Ibland brukar jag sätta mig ned och skriva lite korta historier om karaktärer jag hittat på. Tanken är inte att det ska bli något annat än en utveckling av en protagonist. Oftast innan jag skriver en av mina korta böcker så brukar jag sitta och utveckla en karaktär som jag tycker om.
Det blir enklare på det sättet.
För att visa lite hur processen går till så har jag skapat en karaktär som heter ”Erik”. Han är helt fiktiv och eventuella likheter med verkliga människor är helt oavsiktliga. Låt oss titta närmare.
I en liten stad, omgiven av skogar och berg, levde en man vid namn Erik. Han hade tillbringat större delen av sitt liv i tjänst som en polis i en av våra nordligaste insatsstyrkor, en roll som krävde mod, snabbtänkthet och en vilja att skydda samhället till varje pris. Men tiden i tjänst hade inte varit utan sina konsekvenser. Åren av spänning och fara hade lämnat sina spår i form av posttraumatisk stressyndrom (PTSD), en osynlig men tung börda som Erik bar med sig varje dag.
Erik hade sett mer än sin beskärda del av mänskliga tragedier och faror. Varje uppdrag var som ett intensivt spel, där varje dörröppning kunde avslöja en ny fara. Han hade tränats för att hantera det oväntade, att hålla huvudet kallt när andra förlorade sitt, men ingenting kunde förbereda honom för de inre demoner som skulle följa honom hem från jobbet i slutet på dagen.
Hans dagar var nu för tiden fyllda av rutiner som hjälpte honom att hantera de påträngande minnena och de plötsliga panikattackerna. Han sökte tröst i naturen, där tystnaden av skogen gav honom en tillfällig lättnad från stadens kaos och minnen av skrik och sirener.
Eriks historia är en påminnelse om de osedda striderna som många brottsbekämpande tjänstemän står inför. Det är en berättelse om styrka och sårbarhet, om modet att erkänna sina egna begränsningar och söka hjälp. Det är en berättelse som påminner oss om att bakom varje uniform finns en människa, en individ med egna drömmar, hopp och rädslor.
Genom Eriks ögon ser vi inte bara kampen mot brott, utan också kampen mot de inre skuggorna som följer efter. Hans resa är långt ifrån över, men han tar varje dag som den kommer, med hopp om att hitta fred och helande i en värld som alltför ofta är våldsam och orättvis.
Hans dagar börjar före gryningen, när mörkret fortfarande håller landskapet i sitt grepp. Med bara stjärnorna som sällskap, ger han sig ut på långa vandringar genom de orörda skogarna. Varje steg är en meditation, varje andetag en bön om frid. Naturen har blivit hans terapeut, den enda som lyssnar utan att döma, den enda som förstår utan ord.
Erik har lärt sig att läsa skogens tecken, att spåra djurens rörelser och att finna stillhet i det ständigt föränderliga landskapet. Han har upptäckt att varje liten bäck och varje vindpinad tall har sin egen historia att berätta. Och i dessa berättelser finner han tröst och en känsla av samhörighet.
Men naturen är inte bara en plats för helande. Den är också en plats för utmaningar. Erik testar sina gränser, klättrar på berg och korsar frusna sjöar. Varje fysisk ansträngning hjälper honom att fly från de inre demonerna, om så bara för ett ögonblick.
Och när natten faller, och han sitter vid en brasa under den norrskenstäckta himlen, känner han en sällsam fred. Flammorna dansar och sprakar, och i deras värme smälter bitar av hans gamla jag bort, lämnar plats för något nytt. Här, i denna ensamma vildmark, håller Erik på att återuppfinna sig själv, att bygga upp en ny existens där hans förflutna inte längre definierar hans framtid.
Eriks resa är långt ifrån över. Han har många mil att vandra och många nätter att möta. Men han är inte längre ensam. Naturen har blivit hans följeslagare, hans guide, hans vän. Och tillsammans tar de sig an morgondagen, redo för vad den än må bringa. För i det vilda har Erik funnit en oväntad sanning: att även i den djupaste sorgen finns det skönhet att upptäcka och nytt liv att omfamna.
