Igår så satt jag och funderade över det faktumet att jag behöver en ny huggare i skogen. En ”huggare” är alltså en stor kniv som är speciellt anpassad för att hacka eller klyva med. Detta gör hela biten att processa ved betydligt enklare om man inte har med sig en yxa, vilket jag personligen undviker av säkerhetsskäl. Men det hela mynnar ut i en av mina största bekymmer när det gäller mina knivar, vilket är att komma ihåg vad jag egentligen har för något i min arsenal.
Efter att jag sökt överallt på nätet efter ”nästa bästa” så hamnade jag på en YouTube film där dom diskuterade den ”bästa huggaren i världen”, typ. Några av dom som kom upp i diskussionen var förstås Skrama, från Terävä och Nata 240 från Silky.
Det blev i slutänden ett dött lopp mellan dessa bägge knivar/yxor/svärd, där båda hade för och nackdelar jämfört med varandra, men slutade i topp bland alla som var med. Men det var då det gick upp ett ljus för mig… ”Men vänta nu, jag har ju en Silky Nata någonstans…”
Efter drygt en halvtimmes letande så hittade jag min Nata, i min skogsväska som låg i förrådet. Den var i behov av lite kärlek, så jag rengjorde den med stålull och slipade upp den så att den blev vass nog att raka sig med. Sedan stoppade jag tillbaka den i väskan och in med allt i förrådet igen. Nu glömmer jag ju inte bort den nästa gång jag behöver en huggare… 🙃
Lusten att investera i en ny kniv hade dock inte avtagit på grund av detta, så jag började jag fokusera på klassiska Puukko knivar från Finland istället. Jag sökte runt bland alla knivar på Lamnia och insåg att jag verkligen älskar designen på Karesuandokniven Galten, som inte är en Finsk Puukko, utan närmare en Svensk Samisk design. Men innan jag började planera att köpa en så gick jag igenom mitt knivlager i huvudet och insåg att jag redan har en sån också… En som är speciellt slipad av Karesuandokniven själva och faktiskt är en av dom vassaste knivar jag äger och absolut den vassaste kniven som jag någonsin fått från fabrik direkt.
Den är perfekt i handen, har en läderslida i renskinn och tickar alla bockar och behov jag har av en ”klassisk kniv”. Trots att den känns modern med sitt blanka och fina blad i rostfritt stål. En lite mer ”hybrid-kniv”, som jag verkligen älskar.
Hmm. Jag behöver ingen klassisk kniv heller då… Men en ny fällkniv kanske…
Sedan många långa år tillbaka så har Manix 2 och Manix 2 XL från Spyderco visat sig vara dom absolut bästa fällknivarna som går att köpa för pengar, i min ringa mening. Dom går helt enkelt inte att slå, varken när det gäller design, material eller funktion. Så där är min kvot redan fylld.
Men en verkligen tålig fällkniv? Cold Steel SR1 Lite är onekligen en av världens tuffaste (och billigaste) fällknivar, en sån äger jag ju redan också.
En klassisk Bushcraft kniv? Casström Lars Fält kniven fungerar utsökt här.
En modern Bushcraft kniv? Venture Pro fyller det rummet.
I ärlighetens namn så fyller nog mina Moraknivar resten av mina egentliga behov när det gäller knivar, så det börjar bli svårt eller omöjligt att motivera köp av nya knivar när jag redan har gått igenom denna interna diskussion många gånger tidigare.
Jag ogillar att ha knivar som gör samma saker som andra knivar i min samling. Sådana knivar blir aldrig använda, då jag ofta tar den kniv jag gillar bäst och dom andra förpassas till mina knivlådor och aldrig blir använda.
Då jag testar knivar så är det förstås omöjligt att ha knivar inte som ”överlappar” varandra i funktion och syfte, men jag pratar om dom knivar jag bestämt mig för att behålla och använda själv.
Dom som jag bestämde mig för var perfekta för mig, någon gång i tiden.
Det som är det största problemet är väl egentligen att jag inte hinner använda alla knivar som är ”perfekta för mig” och oftast så fastnar jag för en speciell kniv som till 90% får vara den som fyller flera av mina kniv-behov beroende på vad jag tänkt göra.
Victorinox Venture Pro är en kniv som fungerar irriterande utsökt till mängder av användningsområden, vilket gör att det automatiskt blir kniven jag använder om jag ska göra avancerade saker i köket, åka ut och grilla en korv, eller behöver något för att tälja med.
Innan den uppfanns så var det Morakniv Garberg och Kansbol som dominerade området som Venture Pro nu klarar helt själv. Vilket gör att mina trotjänare nu förpassats till att samla damm i en låda. Jag har dock min Kansbol i väskan som en extra kniv om något skulle hända.
Victorinox Venture Pro och dess mångsidighet gör att speciellt nischade knivar inte längre har någon plats i min samling, vilket jag i ärlighetens namn tycker är lite trist.
En sak den inte kan ersätta är dock en riktigt fin huggare… Men en sån har jag ju tydligen redan… 🤣
Jag ska fundera vidare om det är någon kniv jag skulle kunna sakna, men om du har någon idé så får du gärna dela med dig. Kanske är det någon genre jag inte tänkt på och faktiskt skulle ”behöva” i min samling. 😏
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.