Det blir allt mer jobbigt att hitta något nytt och intressant att skriva om när det gäller knivar. Det känns ibland som att jag testat allt och det mesta är upprepningar på gamla saker. När jag satt och grävde igenom mina lådor med knivar så insåg jag att den absolut bästa och mest använda kniv jag har är min Morakniv Kansbol i ”burnt orange” med survival kit och multi-mount.
Att vi dessutom pratar om en kniv man kan köpa för en billig peng gör ju inte saken bättre. Knivpriserna har ju skjutit iväg som en raket och nu är det ofta billigare att köpa en cykel eller ett gevär än att köpa en kniv, hur sjukt det än kan låta. Knivar som tidigare kostat 1200 kr kostar idag närmare 3000 kr, knivar som kostade 3000 kr kostar idag nästan det dubbla.
Även detta gäller förstås även på Morakniv, men eftersom grundpriset är lågt så blir det inte så massivt mycket dyrare, eller mer pengar rättare sagt. Det blir ju förstås lika dyrt som andra knivar.
Min Morakniv Kansbol kostade runt 500 kr från Widforss, 280 kr utan survival kit. Om du är ute efter en sån i dagsläget så får du betala 599 kr, utan survival kit. Om du vill ha det kompletta paketet så får du lägga på 280 kr. Vi pratar 879 kr, för er som inte orkar lägga ihop summorna (75,8% prishöjning).
Även om vi fortfarande är strax under 1000 kr för en fullpackad Kansbol, så är det ändå nästan dubbla priset mot för tidigare. Är det ok? Känns det ok att köpa en kniv för 1000 kr som man vet kostade hälften tidigare?
Jag har brottats med svaret på denna fråga ganska länge nu och svaret är i grund och botten ”nej”. Personligen så anser jag att det inte är läge att ”spontanhandla” en kniv för 3-4000 kr, när jag vet att den kostade 2000 kr för ett år sedan. Det är inte fråga om att kniven kanske är värd det dyrare priset, utan mer att jag blir straffad för att jag inte handlade kniven i tid. Kniven i fråga har garanterat legat i ett dammigt lager och väntat på att säljas hela tiden, så det är exakt samma kniv som tidigare, bara dyrare.
Om vi nu går tillbaka och tänker på hur många knivar jag testat genom åren, hur många olika designer jag verkligen djupdykt i för att få rätt på allt värt att veta, hur mycket pengar jag spenderat på att hitta den bästa av den bästa. Om man lägger ihop allt detta så inser man att det helt enkelt inte är värt att testa en kniv för att den är en annan färg, eller har aningen längre egg än någon annan kniv jag testat.
Med det konstaterandet så kan jag säga att min nästa kniv kommer att bli dyr, riktigt dyr. Jag måste ut i kniv-träsket och leta rätt på något jag aldrig tidigare upplevt. Något som är så långt ifrån min ”comfort-zone” som möjligt. Annars är det helt enkelt inte värt att spendera pengar på någon ny kniv överhuvudtaget.
Vad det blir? Det vet jag inte ens själv och har svårt att tänka mig vad det skulle kunna bli. Jag har tittat närmare på ”Tracker” modeller, eftersom jag aldrig använt en sådan förr. Även ”Kukri” knivar har fångat min blick, trots att jag tidigare ägt flera. Det kommer ju modernare versioner med bättre geometri hela tiden, så kanske det är läge att återse den gamla modellen från min barndom.
Även traditionella samiska knivar har fångat min uppmärksamhet på senaste tiden, främst eftersom jag bor i Lappland och är omgiven av riktigt duktiga hantverkare. Jag har historiskt sett försökt hålla mig undan från dessa, eftersom jag tvivlat lite på att dom kommer att hålla för min behandling, men har faktiskt lust att prova. Kanske det även är dags för min vän Patrik att fixa den där kniven han lovat mig…
Vi får helt enkelt se vad som händer. Jag ska forska vidare och se vad jag hittar. Tips på ovanliga knivar mottages med tacksamhet under denna period. =)
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.