Det var länge sedan jag skrev något teknik-relaterat på bloggen, så jag tänkte att det var dags nu. Med nyheterna från WWDC 2022 i bakhuvudet så tänkte jag beskriva en smärre förändring i min livsstil som jag inte pratat om tidigare. Det rör min nya arbetsmiljö. Låt oss börja vår resa från början och arbeta oss framåt, så att alla hänger med.
Från Android till Apple
Som dom flesta kanske redan känner till så började min ”moderna-tids-smartphone-era” med Android. Rent teknisk så började det med Symbian och Windows CE, men så långt tillbaka behöver vi nog inte resa.
Jag har använt Android från version 1 till version 12, vilket har varit minst sagt intressant. Min resa med Apple började också för länge sedan, men främst som ett experiment för att testa ”den andra sidan”. Detta gjordes också utan att egentligen lägga någon större tid eller eftertanke på att lära mig mer om just Apple eller hur operativsystemet fungerade.
Jag hade Android och det fungerade lite halv-taskigt, men vilket alternativ fanns egentligen? Jag var inte direkt nöjd men genom att själv fixa och mixtra i mjukvaran så kunde man lösa dom flesta problem som uppstod. Vi pratar dock om mycket buggar och problem som inte gick att ordna. Oavsett vilken tillverkare man valde så fanns det ständiga bekymmer med anslutningar och protokoll. Alla ville ”köra sitt eget race”, vilket gjorde att operativsystemet var fragmenterat inombords.
Dom mest störande buggarna var samtal som slutade mitt i en mening, batteritider som var minst sagt hemska och samtal där motparten slutade höra vad man sa helt plötsligt. Detta var dock framförallt ett problem hos Samsung och inte så mycket hos andra. Saken var dock att problemen var ständigt återkommande och överväldigande på många sätt, trots löfte om förbättring ”i nästa version”. Detta gjorde att jag bytte telefoner som en galning. Allt eftersom problemen uppenbarade sig så gick jag över till ”nästa bästa” som alltid lovade att vara bättre och stabilare än dess företrädare, vilket förstås inte var fallet.
Detta var en väldigt ond spiral som gjorde att jag slutligen hunnit med att använda över 450 olika telefoner, på en relativt kort tid. Tillverkaren som bromsade upp mig lite var Huawei, som faktiskt hade dom mest stabila och pålitliga telefonerna på Android sidan, vilket dom troligen fortfarande har.
Huaweis filosofi skiljde sig från mängden och trots att dom är många år gamla nu så har jag faktiskt 100% fungerande telefoner i min ägo ännu. Dom är minst lika snabba som när dom köptes, vilket är imponerande. Det som var mest imponerande med Huawei telefonerna var dock mottagningen, som ständigt överglänste alla andra telefoner på marknaden och troligen gjorde att batteritiden också förbättrades.
Nu sitter säkert många och tror att jag kommer att kasta rosor på Apple, men faktum var att Apple inte var så mycket bättre vid den här tiden. Dom hade också buggar och bekymmer men trots detta så blev Apple snart kända för att vara ”det stabila” eller ”det trygga” alternativet. När det gällde stabilitet så var det nog i stil med Huawei.
För många inom Android-världen så blev Apple också kända som ”det tråkiga alternativet”, eftersom dom inte erbjöd en lika öppen värld av konfigurationer och modifikationer. Redan då var det dock uppenbart att du inte behövde vara en ”hacker” för att en iPhone skulle fungera som det var tänkt. Eftersom jag inte förstod bättre just då så såg jag, som många andra, bara hinder med Apples filosofi runt stängd källkod och tvång att använda Apples app-store.
Apple på allvar
För några år sedan så gick jag slutligen över till Apple ”på heltid”, som ett experiment. Detta var förstås en plåga till en början. Jag kunde inte förstå hur saker och ting var uppbyggda och trångsynt som jag var så försökte jag likställa Android med iOS. Bägge var ju smartphones och såg ungefär likadana ut, eller hur?
Förvirrande filsystem och ”begränsningar” gjorde att jag kände mig instängd. Men trots motgångar och irritationsmoment så ville jag helt enkelt inte ge upp på Apple, utan fortsatte att lära mig mer och mer om detta ”unika” operativsystem. Vi pratar ren research från min sida och inte passivt klickande för att se vad som hände. Jag studerade nybörjarguider och tips från experter som använt iOS i många år och slutligen släppte det för mig. Allt var så logiskt uppbyggt och jag behövde inte längre tänka på var saker och ting fanns. Helt plötsligt blev iOS det smarta alternativet, som bara fungerande.
