Jag har upptäckt en trend som verkar bli större och större för varje år, att klaga. Men då man är Svensk och van att klaga på allt möjligt hela dagarna så upptäckte jag inte detta innan nyligen. Troligen för att man bara suttit och nickat medhållande medan andra klagat. Som ni förstår så gäller detta mobiltelefoner och mobilbranschen i övrigt.
Det var först när det verkade bli mer ”Apple iPhone 7 suger” filmer än positiva på YouTube som jag började reagera. Personer som klagade på att Apple inte är innovativa eller nytänkande. Problemet som jag ser det är att Apple kanske var lite för nytänkande när dom, utan att egentligen behöva, tog bort 3.5 mm hörlursutgången. Något som fungerade som en dealbreaker för många, inklusive mig själv. Apple hade dessutom kunnat snegla mot Motorolas håll och se vad Moto Z serien (som också saknar 3.5 mm uttag) gjort för framsteg på marknaden.
När Samsungs Note 7 telefon, som spontant verkar börja brinna, orsakade allmänt kaos i mobilindustrin så var det en väldigt trist utveckling och säkert något som kommer att hänga som ett svart moln över betydligt större område än bara Samsungs mobila division. Rapporter om iPhones som exploderar och andra telefoner som spontant börjar brinna verkar vara höstens trend.
Personligen tycker jag att Samsung borde ha reagerat snabbare på situationen som uppstod, men det är väldigt lätt att vara efterklok. Marknaden är så stor att det inte är så lätt för företag som Samsung att sortera ut skitsnack från verkliga problem.
Men är problemet egentligen inte att vi blivit för krävande?
En bransch som redan varit under enorm press att vara innovativa och ”ta nästa steg” verkar bli utsatt för en allt mer lavinartad situation där förväntan måste matchas med lika snabba, innovativa och nyskapande produkter. Märkeslojaliteten är försvinnande liten, vilket gör att ett felsteg eller bristfällig funktionalitet gör att alla kunder försvinner väldigt fort.
Detta har gjort att tillverkare, även större, har börjat ”spela med säkra kort”. Det betyder en generalisering av hårdvaran och så liten differentiering i mjukvaran som möjligt. Allt för att vara säker på att dom problem som en tillverkare har, kommer andra också att ha. Dock påverkas marknaden för konsumenten väldigt negativt. Att någon köper Sony eller Samsung kan hänga på vilken färg dom presenteras i, eftersom den differentierande faktorn är så liten. Hårdvarumässigt, hastighetsmässigt och utrymmesmässigt är 90% av alla tillgängliga telefoner i samma division helt identiska.
Snapdragon processor, 4 GB RAM, 12 Mpix kamera, 32-64 GB lagring, SD-Kortplats. Låter det som någon telefon du känner igen?
Det är ett stort steg från vad marknaden förväntar sig och vad konsumenten egentligen vill ha. Ett bra exempel är kampen om att ha tunnaste telefonen på marknaden, när konsumenterna efterfrågar bättre batteritider istället.
Att ha en tunn telefon kanske var en merit, men att ha dubbelt så bra batteritid som konkurrenterna gör att produkten säljs.
Billiga kopior, inget att bry sig om… Eller?
I mitten av 2012 började Kinesiska smartphones dyka upp mer frekvent på den Svenska och Nordiska marknaden, vilket rörde om lite när det gällde priser. Dock kunde dessa telefoner oftast avfärdas som ”billiga kopior” av redan etablerade tillverkare.
Eftersom den mobila fronten fullkomligt exploderade med tillverkare, modeller och alternativ blev det svårt för även ”etablerade konsumenter” (som låter bättre än mobil-besatta) att hålla rätt på vad som är värt att köpa och vad som egentligen bara var polerat skräp.
I Maj 2012 gjorde ett (för dom flesta) relativt okänt företag, Huawei, ett uttalande som skakade dom etablerade tillverkarna: ”Inom 3 år ska vi vara en av dom 3 största tillverkarna i världen på smartphones”. Juli 2015 var det klart att Huawei lyckats med vad dom sagt, 3:dje störst i världen inom Smartphones. Men det är inte nog att vara på denna plats, utan Huawei kommer ständigt att ta marknad med sina fantastiska prestanda/pris förhållanden.
Om man spolar fram till nutid, hösten 2016, så har ”Kinesiska kopior” börjat ta över marknaden totalt. Det dyker ständigt upp mobil-märken som verkar materialiserats från ingenstans. Nu är det inte längre bara Kinesiska tillverkare som slåss om en bit av kakan, utan även övriga ”icke-USA” länder hänger på trenden.
Genom att leverera telefoner av lika bra eller bättre kvalité än exempelvis Sony, Samsung och HTC, till ett pris som är nära på 50% billigare, så har dom som förut avfärdats och viftats bort som en liten irritation börjat ta över marknaden. Det lustiga är att konsumenterna inte riktigt har hängt med i utvecklingen, i alla fall inte i i-länder som Sverige.
Många avfärdar fortfarande tillverkare som Huawei och tycker att dom är just ”billiga kopior”, trots att Huawei är världens största tillverkare av mobila kommunikationslösningar och står för huvuddelen av tekniken bakom den mobila kommunikationen i Sverige och många andra länder. Majoriteten, om inte alla, av Telias master i Sverige pryds av Huaweis soluppgång-symbol. Vilket också har gjort att dom har Sveriges bästa täckning.
Tillverkare som HTC och Sony har svårt att hänga med i utvecklingen, medan jättar som Samsung och Apple pressar redan tillgänglig teknik så mycket att telefonerna exploderar och skadar konsumenter. Allt för att desperat försöka behålla ledningen i ett race som redan verkade avgjort 2012…
Om du är en av konsumenterna som fortfarande tror att tillverkare som Huawei bara producerar billiga kopior så rekommenderar jag att du tittar lite närmare. Huawei Honor 8, som räknas som en mellanklassare slår många flaggskepp, till nästan halva priset.
Ha en trevlig dag.