Kizer Cormorant – Efter ett tag

Nu är det någon vecka sedan jag började testa min rosa Kizer Cormorant. Efter lite modifikationer så har den vuxit till att bli en av mina absoluta favorit-fidget-knivar. Jag kommer på mig själv med att sitta och flippa på den hela tiden och det går nästan cirkus-snabbt ibland. Jag tänker att jag borde filma när jag sitter och flippar på den för att visa hur det brukar se ut, men då kommer jag säkert att skära mig i fingret bara därför. Det borde finnas ett ”trainer-blad” till Cormorant, så att man får en trubbig kniv att öva med, för den är rätt så beroendeframkallande efter ett litet tag.

I skrivande stund så har jag faktiskt inte skurit mig på den, vilket jag hoppas att jag slipper göra också. Den är ruskigt vass och precis som med Sendy så är Nitro-V stålet otroligt enkelt att få skrämmande vass. Jag trodde dock att Cormorant skulle visa sig mindre vass, då den har lite tjockare blad och kantigare geometri rent allmänt. Dock har den fungerat utsökt som EDC kniv och jag har faktiskt använt den till både matlagning i fält och för lite tyngre uppgifter som att tälja med, utan några problem. Jag har dock lite förbehåll när det gäller just tyngre uppgifter med Cormorant.

Baserat på konstruktionen i Cormorant så skulle jag inte rekommendera den till några tyngre uppgifter till vardags. Konstruktionen i sig är tillräcklig för enklare saker, som att sprätta förpackningar och skära paracord. Men att använda denna som en kniv att tälja med ute i skogen, det skulle jag nog undvika i långa loppet. Även om jag inte har några som helst problem med min kniv i dagsläget så har jag skruvat upp den vid flertalet tillfällen och sett hur den är konstruerad.

Med det sagt så är Cormorant en otroligt trevlig EDC kniv, precis som utlovat. Den har rosats länge och väl av EDC människor runt hela världen och jag förstår precis vad dom menar.

Designmässigt så är den lite ”hotfull” och ingenting man vill använda när det är ”icke-knivmänniskor” runt omkring. Bladet ser nästan ut som något man hittar på strids-knivar, men när man använt den ett tag så förstår man att designen har stora fördelar inom just EDC sysslor. Spetsen är otroligt vass och att sticka hål på förpackningar och göra fina uppgifter blir en barnlek.

Som jag skrev tidigare så fick jag slipa ned handtaget på min rosa Cormorant litegrann. Kanterna var otroligt vassa och mina jeans-fickor nöttes upp nästan omedelbart på grund av den hårda texturen på sidorna. Att köra 180-240s sandpapper över hela handtaget, med lite extra fokus på kanterna, gjorde dock att den nu är en otroligt bekväm kniv i handen, samtidigt som den sitter som gjuten när man måste göra något tyngre.

Jag fortsätter dock mina tester ytterligare en eller två veckor innan jag är redo att betygsätta denna kniv. Det finns några aspekter som jag inte hunnit kolla ännu, men när jag är färdig så kommer jag givetvis att presentera testet skriftligen på hemsidan.

Ha en riktigt trevlig dag så hörs vi snart igen.


Kommentarer

Lämna ett svar