Mora Classic Bushcrafter a la Urban

Som ni säkert redan känner till så älskar jag att ”rädda” knivar från ett dåligt öde genom att renovera, restaurera och förbättra. När jag var ute på ett jobb så råkade jag på en Morakniv från KJ Eriksson som låg där, ensam och övergiven. Rostigt blad, ingen slida men handtaget var i nära nyskick, vilket alltid är trevligt.

Denna kniv är troligen från 1970 och därför har den garanterat en lång och intressant historia från när den köptes till när den blev bortslängd. Det är bara synd att man inte kan fråga den vad som hänt. Bladet är således inte stämplat med ”Morakniv” som dom moderna Classic varianterna, utan har den gamla ”KJ Mora Sweden” beteckningen på bladet.

Jag tog hem den, slipade den till rakblads-vass, men lämnade lite av den ytliga patinan på bladet. Det är trots allt ”krigs-ärr” som jag gärna vill behålla hos gamla knivar. Eftersom den inte hade någon slida så gjorde jag som jag alltid gör, la den i en låda tillsammans med en massa annat. Jag skulle ju tillverka en slida till kniven, men inte just nu. Motivationen var inte korrekt då, så den lämnades åt sitt öde för stunden.

Spola fram till nutid, idag, tidigt på morgonen. Jag började leta efter mitt halsband som jag förlagt någonstans. Jag öppnade en låda och gjorde den klassiska ”riva runt med handen” rörelsen, för att bli påmind om att jag hade en Morakniv där… rakbladsvass, som inte hade någon slida.

När mitt lillfinger hade slutat blöda så satt jag mig ned med kniven i handen… Nu var det dags att tillverka ett skydd för eggen på kniven, så att jag inte skulle behöva uppleva en repris på morgonens skada.

Jag gick ut bland veden och hämtade en liten klabb som inte hade några kvistar. Träslaget vet jag inte, men gissar att det är björk, baserat på hur den gick att tälja i. Planen är att tillverka så mycket som möjligt med kniven själv, så att det blir mer historik runt allt.

Jag sågade en bit av klabben jag hämtat och använde kniven för att klyva bort delar som jag inte behövde. Slutresultatet av detta moment ser du ovan. Genom att klyva biten på mitten och sedan karva ut formen efter kniven så får man ett riktigt fint skydd för eggen.

Här tänkte jag faktiskt stanna, eftersom jag egentligen bara var ute efter ett skydd för eggen och jag hade inte riktigt tid att göra något mer avancerat just nu. Dessutom hade jag en begynnande migrän som störde min koncentration.

Men, jag kunde ju inte sluta nu, förstås. Jag fortsatte att ta bort material och att forma mitt egg-skydd för att det skulle bli lite mer smidigt och snyggt. Annars hade det ju sett ut som en träbit med hål i, vilket inte känns värdigt en Morakniv.

Att få den smidigare gjorde dock att jag fick ytterligare idéer. Varför inte göra en hängare till den på en gång, så kan jag ju använda kniven i bältet om jag täljer… Ingen dum idé, tänkte jag för mig själv.

Väl tillverkad så var jag förvånad över att den passade exakt över kniven. Den blev ju dessutom dubbel-hängd, så jag kan ha kniven på höger eller vänster sida genom att snurra kragen antingen höger eller vänster. Vad smart jag är ibland. 😁

I och med att jag gjorde en inbuktning inne i slidan så behövdes inte heller något för att hålla kvar kniven på plats. Den satt väldigt bra utan några extra lösningar. Nu kände jag att huvudvärken och illamåendet tog över, så jag gick och la mig i sängen ett tag. Rätt så nöjd över min egentillverkade slida…

Jag vill samtidigt passa på att sticka in att jag gillar mina knivar vänsterhängda, så allt jag tillverkar själv har en tendens att bli just detta. För er som undrar ”varför vände han den fel väg?”. 😄

Drygt en timme senare vaknade jag. Huvudvärken som bortblåst, men när jag tittade på kniven på sängbordet så kändes det som att den inte var färdig ännu. Det var som att kniven sa till mig ”var det här allt? Fan vad du är tråkig…”

Jag grunnade ett tag på vad jag skulle kunna göra bättre. En hängare som är högre. Några ringar i läder för att styra kniven när man ska stoppa in den i slidan… Laser etsning? Kanske jag ska bränna in något på slidan för att den ska se snyggare ut…

Jag började fundera och till slut så brände jag in Solhjulet på kniven, för att symbolisera att det är sommar, men även för att den ser väldigt bra ut, designmässigt.

