Idag var jag upp till Kvikkjokk och tömde en container. Det var en liten råtta som gömt sig där och nästan blev klämd i dom hydrauliska tuberna på lastbilen.
Livrädd satt den och väntade på sitt öde när jag upptäckte den. Lite snarlik en gullig hamster när den blinkade med sina svarta ögon i vårsolen.
När den tittade på mig med öronen tätt mot huvudet och med snabba och nervösa andetag så kunde man inte annat än känna empati för det lilla djuret.
Efter lite försiktig motivering och hjälp så kom han ned från lastbilen och sprang lyckligt mot skogen. Innan han försvann så vände han sig om och tittade på mig i några sekunder.
Där och då kändes det faktisk väldigt tillfredsställande att kunna hjälpa ett utsatt djur, trots att många skulle hävda att ”det var bara en råtta”.
Jag har aldrig känt empati för råttor förr, men kanske jag heller aldrig tagit mig tid att verkligen se hur fina dom kan vara.
Det närmaste jag kan beskriva mitt möte med råttan är känslan när en rädd hund tror att den ska få stryk för att den gjort något dumt.
Det enda jag ångrar bittert är att jag inte förevigade mitt möte med kameran. Sånt tänker man alltid på i efterhand.
Nåja, hoppas att han får ett bra liv. 🙂
Vi hörs.
Postat via min Nexus S