Det är en vanlig dag i det smarta hemmets era, där små robotar glider tyst över våra golv och gör våra hem skinande rena. Men vad händer när tekniken vi litar på sviker oss? Detta är berättelsen om min Ecovacs Deebot T9+, älskvärt döpt till ”Askungen”, en trogen följeslagare i städningen, som plötsligt gav upp mitt i sitt uppdrag.
Det började som en dag som alla andra. Askungen vaknade upp från sin laddningsstation och började sin dagliga runda i huset. Men snart märkte vi att något var fel. Den lilla roboten, som vanligtvis undviker hinder med lätthet, började kollidera med möbler och väggar. Efter en närmare inspektion insåg jag att sensorn på fronten, som känner av om den stöter till något, hade slutat fungera.
Familjens robot-vän hade helt enkelt tappat känseln och visste inte riktigt hur den skulle sköta sitt arbete längre. Som tur är så förstod Askungen att något inte stod rätt till och skickade mig ett meddelande att hon behövde hjälp. Men även om jag inte är teknisk analfabet så fanns det inte mycket jag kunde göra för att hjälpa Askungen att komma igång igen. Alla komponenter är förstås dolda på insidan av hennes skal och genom att försöka pilla i det så riskerar jag även att förstöra garantin som faktiskt finns.
Även om det inte borde vara något svårt beslut, så var det ändå jobbigt att skicka iväg vår robotkompis till service-stället. Det är en påminnelse om hur beroende vi har blivit av dessa tekniska underverk. Nu står jag här, i ett hem som ekar tomt utan det bekanta ljudet av Askungens effektiva arbete. Lite tragiskt känns det faktiskt. Hennes schemalagda dagar är pausade och jag är övertygad om att vi kommer att sakna den automatiserade hjälp som hon faktiskt erbjöd, även om ingen var hemma.
Jag förväntar mig att det kommer att ta mellan 3-5 veckor att få tillbaka Askungen, en tid som kommer att kännas som en evighet. Tur att vi har vår Dyson som kan vara en inhoppare och hjälpa till att hålla rent hemma. Jag var faktiskt på väg att köpa en av dom nya Dyson Submarine modellerna, där man kan moppa golven med hjälp av sin Dyson, vilket är väldigt intressant i bland annat köket, där barnen gärna spiller saker och det kan bli dropp på golvet efter intensiva matlagnings-sessioner. Jag vet ju förstås inte hur praktisk Dyson Submarine är, den kan ju förstås vara jobbig att rengöra och underhålla, vilket i så fall motverkar dess ändamål lite för oss.
Men att köpa en ny Dyson för att Askungen inte längre är här och dammsuger och moppar hemma, försvarar ändå inte det rätt så massiva priset på Dyson Submarine, som ligger på drygt 11.000 kr. Så det blir nog ingen affär där. Vi väntar nog på Askungen istället. 🤭
Jag har faktiskt reflekterat över relationen mellan människa och maskin. Vi lever i en tid där våra hem fylls med allt smartare enheter som ska göra livet enklare för oss. Men denna incident, bland annat, påminner mig snabbt om att vi fortfarande har en bit kvar på vägen mot en felfri teknologisk samexistens. Ibland så ”glömmer” Apple HomeKit att låsa ytterdörren på kvällen, ibland tänds inte lyset när jag kommer hem från jobbet, ibland släpper inte HomeKit in mig på flera minuter när jag kommer hem på lunch… Buggar, förstås, och något som absolut inte händer speciellt ofta, men ändå en påminnelse om att tekniken inte är helt utan problem. Att förlita sig 100% att ens städrobot sköter sig, eller att ens dörrlås kommer att låsa upp dörren när man kommer hem, det är saker som kan bli jobbiga att hantera när tekniken sviker.
Jag ser fram emot dagen då vår Deebot T9+ återvänder, reparerad och redo att återigen ta sig an utmaningen att hålla vårt hem rent. Tills dess får vi lita på den gamla hederliga Dyson dammsugaren och påminnas om värdet av mänsklig ansträngning. Kanske, bara kanske, kommer vi att uppskatta vår lilla robot-städerska ännu mer när hon är tillbaka, surrande över golven som om ingenting har hänt.
Även om tekniken kan svika oss ibland, är det dessa stunder som påminner oss om att vi är mänskliga och att det alltid finns ett värde i att kunna anpassa sig och övervinna hinder, precis som vår lilla robotvän gör varje dag när den parerar leksaker, skor och annat som råkar ligga i vägen för dess arbete.
Om det blir någon oförväntat utveckling på detta så återkommer jag givetvis i ett senare inlägg. Men det brukar ju aldrig bli fel för mig, eller hur? 🙄 (Jag gissar att det blir några inlägg faktiskt).
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.