Jag måste samtidigt understryka att orsaken att jag inte gav upp på Apple berodde till 100% på att jag lärt mig att fullkomligt hata Android för hur dåligt allt fungerade. Det var alltid något som krånglade och det retade gallfeber på mig. När man investerade i tillbehör till sin telefon så slutade dom fungera när nästa version av telefonen släpptes. Allt var bara tillfälliga gästspel och inget man kunde förlita sig på. När man tänker tillbaka på det så är det rätt så absurt att det fortfarande är samma bekymmer som för många år sedan på Android sidan. Minnesläckage och annat grundläggande är fortfarande lika dåligt som förr, man löser det genom att kasta mer resurser på att motverka problemen helt enkelt.
Efter ett tag med Apple så började jag inse att Apple tänkt annorlunda, men samtidigt väldigt smart. Filsystemet som sådant var väldigt ointressant och många andra detaljer som ”inte fanns” visade sig fungera bättre än någonsin. Då alla appar har sina egna utrymmen och filer på ett och samma ställe så fungerade allt med en mycket bättre logik. Om man tog bort en app så försvann allt, även filer och uppgraderingar som ackumulerats på lång sikt. Skräpfiler hölls till ett minimum och prestandamässigt så fungerar min gamla iPhone 5S precis lika bra som när den var ny.
Inte längre behövde jag fundera på om 128 GB skulle räcka i lagringskapacitet, eftersom allt började ta extremt lite plats. I dagsläget har jag mängder av appar, bilder och videos, men skulle lätt klara mig med en 64 GB telefon, trots att jag alltid köper 256 GB eller mer.
Tillbehör som lockbete
Det var egentligen inte före jag började byta ut alla mina tillbehör från Android världen för att uteslutande använda Apple tillbehör till mina iPhones som jag började upptäcka hur bra allt fungerade tillsammans. Detta gjorde förstås att jag fortsatte investera i Apples ekosystem och slutligen gav upp helt med Android. Dom telefoner som jag fortfarande har hamnade i malpåse, helt enkelt.
Nu för tiden så förväntar jag mig saker som att mitt headset automatiskt kopplar till datorn om jag ser en film, samtidigt som den flyttar över till telefonen om det ringer. Allt är ”automagiskt” som jag brukar säga. När allt fungerar precis som man vill, utan att man behöver göra något själv. Då känns livet mycket enklare.
Tiden från att jag lämnade Android prylar bakom mig var fantastiskt intressant. Apples saker visade sig bara fungera, helt enkelt. Jag behövde i princip aldrig oroa mig för tappade samtal och andra störningsmoment längre. Jag säger inte att dom inte fanns, men dom var så ovanliga att jag inte längre störde mig på dom. Du vet, när man nästan känner sig överraskad att något går fel, istället för att förvänta sig att saker inte ska fungera som en utgångspunkt.
Apple är dock långt ifrån färdiga med sitt operativsystem. Varje uppdatering som kommer så tillförs eller optimeras funktioner. Allt går faktiskt så smidigt att man kan köra dagens iOS på en hårdvara som är nästan 7 år gammal, utan att det hackar och problem uppstår. Hur fantastiskt är inte det? Du kan med andra ord köpa en telefon idag och känna dig trygg i att när den är uttjänt, efter 4-6 år, så kan du fortfarande köra framtidens mjukvara och ta del av alla nya smarta funktioner, på din gamla telefon.
Prova det med en Android telefon. ?
Nutidens Apple
Vi spolar fram till nutid och jag är 100% investerad i Apple. Jag har ett smart hem baserat på HomeKit, alla i familjen har nya iPhones, iPads och jag har även investerat i en Mac dator. Alla tillbehör är från Apple och alla TV apparater har Apple TV anslutna. Vi har även högtalare från Apple i form av HomePods. Det fantastiska är att allt bara rullar på och fungerar, vilket är fullkomligt utsökt. Jag kan inte beskriva det på ett bättre sätt.
Apple kommer ständigt med innovativa och smarta uppgraderingar till alla familjens enheter, vilket gör att allt känns nytt och spännande emellanåt. Helt utan att vi behöver investera i nya saker eller uppgradera någon hårdvara. Eftersom alla prylar hemma pratar med varandra så fungerar också allt mycket bättre än någonsin tidigare.