DEL 2
När Erik möter en annan vandrare i skogen, inträffar ett oväntat möte som bär med sig en ny vändning i hans resa mot inre frid. Den främmande vandraren, en kvinna med namnet Anna, bär på sin egen historia och sökande efter mening. Hon har rest genom skogar och över fjäll i hopp om att finna en förnyad känsla av syfte efter att ha förlorat mycket i sitt liv.
Deras samtal börjar trevande, med en ömsesidig förståelse för den tystnad som ofta omger dem som bär på djupa sår. Men snart finner de gemensamma trådar i sina berättelser, och en vänskap börjar spira bland det gröna. De delar erfarenheter och insikter, och Erik känner hur hans ensamhet sakta men säkert börjar lätta.
Anna, som också är en skicklig naturfotograf, visar Erik hur man kan fånga ögonblicken i naturen på bild, hur varje foto kan berätta en historia som ord inte kan förmedla. Erik, i sin tur, delar med sig av sin kunskap om överlevnadstekniker och hur man läser av naturens tecken för att hitta sin väg.
Tillsammans utforskar de skogens dolda skatter, från de hemliga gläntorna där solen bryter igenom till de tysta sjöarna som speglar himlens skiftningar. De lär sig av varandra och växer genom varandras sällskap. Och när de till sist skiljs åt, efter flera dagars gemensamt äventyr, vet de båda att de har förändrats. De har inte bara hittat en vän i varandra utan också nya perspektiv på livet och dess möjligheter.
Erik fortsätter sin vandring med en nyfunnen lätthet i stegen. Han bär med sig minnen av mötet med Anna och de lektioner naturen har lärt honom genom henne. Och även om vägen framåt fortfarande är oklar, känner han sig mer förberedd att möta den, med vetskapen om att delade erfarenheter och nya vänskapsband kan lysa upp även de mörkaste stigarna.
Mötet med Anna har en djupgående effekt på Eriks nattliga drömmar. Tidigare plågades han av återkommande mardrömmar, en återspegling av de traumatiska händelser han upplevt som polis. Men nu, efter att ha delat sitt inre och yttre landskap med Anna, börjar hans drömmar förändras.
I drömmarna vandrar Erik inte längre ensam. Anna finns där, ibland som en skugga, ibland som en tydlig figur vid hans sida. De utforskar nya terränger tillsammans, och landskapet i hans drömmar blir mindre hotfullt, mer välkomnande. De står ofta tillsammans på toppen av ett berg, blickar ut över en värld som är fylld av möjligheter snarare än faror.
Drömmarna blir en plats där Erik får bearbeta sina upplevelser och känslor. De blir en spegling av hans dagar, där naturens helande kraft och Annas närvaro ger honom en ny syn på livet. Hans undermedvetna bearbetar mötet med Anna och omvandlar det till en källa till styrka och hopp.
Erik vaknar nu på morgnarna med en känsla av förnyelse snarare än utmattning. Han känner sig mer utvilad, som om han har fått en chans att läka lite mer varje natt. Drömmarna ger honom en känsla av att han inte är ensam i sin kamp, att det finns andra som förstår och delar hans strävan efter frid.
Det är inte bara drömmarna som förändras; även Eriks dagliga perspektiv skiftar. Han börjar se världen genom ett nytt filter, ett som är mindre färgat av hans förflutna och mer av hans nuvarande erfarenheter och framtidshopp. Anna har, kanske utan att veta om det, hjälpt Erik att öppna en dörr till en värld där hans nattliga visioner stöder hans dagliga helande.
Så, mötet med Anna har blivit en katalysator för förändring, inte bara i Eriks vakna timmar utan också i de stunder då han är som mest sårbar – i drömmarnas rike. Det är en påminnelse om att även de mest oväntade möten kan ha en långvarig och positiv effekt på våra liv.
Då är jag tillbaka igen. Vad tycker du. Är Erik en karaktär som har potential att hamna i en egen bokserie? Vi får väl se hur mycket tid jag har att sitta och skriva framöver. 😁
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.