Innan jag börjar så vill jag bara säga att alla bilder som finns med i detta inlägg är ”lånade” från andra. Tanken var att jag skulle göra snygga screenshots och visa mina skills, men tydligen ville inte min dator det. Alla bilder jag tagit i spelet blev gråa fyrkanter och helt obrukbara. Varför? Windows, kanske?
Jag hade mina misstankar när jag först hörde om Hogwarts Legacy. Ett spel som lovar att låta oss leva ut drömmen om att vara en Hogwarts-student? Det lät som en idé som lika gärna kunde bli ett magiskt mästerverk som en misslyckad trollformel. När spelet släpptes så valde jag att inte hänga med på denna resa, men efter att jag blivit erbjuden att köpa spelet för ”ynka” 140 kr, så kunde jag inte länge se mellan fingrarna. Nu, efter att ha spenderat mer än 8 timmar bland viftande trollstavar och slingrande växthus kan jag säga att spelet är… tja, låt oss kalla det en flygande kvast med vissa gropar i vägen.
Första intrycket är mer än bara en fjäder i hatten
Spelet startar med att kasta dig rakt in i en fantasy värld med häxor och trollkarlar, drakar och fruktansvärt läskiga spindlar. Det känns som att kliva in i sidorna av en Harry Potter-bok. Grafiken är magnifik, och Hogwarts själv är inget mindre än häpnadsväckande. Slottet är fyllt till brädden med detaljer som skulle få vilken nörd som helst att tappa hakan. Väggmålningar rör sig, korridorer gömmer hemligheter, och det är aldrig långt till ett skäl att utforska.
För en som älskar Harry Potter är detta nästan som att få ett brev från Hogwarts själv, minus ugglan som skiter på din brevlåda. Om man tar sig tid och hänger med i storyn så blir spelet dessutom som att spela en film, vilket inte är fy skam.
Ett äventyr utan Harry och hans gäng
Efter att jag letat runt lite efter dom klassiska karaktärerna så upptäckte jag något intressant. Hogwarts Legacy utspelar sig långt innan Harry, Hermione och Ron ens var ett blänk i sina farföräldrars ögon. Istället får du spela som en ny student med en mystisk koppling till en uråldrig magi. Det känns fräscht, även om berättelsen ibland lutar sig lite väl mycket på ”du är den utvalda” historien. Vad man än gör så är man bäst på det och ingen kan förstå hur man gör det. Kan vi inte få vara en vanlig trollkarl eller häxa någon gång? Tydligen inte.
Men vad spelet gör rätt är att skapa ett fängslande narrativ som får dig att vilja fortsätta. Det är lite som att läsa en spännande sidoberättelse från Fantastiska Vidunder, inte helt på Rowling-nivå, men tillräckligt bra för att du ska vilja veta vad som händer härnäst.
Trollformler, brygder och massor av strider
Så fort du får din trollstav (och ja, du kan välja hur den ser ut, tack, spelets karaktärsskapare), börjar det roliga. Striderna är snabba, dynamiska och nästan som en magisk dans. Du svingar trollstaven och kastar allt från Expelliarmus till Levioso, och varje trollformel känns unik. Dock kan det bli lite monotont om du inte varierar dig, men låt oss vara ärliga – vem blir trött på att kasta fiender upp i luften och se dem sväva hjälplöst?
Utöver striderna får du delta i lektioner, brygga trolldrycker och utforska en öppen värld som är både charmig och gigantisk. Särskilt flygandet på kvast är en höjdpunkt, det känns som att äntligen få sitt eget Quidditch-ögonblick och i ärlighetens namn blir spelet otroligt mycket bättre när man köper sin första kvast.
Allt utanför Hogwarts
Det är inte bara Hogwarts som får kärlek i spelet. Den omgivande världen är fylld av byar, grottor och märkliga magiska platser som väntar på att bli upptäckta. Hogsmeade är särskilt trevligt att besöka, och det är ett ställe som känns precis som i filmerna. Dock kan vissa sidouppdrag kännas lite som ”spring hit, hämta det här”, vilket bryter lite av den magiska illusionen.
Men det är förstås ett sätt att ”chilla” lite och inte bli allt för tävlingsinriktad.
Ett spel för ”Potterheads”
Det är tydligt att spelet är gjort för fans. Små detaljer, som böcker som svävar runt i biblioteket och porträtt som pratar med dig, får dig att känna att du är en del av denna älskade värld. Dialogerna är stundtals fyndiga, och karaktärerna har den där brittiska charmen vi förknippar med Potter-universumet.
Men ibland kan spelet bli lite för seriöst för sitt eget bästa. Visst, det är kul att rädda världen och allt det där, men en del av charmen med Harry Potter var ju alltid humorn och den vardagliga magin. Här saknar jag lite av den där spontana knasigheten, som när disken diskar sig själv eller andra fyndigheter som kännetecknade filmerna om Harry Potter. I alla fall dom första.
En trollformel som nästan lyckas perfekt
Hogwarts Legacy är inte perfekt, men det är förbaskat kul, och öppet. För ett Harry Potter-fan är detta så nära vi kommer att leva ut drömmen om att gå på Hogwarts. Medan spelet ibland snubblar över sina egna ambitioner, så är kärleken till källmaterialet så tydlig att det är lätt att förlåta.
Från början är det precis som första filmen, lite charmigt enkelt och intressant. Men efter några timmar så börjar allt bli allvar och den spontana leken som kännetecknade början på spelet försvinner lite. Det blir mycket tävlingar, utmaningar och trollformler i mängder. Systemet för att kasta trollformler är lite knasigt, då det bara går att ha fyra (4) olika trollformler aktiva åt gången.
Från början var det inget problem, inte heller när man hade 6 st olika trollformler, men när man efter ett tag hade massor, då blev det jobbigt att hålla rätt på dom. Detta hade enkelt kunna lösas genom att man tillåter alla knappar från 1 till 9 vara snabbval för trollformler, istället för bara 1-4. Men även om det är irriterande så går det att arbeta sig runt det problemet.
Slutligen
Om du någonsin har velat kasta trollformler, flyga på en kvast och säga ”accio” varje gång du tappat fjärrkontrollen, då är detta spelet för dig. Var bara beredd på att inte allt är magiskt. Men samtidigt är det kanske det som är en del av charmen?
Häxor och trollkarlar, spänn fast era kvastar och ge er av. Hogwarts väntar, och det är ett äventyr du inte vill missa. Helst inte om du får tag i spelet billigt!
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.