Ett kärt begrepp är ”EDC knivar”, men för många är det oklart vad man egentligen menar när man säger just detta. Är det en fällkniv, liten fick-kniv eller en kniv man bär runt nacken? Låt oss reda upp definitionen här, en gång för alla.
Som vanligt när det gäller allt EDC så finns det en enorm gråzon. Om du hittar en kniv som du kan använda dagligen och att den får plats i din väska eller på din person, då är det en EDC kniv, oavsett vad det står på etiketten. Det finns dock knivar som speciellt utformats för att passa väl i en välsorterad EDC arsenal.
Det som kännetecknar dessa är att dom är lätta, kompakta, oftast har fler än en funktion och ”deep-carry” fick-clips som gör att dom är enkla att gömma undan i en ficka eller på ett bälte. EDC knivar sparar således ofta på utrymme och går snabbt och enkelt att öppna och/eller stänga med en hand.
Det är inte ovanligt att bra EDC knivar är lite dyrare. Orsaken är att dom ofta korta bladen är tillverkade i högkvalitativt pulverstål, istället för enklare smidda stål. Dom heller inte allt för sällan tillverkade i lättvikts-material som kolfiber, vilket också är lite dyrare än klassiska och enklare alternativ. Det är förstås ingen ”lag” som säger att det är så, eftersom det finns många Kinesiska tillverkare som tillverkar EDC knivar i både enklare stål och billigare handtagsmaterial. Jag vill understryka att dom knivarna oftast ger mycket ”bang-for-the-buck” och absolut ingenting man ska ignorera.
Några tillverkare som är kända för att tillverka många intressanta och billiga EDC knivar är QSP, Civivi, Petrified Fish och Ontario Tool and Knife. Dyrare EDC knivar hittar man hos Spyderco och Benchmade. Du kan hitta en uppsjö av EDC knivar hos Lamnia eller Slims.se.
Om du nu tänker, varför nämner han inte Victorinox, så beror det på att jag klassar Swiss Army Knife som ett multiverktyg, eller fick-kniv, istället för EDC kniv.