Vårt hem vet vilka som är hemma och vilka som är borta. När man kommer hem så slår belysningen på och dörrar låser upp sig. När vi åker hemifrån så aktiveras larm, kameror och sensorer överallt och vi kan känna oss trygga att få information om allt som händer även om vi inte är där.
Även om kontakten skulle försvinna från Internet så fortsätter hemmet fungera och man får genast en notis att kommunikationen med hemmet har förlorats, så att man känner till problemet.
Det finns så mycket positivt och så få negativa saker att säga, så jag begränsar mig här och säger bara att det fungerar. Det fungerar riktigt, riktigt bra.
Från Apple till Android
Min förra arbetsgivare, PEAB, var en arbetsplats som integrerat Apple och faktiskt var iPhone den föredragna telefonen att använda inom många grenar. Vi hade också iPads och andra tekniska lösningar från Apple för att få vardagen att fungera, trots att det var lite ovanligare.
Min nuvarande arbetsgivare är raka motsatsen. Här gäller det att ha Android och Windows att arbeta med. Apple är inte önskvärt i företagets ekosystem och ingen support ges om något inte fungerar som det var tänkt.
Detta var en stor omställning för mig, personligen. Hela min tekniska värld cirkulerar ju runt Apple och deras lösningar, att inte kunna använda min iPhone gör att jag tvingas använda två telefoner för att få vardagen att fungera. Men jag vägrade att ge upp på Apple. Istället för att kasta in handduken så såg jag till att installera tjänster och funktioner för att kunna fortsätta arbeta utan några större problem i mitt eget ekosystem. Detta har förstås gått väldigt bra, eftersom det mesta vi arbetar inom baseras på Microsofts mjukvaror och tjänster. Apple och Microsoft fungerar väldigt bra ihop, har det visat sig. Jag har ju dessutom fördelen att arbeta inom IT avdelningen, som faktiskt är en fördel när det gäller att få saker och ting att fungera, på den tekniska sidan.
Den största fördelen är dock att jag kan använda dubbla abonnemang på min iPhone 13 Pro. På detta sätt är ”jobbet alltid med”, utan att jag behöver springa omkring med två telefoner i fickan. Outlook för iPhones ser till att jag får tillgång till företagets kalendrar och mail utan att jag behöver fingra i säkerhetsinställningarna för min privata telefon. Både mitt privatliv och arbetsliv kan sam-existera på samma telefon utan att saker och ting blir knasiga och problematiska. Min privata och arbetskalender är helt separerade och rent tekniskt så vet dom inte ens att den andra finns.
Genom att min iPhone lär sig vilka som är mina privata kontakter och vilka som är företagskontakter så behöver jag inte sitta och välja vilket abonnemang som ska användas. Det blir alltid rätt ändå.
Kort och gott är jag väldigt nöjd med hur allt fungerar och hur genomtänkt iOS faktiskt är.
Det är inte Android
Det absolut viktigaste som jag kan dela med mig till dom som använt Android, provat Apple och slutat med att gå tillbaka till Android igen för att det ”var för krångligt” är följande:
”Apple är inte Android!”
Så fort man släpper sina förutfattade meningar om hur saker och ting ska fungera och bara accepterar att det faktiskt fungerar, bara på ett annat sätt, det är då man börjar uppskatta kraften och enkelheten i iOS. Samma gäller i princip allt som Apple tillverkar. Mac fungerar ungefär som iPads, iPads fungerar ungefär som en stor iPhone, Apple watch är som en liten iPad och så vidare. Alla har förstås sin specifika ”nisch”, men det grundläggande är väldigt likt oavsett vad du använder.
Detta gör förstås att ju mer du använder Apples prylar, desto mer logiska blir alla enheter som Apple erbjuder. Jag hade exempelvis inga problem att använda en Mac, eftersom den är så lik min iPhone i hur allt fungerar, trots att jag aldrig använt en modern Mac tidigare. Hur briljant är inte det om man tänker på det.
Slutligen
Jag ska inte sitta här och försöka övertyga någon om att ”Apple är bättre än Android”, det är inte det som är tanken med detta inlägg. Det är helt enkelt en skildring om hur min övergång från Android till Apple har varit. Apple är säkert inte för alla, men jag är rätt så övertygad om att alla som plågas med buggar och problem i Android skulle få en trevligare och mer avslappad syn på livet om dom bara testade gräset på andra sidan.
Ha en väldigt trevlig dag så hörs vi snart igen.