att jag varit i kontakt med Whitestone Dome så framgick det rätt så klart att jag inte skulle få tillbaka några pengar, eller presenteras en lösning på mitt problem. Det enda egentligen hade fungerat att göra var att ta bort skärmskyddet och köra utan, vilket är helt emot alla mina värderingar.
Designmiss som blev deal-breaker
Denna, enligt mig, vitala brist i designen gjorde att jag inte längre kände någon lust att ha kvar telefonen. Problemet hade helt enkelt blivit en deal-breaker som jag inte kunde leva med. Trots att jag skulle förlora Samsung Pay och funktionen i hela Samsungs ECO-system jag investerat i så kände jag att nu får det vara nog.
När jag bedömer en telefon att ha så stora brister att dom klassas som deal-breakers så tar det inte många timmar innan telefonen är borta. Livet är för kort för att vara frustrerad över idiotiska ”innovationer”, som i retroperspektiv visade sig vara lika osäkert som alla andra lösningar, men jag återkommer till detta.
Sagt och gjort, som vanligt
I samma veva som min besvikelse var som störst så stegar Huawei in på marknaden med deras P30 Pro modell, vilket blev min räddning. Dom som följer mig vet att Huawei ligger mig varmt om hjärtat, hårdvarumässigt. Mjukvarumässigt så är jag inte lika övertygad, men har inte direkt något att klaga på heller.
Redan dagen efter så satt jag med min nya Huawei P30 Pro i handen, förundrad över hur jag kunde få 256 GB lagring, större batteri, betydligt bättre kameror och snabbare laddning för samma pengar som Samsungs S10 modell.
Läxan lärd, inte längre glömd
Att jag ständigt går på Samsungs silkeslena ord är nästan sjukt. Min fru reflekterade direkt över mitt köp av S10:an, men personligen så tyckte jag att det var ”årets deal”. Kanske var det för att alla pratade gott om denna telefon som jag blev övertygad.
Men denna gång så kommer jag inte att lyssna på Samsung eller omvärlden längre. För om vi ska vara helt ärliga så är det inte Samsung som leder innovationen längre. Huawei är företaget som innoverar och vidareutvecklar idéer i rask takt. Dom har gått från följare till ledare och utan att någon direkt märkte vad som hände så kan dom bli världens största tillverkare av mobiltelefoner inom ett år. Hur sjukt den än kan låta för oss som varit med ett tag.
Mitt råd till dig som funderar
Om du sitter med en näve pengar i handen och inte direkt vet vem du ska kasta dom på, så betänk att du kan köpa Huawei P30 (ej pro versionen) för 3.000 kr mindre än vad en S10 (ej plus versionen) kostar. Då får du dessutom bättre kameror på köpet och, om du är snabb, även en smartklocka helt utan kostnad.
Ha en trevlig dag så hörs vi snart igen.