Då var det dags att rapportera den sista delen i min ”triologi” om mitt körkort som blev plockat av Polisen för ett tag sedan. För er som missat hela historien så kan jag dra det i fyra korta punkter här nedan, så slipper ni läsa allt från början.
- Vägskyltar var översnöade och visade inte gällande hastighets sänkning från 100 km/t till 70 km/t.
- Polisen mätte min hastighet till 31 km/t med laser.
- Gränsen för återkallelse av körkort är 30 km/t.
- Jag fick ”spärrtid” på kortet som löper i 2 månader.
Det var i princip allt som fanns att säga om den situationen. Trots överklagan så fick jag som vanligt en axelryckning, vilket verkar vara myndighetens sätt att processa köer med överklaganden på ett snabbt sätt. Trots att jag bara kört för fort en gång tidigare, för många år sedan, i en situation där det annars hade kunnat sluta i dödsolycka, så fick jag alltså 2 månader som straff.
Även om skyltar var översnöade och inte längre synliga, så togs detta inte som någon sorts förmildrande omständighet. Jag fick inte ens en kommentar som förklarade bakgrunden till beslutet. Bara ett beslut som inte gick att överklaga.
Nu har dock spärrtiden börjat löpa ut och jag kan strax sätta mig i bilen igen. Om jag skulle hamna i samma situation igen så vet jag bättre än att samarbeta med Polisen, som egentligen lurade mig att jag skulle få tillbaka körkortet direkt, utan någon spärrtid. Dom baserade det på att detta var ”en skitsak” och att jag inte hade några tidigare domar mot mig… Men så blev ju inte fallet, så det går inte att lita på vad Polisen anser om något, när det inte är dom som bestämmer i slutänden.
Jag menar förstås inte att jag ska börja slåss med Polisen för att dom gör sitt jobb. Men jag hade nog kunnat komma undan om jag bråkat angående skyltarna som inte syntes. Istället för att hålla med och helt enkelt ge upp mina egna rättigheter direkt. Det är förstås lätt att vara efterklok, otroligt lätt.
Hur som helst har inte detta påverkat mig i något större avseende, så jag är inte bitter på något sätt. Jag har behövt bilen som transportmedel två gånger under hela perioden, vilket inte var något problem då min fru har körkort också. Första gången jag behövde bilen så var det dessutom för att jag inte kände för att bära några hinkar med sandnings-sand, så det var egentligen ren slöhet. 😁
En stor fördel jag märkt av är att jag sparat pengar på att inte köra bil överhuvudtaget. Några tusenlappar i månaden i besparing har onekligen varit trevligt. Normalt sett åker vi till stan och handlar någon gång i månaden, rena nöjesresor, men något som blir rätt stora utgifter. Det är ju inte bara bensin till bilen, utan mat på restauranger och liknande som gör att det lätt försvinner några tusenlappar på varje resa.
Detta har fått mig att börja tänka efter lite. Kanske vi kör för mycket bil, även om vi bara använder den till längre resor och inte ”till vardags”. 🤔 Kanske är det bättre att beställa allt via Internet också, så att man verkligen kan strömlinjeforma sitt liv och bara behöver sitta framför datorn till vardags. 🤣
En fördel för min närhet i sig är att vi under soliga vårdagar har gått omkring i vårt lilla samhälle och handlat i lokala butiker, något som jag normalt sett inte brukar göra. Något jag skäms lite för att avslöja också, kan jag tillägga. Jag har exempelvis suttit och funderat hur jag ska fixa en bild till mitt nya körkort, när jag bor cirka 200 meter från en fotobutik… Hur tokigt är inte det.
Så. Förutom att jag inte längre verkar vara ”hemmablind”, potentiellt har bidragit till bättre ekonomi inom kommunen och dessutom har sparat pengar under tiden jag inte haft något körkort, så har jag egentligen ingenting annat att förmedla. Mitt liv har påverkats minimalt, eller inte alls, av denna händelse. Det enda jag egentligen lärde mig var att myndigheter inte är någon idé att diskutera med, eller försöka få rätt hos. Om du hamnar på fel sida om lagen så är det, som en god vän brutalt beskrev det ”bara dra ned byxorna och böja sig framåt, tacka och ta emot”. 🤣
Det kanske inte är så illa som han beskrev, men han är samtidigt inte långt ifrån verkligheten med sin beskrivning.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.