Vid första anblick så är Ruike P801-SF en väldigt stilig kniv. Dom blåa accentfärgerna runt pivå-skruvarna, ”tumknoppar” och bältesclips är effektfulla. Det är först när man lär känna kniven lite bättre som man inser att den inte bara är stilig, den är fantastiskt välgjord också. Jag var till och med tvungen att skruva ned den i minsta beståndsdelar för att se hur välgjord den faktiskt var. Bilder kommer längre ned. =)
Den mest efterfrågade kniven på hemsidan har faktiskt varit exakt denna modell, P801-SF. Jag förstår varför när jag håller i den. Den är inte direkt lätt, men ändå inte tung. Ungefär som när man håller i en dyr iPhone för första gången. Den väger ”kvalitetmässigt mycket”, vilket låter konstigt för den som inte tänkt på den aspekten.
Jag gillar att hålla mig informerad om vad jag köper, så trots att detta var något som mina läsare länge önskat har jag redan forskat ganska mycket om kniven i fråga. Det första jag fick lära mig var att Ruike gillar att använda fett och smörjning i sina knivar. Överdrivet mycket faktiskt. Med detta i bakhuvudet så var en demontering och rengöring helt nödvändigt, trots att kniven presterade väldigt bra direkt ur kartongen.
Direkt när jag tog isär kniven så syntes det att Ruike inte snålar med fett i lagren på kniven, det kryper lite i skinnet när jag ser detta då jag vet hur mycket skräp som kommer att fastna och följa med mekanismen. Samtidigt kan det vara logiskt att använda ”för mycket” fett, då det fungerar aningen smuts-avvisande, i alla fall ett tag.
Konstruktionsmässigt så var den underbar att demontera, vilket gör att jag gillar P801:an ännu mer än tidigare. Inga konstigheter här, bara tre skruvar att öppna och sen är det klart. Fantastiskt enkelt och ingen form av gänglåsning har använts. Bonuspoäng med andra ord. =)
Ovan finns en närbild på ena lagret i sin lagerbana i kniven. Märk väl lagret med fett som täcker kullagret och pivå-pinnen som faktiskt är ”D” formad för att man ska slippa ha två likadana bits för att öppna kniven. Mycket trevligt och välkommet, helst på en kniv i den här prisklassen.
Alla delar på bordet. Ett blad, två lager, två handtagssidor, 2 st distanser bak och 6 st skruvar totalt. Det behöver inte vara svårare än så här att göra en väldigt trevlig kniv. Det finns ingen typ av försök att lätta kniven, genom att göra insidorna av handtagen håliga eller tunnare, men samtidigt kan man kanske inte förvänta sig allt för avancerade lösningar med tanke på priset.
Närbild på lagerbanan i bladet och den blåa tum-knoppen som ger trevlig kontrast till en annars rätt så grå kniv. Nu börjar ni irritera er över att jag säger ”med tanke på priset” och ”i den här prisklassen”, men aldrig avslöjar vad kniven egentligen kostar. Låt oss säga att du kan få tag på en Ruike P801-SF för runt 400 kr, ibland strax över 300 kr om du har tur och råkar på ett tillfälligt nedsatt pris.
Det som överraskar mig mest på denna kniv är hur väl den är bearbetad. Det finns inga vassa kanter, ingen trög mekanism, inget bladglapp och ingen uppenbar designmiss. Jag har hittat knivar för det dubbla som inte har hälften av kvalitén som en Ruike P801-SF. Fantastiskt, helt enkelt.
Motståndet vid öppning via flippern på baksidan är nästintill perfekt. Jag hade gärna sett lite mindre motstånd, men samtidigt vet jag att när jag öppnat och stängt kniven några hundra gånger så kommer detta att lösa sig av sig självt, det gör det alltid på alla knivar. Materialvalet i kniven är riktigt bra, rostfritt och trevligt. Bladet är tillverkat av 14C28N stål, vilket man oftast hittar på Moraknivar av hög kvalité, det är lätt att slipa och håller skärpan bra. Med andra ord så finns det ingenting att klaga på rörande detta.
Jag förstår att det låter som att jag hittat den perfekta kniven, vilket på många sätt kan vara sant, tiden får avgöra det. Men detta är en riktigt fin EDC kniv som du kanske inte behöver gulla och vara super-försiktig med. Det är precis denna prisklass som gör att man gärna använder kniven lite mer. Kanske även i situationer där ens svindyra lyxkniv helst får stanna i fickan då den kan bli repig eller tappa skärpan.
Kanske är det ”brukskniv”-stämpeln som gör att jag gillar P801:an så mycket. Men jag vill gärna tro att den faktiskt erbjöd mer än vad jag förväntade mig. Trots att jag sett tester och lyssnat på Nick Shabazz ljuva stämma så var jag inte beredd, vilket är positivt.
Deep Carry clip är standard, profilen är tunn och vikten är riktigt bra. Den har med andra ord ett riktigt bra recept för att bli en av mina absoluta favoriter. Ni kan nog blint räkna med att det kommer att dyka upp några fler Ruike-knivar på hemsidan inom kort.
Innan jag avslutar så vill jag passa på att säga att kniven i fråga kommer från Tobias på Geared.se. Jag köpte den där för att Geared.se är stället för dom bästa och mest beprövade kvalitetsknivarna på Internet, för bästa priset.
Om du också blivit nyfiken på Ruike P801-SF och inte kan vänta tills jag är färdig med det egentliga testet så kan du köpa den för samma låga pris som mig direkt via denna länken.
Så. Nu är det bara att vänta på det egentliga testet. Jag ber om ursäkt för ”väggen av text”, men nu ska jag testa kniven innan jag upptäcker att jag var för positiv. =)
Ha en trevlig dag så hörs vi snart igen.