Även med solhjulet på plats så kändes det som att kniven suckade djupt, tittade på mig och skakade på huvudet. Är det verkligen bara det här… Allt är ju så ”original” på något sätt, dessutom passar inte kniven med slidan, eftersom dom är olika färger… Rent av estetiskt kriminellt…

Eftersom jag inte kunde ta bort färgen på kniven genom att använda kniven, så fick jag ta till ett annat verktyg för detta moment. Tanken var att knivens handtag ska se ”täljt” ut. Som att jag tillverkat handtaget själv. På detta sätt så skulle ju både slidan och kniven passa ihop väldigt bra. Äntligen började jag känna att saker och ting föll på plats.

Det är dock här som det händer saker jag inte dokumenterat så väl. Jag tyckte nämligen att slidan hängde fel på bältet, vilket i sin tur gjorde att en ny design var på plats. Jag skrotade den förra designen och började tillverka en slida i ljust läder. Den blev riktigt fin, men när jag skulle tvinga på mitt egg-skydd så sprack sömmen och jag fick skrota även den idén.

Utan skinn och material så såg allt hopplöst ut. Dock lyckades jag hitta en liten bit läder som precis, på millimetern, skulle passa till min design. Denna gången i mörkt skinn.

(Notering till mig själv, köp mer skinn).

Det svart/bruna lädret i kombination med det ljusa träet såg snyggt ut, tyckte jag till en början. Efter ett tag så insåg jag dock att i princip varje fingeravtryck ute i skogen skulle synas, och irritera mig. När jag designade samma, fast med ljust läder, så såg det bättre ut.

Nåja. Jag hade inget ljust läder kvar och alternativen var få… Dags att ta fram min gasbrännare helt enkelt.

Men, även efter allt jag gjort så kändes det inte som att det var tillräckligt ännu. Jag ville helt enkelt ha något som gjorde kniven riktigt unik… Så jag satte mig vid ritbänken igen och designade en ”dangler” så att slidan skulle kunna röra sig bättre på bältet. Kniven är ju så lätt i sig att den knappast skulle slänga omkring och kännas speciellt mycket ändå.

Sen skulle man säkert kunna tro att mitt lilla bygge var klart, men så blev det förstås inte. Mina tidigare känslor att ”nu är det nog” var som bortblåsta och nu släppte jag på för fulla muggar. Fram med datorn igen och börja tillverka ett mönster för handtaget på kniven. En av dom största problemen med Classic designen från Morakniv är nämligen att handtaget är lite halkigt, genom att sätta ett mönster med lasern så skulle jag nog öka greppet med några procent.

Alltid när jag gör mina laser-etsningar på bushcraft projekt så brukar jag ”höfta lite”, vilket gör att resultaten blir lite hur som helst. Denna gång lyckades jag nästan få till mönstret som det skulle vara, förutom att jag spegelvände det på ena sidan, så att bägge sidorna skiljde sig åt lite. Jag är ändå väldigt nöjd med resultatet. Den ser ut och känns riktigt bra i handen nu. På dom två sista bilderna ovan så hade jag slipat ned kniven lite för att mönstret skulle synas bättre, men skillnaden var inte så stor som jag trodde.

Sen är det slut på bilderna.

Just nu hänger kniven på tork efter behandling med kokande linolja. Jag har även våtformat lädret på slidan för att den ska bli lite snyggare och ”tightare” mot handtaget. Efter den har torkat så ska jag vässa kniven igen och sedan är den färdig att följa med på nästa skogsäventyr.

Jag blev väldigt nöjd med detta bygge. I vanliga fall så brukar jag gå till överdrift med designen, men denna gång så stoppade jag mig själv innan saker och ting gick överstyr, tyckte jag själv. Den är unik och känns som ”min”. Den är inte längre den där kniven jag hittade och som blivit lämnad åt sitt öde. Nu får den hänga i mitt bälte som min nya snickrar-kniv när jag är på äventyr.

Jag ska lägga upp några bilder på kniven när jag är ute i skogen senare, så att ni får se den i sin naturliga miljö.

Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.